Samhällsandan har förändrats

Stort. Då sång- och musikfesten för fem år sedan ordnades i Åbo deltog över 2 300 personer. Något färre deltagare väntas det bli i Karleby i år. Arkivbild. Bild: Robert Seger/Moment

I maj 2015 väckte sångtexterna inga större känslor. Det var en historisk exposé över scenmusik från olika tider, helt enkelt. Till och med Wagners "heil" var bara tidsfärg.

Jag vill kommentera den kritik som enligt HBL har riktats mot Finlands svenska körförbunds repertoar på den stundande sångfesten i Karleby den 10–12 juni (www.hbl.fi/artikel/kritik-mot-heil-halsning-pa-finlandssvensk-sangfest/). Även jag känner i dag unkna dunstar från det förgångna i flera av sångerna, men jag hävdar bestämt att det inte är repertoaren det är fel på, utan den samhällsanda som har utvecklat sig under det senaste året. Jag kan inte låta bli att dela en privat dagboksanteckning från den 16 januari i år, då FSK just hade haft sin andra regionövning i Helsingfors:

"Regionövning med FSK inför sångfesten i Karleby i juni; hymnen ur 'Kung Karls jakt', den som morfar brukade sjunga. Mitt i allt fick den smäktande musiken och fosterlandshyllningarna tårarna att välla upp, och strupen snördes ihop så att jag inte fick ett ljud ur mig. På något sätt associerade jag till den förnedring jag upplever att vårt land har drabbats av genom den fasansfullt inkompetenta och skadliga regering vi har haft sedan i våras, som försöker montera ner välfärdssamhället allt vad de hinner och dessutom håller rent rasistiska element under armarna. Samtidigt fanns där en oartikulerad saknad efter [...] alla nära som inte finns hos oss längre. Någon sorts syntes av det privata och det politiska, en sorg över en förlorad värld kanske, men också ett inslag av högtidlighet och glädje och stolthet över det arv vi har att värna om och kämpa för. 'Leve du fritt och sällt och glatt' kändes inte längre lika sorglöst självklart som för ett halvt år sedan ...

Efteråt pratade jag med ett par körkompisar om hur många av sångerna i sångfesthäftet, som vi fick i maj, på ett halvt år har fått en kuslig aktualitet som vi aldrig tänkte på i våras. Fosterlandspatoset i 'Kung Karl', och ännu mer i 'Leve vår konung', mot bakgrunden av sannfinländares, sverigedemokraters och andra ultrahöger eller halvnazistiska grupperingars frustande nationalism. 'Vi bygger bro', som ursprungligen handlar om Öresundsbron, där man nu har inrättat gränskontroller för att stävja strömmen av flyktingar från Syrien och Irak. 'Onko Suomessa kevät', som handlar om Finland inför sin frihetskamp för hundra år sedan, och den tudelning i samhället som har djupnat också nu. Och till och med en glad 'Danslek' med referenser till närgångna friare, som osökt för tankarna till den debatt om sexuella trakasserier utförda av asylsökande mot 'kantasuomalaisia' som under #lääppijä har figurerat i alla medier de senaste veckorna."

I maj 2015 väckte sångtexterna inga större känslor. Det var en historisk exposé över scenmusik från olika tider, helt enkelt. Till och med Wagners "heil" var bara tidsfärg. I dag är sångerna desamma, och jag är densamma. Det är kontexten som har förändrats.

Catrine Paro Sopran i en av FSK:s medlemskörer, Ingå

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning