Sällsynt lyckad Korsholmsavslutning

Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar visade framfötterna under avslutningskonserten.

KLASSISKT

Musikfestspelen Korsholm

Avslutningskonsert i Korsholms kyrka 3.8. Vasa & Seinäjoki stadsorkestrar under Dylan Corlay. Solister: Aleksej Semenenko, violin, Gareth Lubbe, altviolin. Mendelssohn, Mozart, Schumann.

Efter alltför många år av glest besökta avslutningskonserter i Vasa stadshus hade ledningen för Musikfestspelen Korsholm fått snilleblixten att förlägga årets grande finale till Korsholms kyrka. Satsningen gick hem och en glädjande talrik publik fick sig till livs en konsert, som genomsyrades av ren och skär musikalisk vitalitet och optimism.

Uvertyren till Mendelssohns raritet till sångspel, Heimkehr aus der Fremde, var ett lika originellt som lyckat öppningsnummer och kvällens dirigent, vinnaren i fjolårets Panulatävling, bretonen Dylan Corlay, anslog från de första takterna ett vinnande sätt att närma sig estetiken.

Mozarts underbara Sinfonia concertante för violin, altviolin och orkester gjordes ävenså på ett vinnande sätt. Bland festspelens många duktiga unga musiker – inte sällan hämtade från den för konstnärlige ledaren Henri Sigfridsson så bekanta Köln–Düsseldorf–Essen-axeln – återfann vi violinisten Aleksej Semenenko, som tillsammans med sydafrikanske altviolinisten och strupsångaren Gareth Lubbe stod för ett härligt själfullt Mozartspel.

Kvällens höjdpunkt blev dock Schumanns tredje symfoni, Rheinische, och Corlay, som gjorde stycket för första gången, visade sig vara en boren Schumanninterpret. Tolkningen föreföll lika noggrant analyserad som emotionellt angelägen, tempona satt mitt i prick, rubateringarna och fraseringen kändes levande och hela stycket andades på ett tilltalande sätt.

Sammanslagna Vasa och Seinäjoki stadsorkestrar visade framfötterna med besked konserten igenom och en speciell eloge går till valthornsgruppen, som framför allt i första Schumannsatsen stod för unisona soloinsatser som sannerligen inte behöver skämmas för sig i en jämförelse med vilken inhemsk ensemble som helst.

Saga och sanning

Årets Korsholmstema, Vandringsår, förde oss rakt in i den germanska romantikens hjärta, men Sigfridsson hade funnit fyndiga utlöpare i olika riktningar och fantasifulla associationer på mångahanda plan breddade upplägget på ett behövligt sätt.

I och för sig saknade jag en mer målmedveten satsning på Liszts revolutionerande pianosviter Années de Pèlerinage, som förvisso kunde ha löpt som en röd tråd festivalen igenom – nu begränsade det sig till några, av Lisztspecialisten Risto-Matti Marin framförda stycken ur den italienska boken – men i övrigt hade temats olika aspekter tagits väl till vara.

Ingen vandringstematisk festival kan tänkas utan alla hjärtesörjande självömkares höga visa, Schuberts Winterreise, som vid tisdagens Stadshuskonsert fick en utsökt känslig introvert tolkning av årets liedradarpar Herman Wallén och Akiko Sigfridsson.

Till de övriga höjdpunkterna hörde bland annat Pipoka (Veli Kujala, dragspel, Jarmo Julkunen, gitarrer och Petri Keskitalo, tuba), som gör exakt vad som faller dem in på en till synes gränslös stilistisk skala, samt Iiro Rantalas, Ulf Wakenius och Viktoria Tolstoys stämningsfulla jazzkonsert på Ritz.

Om ett år firas Finlands 100-årsjubileum och Sigfridsson hakar på med det Goetheinspirerade temat "Saga och sanning", som kan resultera i snart sagt vad som helst. Låt oss hoppas att man då återupptar den fina traditionen med inhemska uruppföranden och att även mindre kända finländska tonsättare får sin plats i rampljuset.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00