Saknade barn är lösdrivare i sitt eget land

Realiteten är den att varken polis eller socialtjänsten aktivt letar efter dessa minderåriga, utan man tar dem i förvar om man råkar stöta på dessa.

Det saknas ständigt ett par hundra barn i Finland. Det mest oroande är att ingen verkar leta efter dem. Dessa barn är liksom lösdrivare i sitt eget land. Detta är skadligt för barnen och medför många svåra och långtgående följdverkningar. Dessa utsatta och sårbara barn kan lätt utnyttjas på många olika sätt och kan bli offer för brott eller själva begå brott.

I fjol fanns det cirka 19 000 barn utplacerade utanför hemmet, av dessa saknades drygt 4 000 barn någon gång under året. Detta är en vansinnig mängd. Man borde erbjuda tjänster med lägre tröskel för alla unga, såsom kuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer och grundläggande mentalhälsovårdstjänster. Så är fallet inte i dag. Ungdomarna har ofta blivit utsatta för mobbning och våld under lång tid innan man vidtar åtgärder. Det är också svårt och komplicerat att få vård för psykisk ohälsa och för missbruksproblem.


När ungdomar inte får hjälp i tid blir problemen svårare, situationen i familjerna blir krisartade och man måste tillgripa akuta insatser. I detta läge har många ungdomar redan börjat använda narkotika och hamnat i kriminella kretsar.

Vårdreformen kommer inte att lösa detta problem. Barn och ungdomar behöver tjänster samt gränser och kärlek, inte nya byråkratiska förvaltningsmonster.
 Realiteten är den att varken polis eller socialtjänsten aktivt letar efter dessa minderåriga, utan man tar dem i förvar om man råkar stöta på dessa.

Hur kan man förbättra denna situation? För det första borde man säkerställa elevvårdstjänster nära barnen i skolor samt ta i bruk terapigarantin för psykisk hälsa. 
För det andra borde man utveckla riksomfattande förpliktande arbetsmodeller i samarbete med polisen och socialtjänsten för att leta efter och skydda försvunna barn.
 För det tredje måste man se till att sociala myndigheter har tillräcklig expertis och befogenheter att sätta gränser för barnets bästa. För det fjärde borde polisen ha tillbörliga resurser och befogenheter för att leta efter barn.

Barnets bästa kommer inte att förverkligas om det annars också utsatta barnet lämnas utan skydd och omsorg. Finland är inte längre ett välfärdssamhälle för alla. Det är särskilt alarmerande om barn lämnas utan omsorg. Regeringen måste nu ta situationen på allvar och vidta åtgärder för att förbättra förhållandena. Barnen kan inte vänta längre. Jag har lämnat in skriftliga spörsmål, både till familje- och omsorgsminister Krista Kiuru och inrikesminister Maria Ohisalo.



Mia Laiho, medicine doktor, riksdagsledamot (Saml)


Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning