Saltlakrits lika äckligt som tjurtestiklar: "Vi äcklas av tanken, inte av smaken"

Disgusting food museum visar upp världens äckligaste mat. Men målet är inte att frossa i äckel, utan att utmana våra fördomar om vad mat är och ska vara, och vad våra äckelkänslor egentligen bottnar i.

Dofterna – eller kanske snarare stankerna – når en stötvis när man kommer in på Disgusting food museum (ungefär Museet för äcklig mat) i Malmö. Det är en blandning av surströmming, fermenterad fisk och möglig ost. Men personalen kommer till undsättning – inträdesbiljetten kommer i form av en spypåse. Men trots det är syftet med utställningen inte att frossa i äckel – tvärtom. Museet vill utmana våra fördomar.

Disgusting food museum presenterar åttio av världens äckligaste maträtter. Under påsken fanns också memma på menyn. Bild: Heidi Hakala/SPT

–  Vi försöker inte skruva upp äckligheten och göra en freakshow, utan tvärtom avdramatisera maten. Vi vill visa att det som är normalt för oss kan vara äckligt för andra och tvärtom, säger museidirektör Andreas Ahrens.

Museet – som passande nog ligger i ett gammalt slakthus – presenterar åttio av världens äckligaste maträtter. Vissa är sådana som får den nordiska magen att vända sig – såsom tjurpenis, friterad tarantella eller vin gjort på dränkta musungar – men en del av produkterna är sådana som många av oss äter ofta och gärna. Bland produkterna finns till exempel saltlakrits, vingummi, sniglar och Kalles kaviar.

–  Vi lär oss vad som är gott och vad som är äckligt av våra föräldrar och av vår kultur. Varken öl, vin eller kaffe är något som människor gillar första gången de smakar det, det är något vi vänjer oss vid. Det är inte förutbestämt vad som är mat och vad som inte är det, utan väldigt mycket är kulturellt betingat, säger Ahrens.

–  Vi hade precis besök av en australiensisk familj som inte kunde förstå varför Vegemite, en salt kräm som breds på brödet, fanns med på utställningen.

"Vi kräks av tanken – inte av smaken"

På utställningen presenteras bland annat rostade marsvin från Peru, mexikansk kaviar gjord på myror och tjurtestiklar från USA. Dessutom får vi veta att inuiter på Grönland gillar glass gjord på vit fisk, snö, bär och fett från valross.

Vid ingången finns en skylt med en siffra: 45. Det är så många gånger som någon kräkts under utställningen. Med tanke på att museet haft 16 000 besökare så är det ändå en väldigt låg siffra.

Målet är inte att göra besökarna äcklade – åtminstone inte bara – utan också att ifrågasätta våra fördomar kring mat.

–  Jag vill påstå att ingen kräkts av smaken av en syrsa. Den smakar bara torrt. Om man kräks så är det på grund av den mentala biten och tanken på att äta insekter, säger Ahrens.

Grodjuice är vanligt och anses vara gott i Peru. Här slänger museidirektör Andreas Ahrens in några grodor i mixern. Bild: Heidi Hakala/SPT

Utställningen har också som syfte att få besökarna att fundera mer över maten vi äter. Vi måste äta mindre kött och mer insekter och laboratorieodlat kött, säger han. Det ger mycket mer protein och kräver mindre foder, utsläpp, regnskogsskövling och vattenbruk.

–  Om man steker silkesmaskpuppor med lite olja, lime, chili och vitlök så blir det supergott. Inte förväntar vi oss heller att en nyslaktad gris som inte tillagats ska smaka gott, man måste jobba lite med råvarorna.

Smakbuffé för alla besökare

Alla besökare får äta sig igenom den så kallade smakbaren, där man får pröva tolv av de produkter som finns med i utställningen. Den börjar med syrsor, silkesmaskar och dyngbaggar och avslutas med Djungelvrål – saltad lakritsgodis. Det är något som många svenskar äter som fredagsgodis medan många utländska museigäster spottar ut det i första bästa skräpkorg. Det här är precis vad museet vill visa – det som vi tycker smakar gott handlar mer om uppfostran och kultur än om att något objektivt är gott.

Kinesiska ägg ser äckligare ut än de i själva verket smakar. Smaken påminner mycket om de ägg som vi äter till frukost. – Vi är skeptiska bara för att de inte ser ut såsom vi är vana vid att ägg ska se ut, säger museidirektören Andreas Ahrens. Bild: Heidi Hakala/SPT

–  Under påsken hade vi också memma här. Vi förklarade ungefär hur det skulle smaka innan besökarna smakade på det, och det gjorde att de flesta tyckte att det var gott. Om man inte förväntar sig att det ska smaka som kladdkaka – vilket det ser ut som – så smakar det också bättre.

Några av de produkter som väckt mest äckel är Hákarl (isländsk fermenterad haj), stinkande tofu och surströmming.

–  Nästan hälften av alla som kräkts har kräkts när de luktat på eller smakat surströmming, säger Ahrens.

Äckel för oss är lyx för någon annan

Ahrens och Samuel West, som är kurator för utställningen, har prövat och smakat sig fram till det slutliga urvalet av 80 rätter. Intresset för mat började under de många resor som de gjorde runtom i världen. Från början bestod urvalet av 300 matprodukter som skalades ner till 80.

–  Kriteriet var att allt som vi presenterar ska vara vanligt någonstans i världen, antingen som vardagsmat eller delikatess, säger Ahrens.

David Sombichler och Victoria Zach från Österrike står med spypåsarna redo men klarar sig igenom hela smakbaren utan att använda den.

Det mesta lät och såg värre ut än vad det i själva verket smakade, säger David Sombichler och Victoria Zach när de smakat sig igenom hela smakbaren, som avslutar museirundan på Disgusting food museum. Bild: Heidi Hakala/SPT

–  Skalbaggen såg äcklig ut, men smakade egentligen bara torrt, lite som chips. De svenska produkterna – surströmming och lakrits – var värst, säger Sombichler.

–  Ostarna – allihop – hörde till det äckligaste. Och ändå gillar jag ost i vanliga fall, säger Zach.

De säger att museet utmanade deras föreställning om vad som är normal mat. Sombichler säger att han flera gånger i veckan dricker surkålsjuicen som finns med i smakbaren.

–  Allt lät och såg äckligare ut än det i själva verket smakade, säger han.

Fakta

Disgusting food museum

Disgusting Food Museum är en utställning av världens äckligaste mat och innehåller åttio olika rätter från hela världen.

Utställningen visas på Slagthuset i Malmö fram till den 1 september.

Utställningen hade världspremiär i oktober. Den förlängdes i april på grund av det stora intresset.

Den har turnerat i Los Angeles och är nu på väg till Frankrike och Tyskland. Också Finland vore en intressant marknad, om man hittar en lokal partner.