Saklig feedback

Juha Itkonen manar till besinning även om de sociala medierna vill att vi ska krevera av ilska.

När man följer med dagens raseriutbrott på sociala medier känns det ibland som om den moderna teknologin har förvandlat människan till en idiot. Tråkigt nog har vi eventuellt alltid varit det.

I skid-VM i Lahtis 1978 representerade en ung Marja-Liisa Kirvesniemi (då Hämäläinen) Finland i damstafetten 4 x 5 kilometer. Marja-Liisas egen etapp gick inte som smort men de senare etappernas stafettbärare räddade läget och Finland kammade hem guldet.

I Yles utmärkta tv-serie Idrotts-Finland (Urheilu-Suomi) mindes Kirvesniemi den flod av hatpost som översvämmade henne. Feedbacken handlade inte enbart om hennes talanger som skidlöpare utan också om hennes utseende och vikt.

"Kor har sin egen kategori på lantbruksutställningar. Se dig i baken." Så stod det på ett vykort som hade sänts hem till Kirvesniemi i Simpele och som visades upp i programmet.

Det är intressant att föreställa sig den människa som skriver en sådan hälsning. Vad i fridens namn har rört sig i dennes huvud? Finland vann ju! Ändå har denne man (för en man var det garanterat) skummat av raseri i sitt, gissningsvis, brunmurriga vardagsrum.

Den dåliga prestation som landsortsflickan med god aptit levererade har retat sådan gallfeber på mannen att han till och med har köpt ett vykort. På vägen till brevlådan hade han kunnat ändra sig men det gjorde han inte utan köpte ett frimärke och postade kortet.

Var mannen nöjd med sig själv? Eventuellt. Han satt hemma framför tv:n, retade upp sig på nya saker och skrev nya vykort. Eftersom han var född i fel tidevarv hade han ingen smarttelefon. Han ilsknade till i sin ensamhet. Eventuellt anade han att det fanns andra människor på andra platser som skrev liknande arga kort men detta kunde han inte veta med säkerhet.

De sociala medierna har inte skapat vreden, de har befriat och socialiserat den. I likhet med det mesta numera har raseriet blivit snabbare och enklare än förr. Det har även kommersialiserats och undersökts vetenskapligt. Genom att lyfta fram innehåll som väcker känslor och ilska ser Facebooks och Twitters algoritmer till att användarsiffrorna är höga och då är annonsörerna nöjda.

Den mest skrämmande tanken är just denna – det lönar sig att vara uppretad. Och eftersom läget är sådant eldar man under ilskan. Mannen som skickade ett kort åt Marja-Liisa Kirvesniemi satt åtminstone inte hemma och väntade på gillanden, i stil med dagens män och kvinnor som anser sig ha uttryckt sig snärtigt.

I dag får man gillanden och de är inte slumpmässiga – genom att belöna ett argsint innehåll med en dos dopamin uppmuntras algoritmen till att producera ännu mer av ett liknande innehåll. Kommersiella tjänster, skapade av jättebolag som endast tänker på sina aktieägares fördelar, jagar på oss för att vi ska rasa tillsammans.

När man tänker på detta känns det som om människosläktet inte har något hopp. Ändå lever hoppet alltid. Man måste försöka bevara lugnet och kväva ilskan. Det gäller att skida framåt.

Juha Itkonen är författare. Texten är översatt till svenska av Annika Hällsten.

Juha Itkonen

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning