Saftig nota för att slå ihjäl en snok, men nästan ingen betalar – se listan över djurarternas värde

252 euro. Så mycket kan den som dödar den fridlysta snoken tvingas betala staten i ersättning. Men i praktiken får polisen nästan aldrig "snokdråp" på sitt bord.

Flera otursamma snokar får varje sommar sätta livet till då stugägare som oroar sig för sina barn och husdjur vill rensa tomten från huggormar.

I motsats till huggormen är den för människan helt ofarliga snoken fridlyst. Men den kan lätt förväxlas med sin giftiga kusin, särskilt om snokindividen saknar de karakteristiska gula fläckarna vid nacken.

Fakta

Riktgivande värden för fridlysta djur – några plock

Vanlig groda: 17 euro

Padda: 34 euro

Igelkott 101 euro

Nordisk fladdermus: 118 euro

Snok: 252 euro

Flygekorre: 1 009 euro

Fjällräv 7 400 euro

Saimenvikare: 9 755 euro

Några fågelarter

Blåmes: 17 euro

Talgoxe och sädesärla: 34 euro

Fiskmås: 101 euro

Skarv: 235 euro

Vitkindad gås: 336 euro

Silltrut: 757 euro

Berguv: 841 euro

Havsörn: 7 400 euro

Riktgivande ersättningar för vilt som fälls olagligt:

Fälthare, rödräv och mårdhund: 100 euro

Vitsvanshjort: 450–600 euro

Gråsäl: 1 200–2 500 euro

Varg: 4 500–9 100 euro

Björn: 4 500–15 500 euro

Järv: 5 500–16 500 euro

Den som i stundens hetta inte lyckas artbestämma den slingrande reptilen kan i princip tvingas betala staten 252 euro i ersättning, om det visar sig att spadhugget träffade en snok.

Men i praktiken kommer den här typen av miljöbrott ytterst sällan till polisens kännedom. När HBL för sex år sedan hörde sig för hade snokersättning bara betalats en enda gång. En man i Åbotrakten skröt öppet med att han haft ihjäl en snok på sin gård, och en person som hörde om fallet gjorde en polisanmälan.

Åker sällan fast

På Miljöministeriet har överdirektör Ari Niiranen vid Naturmiljöavdelningen inte hört om ett enda nytt fall sedan dess.

– Det är mycket ovanligt, framför allt för att det är oerhört svårt att få tag i gärningsmannen. Kanske har ersättningssummorna också en avskräckande effekt som hjälper till i skyddet av fridlysta arter. Ersättningsbeloppen för till exempel fjällräven (7 400 euro) och saimenvikaren (9 755 euro) är kännbara, säger Niiranen.

Systemet med prislappar på fridlysta djurarter är en unik, finländsk innovation som väckt internationellt intresse. De riktgivande värdena som varit i kraft sedan 2002 grundar sig på ett system utarbetat av ornitologen och professorn Risto A. Väisänen. Ersättningssummorna för de enskilda arterna utgår från hur sällsynt arten är, vilka hotbilder som riktas mot den, hur långlivad den är och hur snabbt den förökar sig.

Fåtaliga djurarter, som till exempel havsörnen (7 400 euro) har i regel ett högt värde, medan den som av någon orsak tar en blåmes av daga skulle komma undan med att betala 17 euro.

I Helsingfors väcker de plundrande måsarna och de allt annat än rumsrena vitkindade gässen årligen stor irritation. Men att ge sig på dem kan medföra en dyr räkning. Ersättningsbeloppet för en silltrut är till exempel 757 euro, medan den vitkindade gåsen värderas till 336 euro. Också den omstridda skarven har ett ersättningsvärde på 235 euro om den skjuts utan tillstånd.

Viktigt verktyg

Det kan verka märkligt att rangordna olika livsformer i pengar, men enligt Tapani Veistola, specialsakkunnig vid Finlands naturskyddsförbund, fyller de riktgivande värdena en viktig funktion.

– Det är inte summorna i sig som är huvudsaken, men riktvärdena ger juristerna vid tingsrätterna en bättre uppfattning om enskilda miljöbrotts storlek och betydelse. Det är en del av arbetet för att bevara biodiversiteten. Man måste kunna prissätta fridlysta arter på ett sådant sätt att den vanliga människan förstår deras betydelse, säger Veistola.

– Summorna har inte bara dragits ur hatten, utan grundar sig på forskning och statistiska metoder, tillägger han.

När den här typen av fall tas upp i tingsrätten är det den lokala Närings-, trafik och miljöcentralen som är målsägande.

– Den eventuella ersättningen som kan utdömas, utöver själva straffet, tillfaller staten, säger Ari Niiranen vid Miljöministeriet.

Snok eller huggorm?

Snoken (Natrix natrix) är Finlands största orm, med en maximilängd på drygt en meter. Huggormen (Vipera berus) är vanligen mellan 35 och 75 cm lång.

Snokens bästa kännetecken är de två gula fläckarna som finns på sidorna om nacken.

En del snokar saknar nackfläckar och kan vara svåra att skilja från mörka huggormar. Då gäller det att titta efter sicksackbandet på ryggen, som är huggormens främsta kännetecken.

Om man har sinnesnärvaro att titta ormarterna djupt i ögonen ser man att snokens pupiller är runda, medan huggormens är smala och stående.

Huggormen finns i nästan hela landet, medan snoken påträffas i södra Finland.

Snoken är en betydligt skickligare simmare än huggormen och lever vanligen i närheten av vatten.

Finland är det enda landet i Västeuropa där huggormen inte är fridlyst.

Hur går det om ens katt till exempel tar livet av en fridlyst näbbmus på sommarstugan?

– Nå, katten ska ju för det första inte få röra sig fritt i naturen. Det är på ägarens ansvar och domstolens sak att döma i enskilda fall. Men såvitt jag vet finns det inga prejudikat, säger Niiranen.

Stora rovdjur dyrast

Prejudikaten är fler när det gäller jaktbrott på djur som klassas som vilt. Också här finns riktgivande värden, fastställda av Jord- och skogsbruksministeriet. Rättsfallen inom den här kategorin har bland annat handlat om stora rovdjur som fällts utan tillstånd. I fjol dömdes en ung man i Nousis till exempel att betala 4 500 euro i ersättning för att ha skjutit en varg, utöver sitt sex månader långa fängelsestraff för grovt jaktbrott.

Det dyrbaraste djuret enligt den här klassificeringen är den mycket sällsynta järven, som kan ge sin baneman en ekonomisk smäll på 16 500 euro.

Jord- och skogsbruksministeriet uppger att man inom kort kommer att införa motsvarande riktgivande värden för fiskarter. Också Miljöministeriets lista över riktvärden för fridlysta arter kommer att uppdateras inom kort.

Huggormens säkraste kännetecken är sicksackbandet på ryggen. Finland är det enda landet i Västeuropa där huggormen inte är fridlyst. Bild: Mostphotos/Karin Persson

Den som dödar en järv kan tvingas betala upp till 16 500 euro i ersättning till staten. Bild: Mostphotos

336 euro. Den vitkindade citygåsen har ett högt riktvärde. Bild: Mostphotos

Skarven: 235 euro Bild: Mostphotos

Hela listan över riktgivande värden för fridlysta djur hittar du här.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00