Ideologiska revirstrider i 1990-talets Finland

De första stapplande stegen. Tuukka Temonens Du gjorde oss vackra skildrar punkbandet Apulanta. Bild: Okänd

Regissören Tuukka Temonen, tidigare basist i punkbandet Apulanta, känner sitt material utan och innan.

DRAMA/UNGDOMSFILM

Du gjorde oss vackra

Regi: Tuukka Temonen. Manus: Niisku Haapala. Foto: Jan-Niclas Jansson & Arttu Haapala. I rollerna: Tatu Sinisalo, Roope Salminen, Teppo Manner, Iiro Panula.

Tuukka Temonen torde vara bäst känd som dokumentärfilmsregissör, mannen bakom skandalomsusade Presidentintekijät. Men när Temonen debuterar i spelfilmsformatet sker det med ett material som han känner väl till. Trots allt fungerade han en gång i tiden som basist i punkbandet Apulanta som här tar sina första stapplande steg.

Året är 1991 när vi kommer in i handlingen, förlagd till industristaden och småstadshålan Heinola. Bortsett från att slänga parkbänkar i sjön är det ont om fritidssysselsättningar och så går allas vår Toni Wirtanen (Tatu Sinisalo) in för att tillsammans med klasskamraten Arttu (Roope Salminen) bilda ett band.

På trummor kommer Sipe Santapukki (Teppo Manner) och kaggarna "lånar" man från det lokala barnhemmet. Basgitarren trakteras av den amerikanska utbytesstuderanden Mandy (Mimosa Willamo, alltid lika bra) som i ett senare skede ersätts av en ung och oregerlig Tuukka Temonen (Iiro Panula).

Med på ett hörn finns givetvis också den unga kärleken samt de musikalisk-ideologiska revirstriderna som hotar att kväva bandet i sin linda.

Det här med rock'n'roll är – bortsett från idrottsfilmen – den knepigaste av genrer. Att tumma på gatukredibiliteten kommer inte på fråga, det straffar sig genast.

Inte för att Temonen och det unga, i regel oskrivna, skådespelargardet har så mycket att vara rädda för. Det här är gjort med hjärta och smärta, komplett med tragikomiska Rotaryklubben-spelningar och småsöta småstadsaccenter: på den första träffen bjuder Toni på grillmat i ishallen i Heinola.

Som helhet är det kanske lite väl konventionellt, modell från ax till vete, men det som gör att Du gjorde oss vackra (Teit meistä kauniin) trots allt står ut är den samhälleliga inramningen.

Här möter vi ett Finland där marken devalveras och valutalånen slår ut företag till höger och vänster med den påföljden att arbetslösheten skjuter i höjden.

Det här är på inget sätt filmens poäng, nix, men det fungerar som påminnelse om att inget rår på den ungdomliga entusiasmen. Yy-kaa-koo och så vidare.

Krister Uggeldahl

Hälsningar från riksdagen

Politiken möter många utmaningar, inte minst från populistiska och bakåtsträvande rörelser i Finland och i Europa. Jag vill fortsätta som riksdagsledamot och arbeta för en politisk kursändring i värdefrågorna. 15.3.2019 - 15.02