Salongsfähig extremism

Bild: Cata Portin

Högerextrema grupper, till vilka tidningen Nya Tider hör, vill avskaffa mångkulturalismen, vilket känns som ett hån mot min egen familj, skriver Marianne Backlén.

Skulle jag som författare delta i Göteborgs bokmässa, ifall jag i år kommit ut med en ny bok och fått en inbjudan? Mitt svar är ett entydigt nej, så länge som Nya Tider välkomnas på mässan. Just nu bojkottas evenemanget av närmare 200 författare och andra aktörer.

Jag kunde, liksom några andra, motivera mitt beslut genom att berätta om farfar och farmor, kanske om mina egna erfarenheter som ung hippie på 1970-talet. För mig är det väsentligt vad som händer här och nu, i dagens Finland och på andra håll. Att en finsk man spottar efter en grupp somaliska kvinnor i Östra centrum, att min son, den enda mörkhyade bland sina finska kompisar, vägras tillträde till en klubb i det annars så coola Berlin, att en rysk medelålders man vägrar att skaka hand med min dotter på en fest i Spanien. Allt detta är exempel på vardagsrasism, xenofobi, invandrarfientlighet. Högerextrema grupper, till vilka tidningen Nya Tider hör, vill avskaffa mångkulturalismen, vilket känns som ett hån mot min egen familj.

Sedan 1987, då bokmässan i Göteborg ordnades för första gången, har jag två gånger fått en inbjudan till mässan. Som författare förstår jag att man inte ryms med varje gång man är aktuell med en ny bok. Men det finns finlandssvenska författare som aldrig deltagit i mässan. Ett enda år har jag blivit besviken över att inte ha fått "vara med". Då hade jag kommit ut med en roman som hade mångkultur, extremiströrelser och akademisk rasism som tema.

Att bokmässans ledning så benhårt försvarar Nya Tiders rätt att få medverka på mässan förvånar, som om tidningens närvaro faktiskt var viktigare än de uteblivna författarnas närvaro. Avskyvärda åsikter kommer att tolereras på mässan även i framtiden, förkunnar mässans ledning, vilket låter som ett märkligt credo och får mig att undra om jag någonsin mer kommer att delta i bokmässan.

Ett annat argument är att golvytan som Nya Tiders monter upptar är litet i förhållande till mässans hela omfång, som om tidningens ringa synlighet skulle göra den mindre kontroversiell på mässan. De flesta extrema grupper får sin näring och styrka av ett internationellt nätverk av andra, mer eller mindre likasinnade rörelser, och laborerar med samma begrepp, samma jargong.

Det som tidigare öppet och aggressivt propagerades som vitmaktideologi kamoufleras kanske nu under andra, salongsfähigare termer och teorier, typ alt-right eller identitarian. Att skrämma upp journalister finns på Nya Tiders agenda, samma skrämseltaktik tillämpas av nynazister, till exempel mot muslimkvinnor som bär huvudduk.

Det är beklagligt att den här debatten förs samma år som bokmässan uppmärksammar Finlands jubileumsår. Hoppas räkmackorna smakar bra i alla fall ... Till er som väljer att åka till mässan: råkar ni mingla i närheten av Nya Tiders monter kunde ni, snälla, passa på att fråga vad som egentligen avses med den separatistiska ideologin etnopluralism? För det är ju den här sortens åsiktsutbyte på "den öppna arenan" som mässledningen och tolkun ihmiset (förnuftets människor) går och hoppas på.

Marianne Backlén

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33