Sakral barockmusik, nutidsdans och kroppsvätskornas rörelse

I Anna Mustonens och Marianna Henrikssons verk Maria-vesper sjunger dansarna och sångarna dansar, och även musikerna är medskapare till dansen.

Koreografen Anna Mustonen och cembalisten Marianna Henriksson är vänner som har samarbetat i mer än tio år. På torsdag har deras verk Maria-vesper premiär i den katedrallika salen Pannuhalli i Kabelfabriken. På scenen rör sig och hörs tjugoen personer: dansare, sångare och Helsingfors Barockorkester. Det är ett storverk, precis som Claudio Monteverdis Vespro della Beata Vergine som är föreställningens musikaliska material.

Mustonens och Henriksson nya verk är ovanligt: de tre dansarna sjunger och de sex sångarna dansar, och också musikerna är med om att skapa dansen. Musik och rörelse flätas in i varandra och bildar något som är mer än summan av dess delar.

– Det har varit väsentligt att undersöka hur vi alla kan vara på scenen och skapa verket tillsammans. Vi utnyttjar de gester som naturligt hör till sjungandet, den dans som uppstår när man producerar ljud. Det är väldigt mycket som händer där, och alla sångare har ett eget uttryck, säger Mustonen.

– Att skapa musik är också dans och vi musiker är med i dansföreställningen genom våra rörelser, säger Henriksson.

Alla tjugoen personer är tillsammans på scenen och de flesta rör sig – cembalon är dock svår att flytta – och musiken och dansen lever.

Orkesterledaren Henriksson berättar att hon har varit intresserad av nutidsdans och dess metoder länge. Hon är specialiserad på italiensk musik från början av 1600-talet, en tid under vilken man tänkte att musik påverkar en människas känslor på ett direkt sätt genom att sätta kroppens vätskor i rörelse.

– Man ansåg att man kunde påverka en människas sinne och balans direkt genom musiken. Det är intressant att begrunda dessa saker i relation till dans.

Ja, vad händer med känslor och sinne när man sätter kroppens vätskor i rörelse både genom fysisk rörelse och genom musik? Effekten kunde tänkas vara dubbel.

Redan i sitt förra gemensamma projekt Di anima e di corpo, som hade premiär 2012 på Zodiak och sattes upp igen på Musikhuset 2015, utforskade Henriksson och Mustonen relationen mellan dans och musik, även då med musik från början av 1600-talet.

– Vi har kommit rätt långt i det här med hur musik och rörelse vävs samman. I arbetet med verket har det varit härligt att få vara väldigt nära skapandet av musik och uppleva hur fysiskt sjungandet är. I det här skedet av processen arbetar vi mycket med hurudan dans sjungandet i sig är, hur det känns, säger Mustonen när vi träffas en och en halv vecka innan premiären.

– Jag är inte så intresserad av att göra en koreografi utanpå Monteverdis verk, utan mera av hurudan dans som redan finns där när sångarna och musikerna framför styckena.

Varför valde ni Maria-vesper?

– Anna hade länge drömt om att göra en koreografi till ett stort andligt verk, och jag föreslog det här. Det är en fantastisk samling musik som rör sig på gränsen mellan olika stilar. Det är inget mastodontverk utan en samling olika stycken som blickar både framåt och bakåt i historien. Där finns både riktig renässansmusik och Monteverdis nyaste nya i vilken individpsykologin stiger fram genom uttryck och förmedling av personliga känslor, berättar Henriksson.

Att göra ett så pass stort verk som detta väcker många frågor under processen.

– Hur arbetar man när det är mycket folk på scenen och senare i publiken, kan vi ändå tillåta en viss halvfärdighet och ovetskap? Jag vill inte att det ska kännas som att vi gjort ett stort paket som påstår något och som kommer liksom från ovan. Är det möjligt att verket sprider sig horisontalt från scenen till publiken och att frågor och förundran är närvarande? funderar Mustonen.

Vad tar ni fasta på i Monteverdis verk?

– Jag fäster mig vid de varierande energierna. Vissa delar är väldigt sinnliga, andra upprivande. Det finns någon slags längtan, som om man sträcker sig efter något. Jag är inte intresserad av vad mot vad. Och det som musiken gjort klart för mig är att dansen i det här verket måste vara av flera olika slag, det finns så många nivåer i musiken, säger Mustonen.

Texterna är naturligtvis ur den kristna traditionen – det är ett sakralt verk – men i solostyckena uttrycks också kärlek på en allmän nivå som inte har med religionen att göra och som kan tolkas på många sätt.

– Vi illustrerar inte texterna utan tar fasta på abstrakta teman som längtan, kärlek, närhet eller känslighet, säger Henriksson.

Musiken går in kroppen

Vi återknyter till 1600-talsuppfattningen om musikens direkta inverkan på människan. Fastän det kan kännas som ett förlegat synsätt, finns det samtidigt något väldigt samtida i det: synen på människan som en psykofysisk helhet, där kropp och sinne inte är separata ting utan tvärtom i konstant växelverkan med varandra i ett sunt beroendeförhållande.

– Det är egentligen en rätt modern tanke att känslor är beroende av kroppsvätskornas balans, säger Henriksson och fortsätter:

– Den klassiska konsertkulturen, där musikerna sitter långt ifrån publiken, stöder kanske inte det här. Men det är en helt annan fråga som vi inte ska gå in på nu!

Det förberedande arbetet för Maria-vesper har pågått sedan 2015, och under åren har Henriksson och Mustonen pratat väldigt mycket, studerat Monteverdis komposition och lyssnat till olika inspelningar. Mustonen har varit ensam i danssalen, lyssnat och dansat, och även Henriksson har upprepade gånger fått chansen att dansa.

– Det är en ovanlig och härlig upplevelse för en musiker att på det viset komma in i musiken, jag rekommenderar det för alla, säger Henriksson.

När vi träffas är arbetet ännu i ett känsligt skede då verket håller på att formas.

– Trots att det är ett stort verk med mycket folk vill jag att det ska finnas plats för risktagning. Vi vill så klart att stycket blir lyckat, men kan det ändå samtidigt leva och uppstå i stunden? Hur mycket halvfärdighet tillåts? frågar sig Mustonen.

Det finns ingen schablon för arbetet och det vill Mustonen och Henriksson inte heller.

– Vi vill ge tid för frågor och ifrågasättande, inte tvinga fram något. Det är en del av den konstnärliga processen.

Maria-vesper har premiär på Zodiak på torsdag 19.4 och spelas till 24.4.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00