Samgång med Vasa självklar domänförlust för Korsholm

Matematiskt betyder en sammanslagning att det svenska i Vasa förblir på ungefär den nivå som det har i dag.

Riksdagsledamot Joakim Strand (SFP) upprepar sina vanliga plattityder (HBL 2.2). Han listar upp en rad företag med huvudverksamhet i Vasa, som om det inte skulle finnas också andra företag i Österbotten med global verksamhet. Från Österbotten exporteras till exempel segelbåtar och slipmaskiner över hela världen. Från Korsholm åker skogsmaskiner och ventilationsrör på export över stora delar av jordklotet. Hamburgerrestaurangen Friends & Brgrs och gymföretaget Easyfit sprider sig över vårt land. Det finns gränslöst med exempel.

Hela Österbotten bidrar till att landskapet klarar sig bäst i hela landet. Det är retoriskt skickligt att få det att låta som om en sammanslagning av Vasa och Korsholm skulle vara en domänvinst för det svenska genom att hänvisa till framgångar inom helt annan verksamhet. Sanningen är väl ändå att Österbottens framgång beror på företagsamma människor i hela regionen som inte väntar på att staten skall komma till hjälp – sådan hjälp som ändå inte brukar komma. En sammanslagning ändrar inte på detta.

Matematiskt betyder en sammanslagning att det svenska i Vasa förblir på ungefär den nivå som det har i dag. Detta eftersom SFP i Vasa undantagsvis nu har en ovanligt stark roll tack vare Strands egna höga röstetal i senaste kommunalval.

I Korsholm, den näst största kommunen i landet med svenskspråkig majoritet, försvagas naturligtvis det svenska rejält genom att sjunka från 69 till 33 procent. I dag är Korsholm 5 000 invånare större (över 19 000 invånare) än Ekenäs när staden gick samman med Karis och Pojo till Raseborg. Försvagningen kommer också att återspeglas i alla samkommuner som upprätthåller svensk- eller tvåspråkig service i landskapet.

Sammantaget är det en domänförlust då inte sammanslagningsavtalet heller innehåller några som helst tilläggsgarantier för minoritetsbefolkningen, till exempel genom separata finsk- och svenskspråkiga utbildningsnämnder eller genom särskilda tjänster för planering av den språkliga servicen. Inte heller finns det någon som helst förvaltningsstadga eller annan stadga som skulle ge en särskild trygghet som skulle kunna hålla på 20–50 års sikt.

Det är det svenska som är den svagare parten i Finland. Därför krävs särskilt ansvar när vi bygger strukturer för de kommande decennierna. Det skall man inte göra med kortsiktiga vinster för ögonen.

Per-Henrik Lithén kommunfullmäktigeledamot (SFP), Korsholm