Samhället i förändring – "Toppidrotten har ett värde i sig"

Sami Itani. Bild: Martti Kainulainen/Lehtikuva

Vad har toppidrotten för betydelse i det globaliserade, mångkulturella och digitala samhället under 2020-talet.– En kritisk betydelse, svarar idrottsprofilen Sami Itani.

Passion. Det är ett ord som återkommer ofta i Sami Itanis och Janne Tienaris nyhetsbok Huipulle uusin eväin – urheilu ja johtaminen 2020-luvulla. Precis som titeln antyder handlar boken om idrott och ledarskap under 2020-talet.

Stornamn som Mikael Granlund, Petra Olli, Lauri Markkanen, Tuija Hyyrynen och Dota2-miljonären Jesse Vainikka berättar om sin inre glöd som drivit dem till framgång. De symboliserar också elitidrottens framtid under det globaliserade, mångkulturella och digitala 2020-talet.

– Bastu, sisu, granskog, kniv och perkele är inte längre beskrivande för den nya generationens idrottsutövare. 2020-talets idrottsstjärnor är känsliga, sårbara och öppna människor som inte skäms över att visa sina känslor. De är också fina förebilder, som kan lära den stora publiken saker, som idrottsutövarna under 1990-talet kanske inte kunde, säger Sami Itani.

Nationell självkänsla

FriiIdrottsförbundets ordförande, Itani, navigerar i en svårbemästrad terräng då han och Hankenprofessorn Tienari beskriver toppidrottens ställning i ett samhälle i förändring. Vårt samhälle är splittrat, Finland kan bara drömma om 1970-talets idrottsliga framgångar, och det är inte längre en självklarhet att vi har någonting som toppidrott.

– Under 2020-talet måste toppidrottens betydelse omdefinieras. Jag anser att toppidrotten har en kritisk samhällelig roll under 2020-talet, då samhället är mer polariserat än någonsin förut. Toppidrott är en av få saker som kan förena olika grupper och bubblor, säger Itani, som själv doktorerat vid Aalto-universitetets handelshögskola.

– Vi pratar helst om den positiva nationella självkänslan som toppidrott kan skapa. Det är ett tomrum som också kan fyllas på andra, mindre konstruktiva sätt.

Mer än resultat

Elitidrotten hade en särställning i Finland under de första årtiondena av självständighet. Men Itani och Tienari avslöjar i sin bok att det är en myt att Paavo Nurmi, Ville Ritola och Hannes Kolehmainen sprang in Finland på världskartan. Begreppet lanserades i tidskriften Urheilulehti strax innan vinterkriget bröt ut 1939.

Enligt idrottsprofilen Risto Nieminen har idrottsrörelsen alltid haft en nationell referensram i Finland, till skillnad från de anglosaxiska länderna där idrottsrörelsen uppstod i lokala samfund. Som en följd har idrotten i Finland varit väldigt resultatinriktad.

– Det är en intressant tanke. Vi kunde kanske lära oss att värdesätta människorna, berättelserna och själva verksamheten framför resultaten, säger Itani.

Motion

Finlands olympiska kommitté och paralympiska kommitté utnämnde en arbetsgrupp, som begrundade toppidrottens betydelse för samhället. Arbetsgruppen kom fram till att toppidrotten lär ut en sund inställning till konkurrens, visar att det ingenting är omöjligt, skapar samhörighet, ger samhället mer än det tar, och stärker den nationella identiteten. Enligt professor Tuija Pulkkinen har nationalkänslan till slut haft en mestadels positiv inverkan i Finland.

Professor Mika Pantzar, en av medlemmarna i den ovan nämnda arbetsgruppen, förundrar sig över att idrottsrörelsen har ett behov av att framhäva elitidrottens betydelse för samhället. Enligt Pantzar har elitidrotten ett värde i sig.

– Toppidrott har ett stort värde i sig som underhållning, precis som till exempel den inhemska filmindustrin, säger Itani.

– Det sägs ofta till exempel att idrottsliga framgångar får folk att röra på sig mera, men det finns inga empiriska bevis för det. Däremot är toppidrott en form av underhållning som intresserar fyra av fem finländare. Det måste vi kunna säga rakt ut.

Ingen konflikt

I den offentliga diskussionen ställs ofta motion, gräsrotsnivå och elitidrott mot varandra i resursfördelningen. Varför ska offentliga medel användas för att finansiera elitidrott, om pengarna kan gå till barn eller motion? Enligt Itani är det delvis en artificiell kontrast.

– Vi borde kunna se motion, gräsrotsverksamhet och elitidrott som en helhet, där alla parter drar positiv nytta av varandra. I det här avseendet har den olympiska komittén i sin nuvarande form, efter att ha sammanslagits med Valo (Finlands idrott), ett bättre helhetsgrepp om finländsk idrott.

Inga genvägar

Itanis egen gren, friidrott, har blivit större, mer global och mer konkurrerad. Finland är fortfarande ett relativt framgångsrikt land i förhållande till befolkningsmängden, men de gamla storhetsdagarna är ett minne blott. Boken erbjuder inga direkta lösningar.

– Det finns sällan några genvägar i toppidrott. På sikt försöker vi skapa en väg till framgång från barndomen, skolan och uppväxten till världseliten. Det sker under olympiska kommitténs ledning. På kort sikt är det viktigt att vi satsar på storföreningar, stärker dem och förbättrar samarbetet mellan lokala fostrarföreningar och elitföreningarna, säger Itani och medger att det sistnämnda inte är en särskilt populär tanke.

Konstruktiv

Itanis och Tienaris bok vimlar av intervjuer, referat av undersökningar och intressanta detaljer. Idrottsutövare som Laura Lepistö, Iivo Niskanen och Leo-Pekka Tähti berättar om bakgrunden till sina framgångar. Intervjuerna gör också boken lättläst för den stora publiken.

Boken sprider ljus över elitidrottens ställning, roll och utmaningar under 2020-talet. Men den som letar efter enkla lösningar, bestämda åsikter eller Finlands försvunna glansdagar blir nog besviken.

– Vi ville göra en holistisk översikt och inte förenkla saker och ting – fast det är trendigt med skarpa åsikter. Vi ville förklara invecklade orsakssamband på ett konstruktivt sätt.

Huipulle uusin eväin. Urheilu ja johtaminen 2020-luvulla.

Sami Itani, Janne Tienari. Otava 2019.

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning