Sällsynt lyckad tango från slätterna

Bild: Pressbild

Ostrobothnia Jazz Sextet gör ett så fint jobb med sina jazzarrangemang av Piazzolla, att man helt glömmer att det är tango i grunden.

JAZZ

Ostrobothnia Jazz Sextet

Hotel Astor

(OJS)

Hotel Astor spelar Ostrobothnia Jazz Sextet musik av Astor Piazzolla samt två stycken av skivans arrangör Ralf Nyqvist.

Det är inte första gången jazzmusiker spelar kompositioner av den argentinske tangokungen, men oftare har det blivit tango av jazzen än jazz av tangon då detta har skett. Det är kanske förståeligt med tanke på Piazzollas ofta intrikata stycken som inte nödvändigtvis tål så mycket bearbetning.

Det är ändå inte långsökt att omstöpa Piazzollas musik. De tillräckligt intressanta och mångfacetterade melodierna och harmonierna finns redan i musiken. Här gäller det mera att mjuka upp de tidvis förhållandevis styva rytmerna.

Sextetten från slätterna gör ett så fint jobb, att man kanske inte ens skulle ha tänkt på tango vid en blindlyssning av skivan.

Skivans mesta tango hörs i öppningsspåret Tanguango. Rickard Slotte (trumpet) och Peter Nordwall (sopransax) spelar utmärkta bakåtlutande solon över beguinedelen, som följdriktigt efterföljer de styvare rytmiska knyckarna vilka för tankarna till en Kaurismäkifilm.

Nyqvists titelstycke låter fräscht i ett beatkomp med fusionslika unisonobreakar men också luftiga avsnitt. Marcus Söderström bjuder på ett längre kontrabassolo.

Milonga del angel är lugnare men temperamentsfull i dynamiken.

I Plus Ultra där tangon turas med hårdsvängande hardbop är Nyqvist i farten vid pianot efter att Mikael Långbacka (han som spelar den största basunen i UMO) serverat välvalda solistiska toner. Basunen och ensemblespelet för också tankarna till Charles Mingus.

Oblivion förflyttar bandet mot Brasilien både vad gäller harmonier och rytm. Ensembledelarna lever och rör sig elegant under basunens och trumpetens delade melodilinjer.

El heroes av Nyqvist flyter med spänning i femtakt under Nordwalls flöjtsolo, medan Ave Maria ger en stund av solenn kontemplation innan den avslutande Adios Noninos med trummorna i stark roll.

Trumslagaren Stefan Brokvist varierar fint tangoidéerna skivan igenom, ofta skapande legatomässig kontinuitet.

Fungerande arrangemang, fina solister och ett starkt samspel är Hotel Astors styrkor. Man skall kanske inte i första hand tänka tango, utan helt enkelt svängande, mångsidig jazz med tangoinslag. Skivan är en av de lyckligaste allianserna mellan dessa stilar jag hört.

Jan-Erik Holmberg

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00