Saarikko tar snart över vården – "blickarna är på Seinäjoki, lagen måste följas"

VILL REFORMERA FÖRÄLDRALEDIGHETERNA. – De får inte försämras, men det behövs mer möjligheter att välja hur tiden fördelas fram tills barnet går i skola, säger Annika Saarikko.Bild: Leif Weckström

Det talas mycket om de vårdbolag som kan komma in i vårdreformen, men rätt lite om det jätteansvar landskapen får. – Alla högskolor borde förbereda sig på att fortbilda experter på vårdförvaltning, säger blivande omsorgsminister Annika Saarikko (C).

Det är svårt att föreställa sig hur stora pappershögar som ska köras genom riksdagen under vårvintern och våren – bara på grund av vårdreformen. Landskapsstyret, med alla kryddor, kräver ändringar i över hundra lagparagrafer och valfriheten i vården ska rucka på mellan femtio och hundra paragrafer.

Ledamöterna i utskotten står på startstrecket till ett maratonlopp.

– Vi har talat om att det kommer att bli väldigt mycket jobb i vår. Men reformerna är nödvändiga, säger Annika Saarikko (C).

Tiden är kort. Riksdagen måste vara klar före sommarpausen. Takten är väldigt snabb särskilt då det gäller en helt ny bit:

– Valfriheten i vården är något som har fötts från ruta ett. Där är tidtabellen särskilt snabb jämfört med de andra delarna.

Hur ska det lyckas?

– Det har lagts mycket politisk power i det, och tjänstemannakåren har tänjts till sitt yttersta. Därför tror jag riksdagen vill respektera det, lägga in fler möten och klara det. Beredskap för extra jobb fanns också förra regeringsperioden, säger Saarikko och syftar på den reform som stupade i grundlagsutskottet strax före riksdagsvalet.

Saarikko är medlem i social- och hälsovårdsutskottet, men väntas bli omsorgsminister under våren eller försommaren. Att hon och Juha Rehula (C) skulle dela på portföljen och byta vid halvtid var klart redan då regeringen bildades, men något datum finns inte ännu. Det blir att hoppa på ett tåg i rörelse.

Vill inte dölja att det ska sparas

Den som ska lotsa vårdreformen klarar sig inte heller utan politiska blåmärken.

Redan i höstas upplevde Saarikko den mest emotionella debatt hon sett under sin tid i riksdagen, den om jourreformen och Vasa centralsjukhus. Hon skakades å ena sidan av att det fanns personer med språkhetsande undertoner mot svenskan – och mot svensk service – men reagerade också på frågan om regeringen vill motarbeta svenskan.

– Jag ser det här som en vårdfråga, och hoppas att det inte finns en uppfattning att regeringen försöker motarbeta det svenska. Tvärtom, Finland har varit ett tvåspråkigt land i hundra år och det är viktigt, säger Saarikko.

Men vad ska hända om kraven inte uppfylls?

– Det är först i framtiden vi kan se hur det blir i praktiken. Verkligheten är det som gäller, och hur Seinäjoki lyckas uppfylla lagens bokstav i praktiken.

Presidenten gjorde ett ovanligt uttalande i samband med att han stadfäste lagen, hur tolkar du det?

– Det är ovanligt, och därför har det också en stor tyngd. Blickarna är verkligen på Seinäjoki nu, och förverkligandet ska följas upp.

Den bild som blivande ministern målar upp är inte enkel eller rosig, utan hon ger också raka bud om vad som kommer att vara svårt, vad som är ofärdigt, vad som kan bli problematiskt.

– Om man frågar mig vad jag ser som viktigast, så är det att få socialvården och hälsovården integrerade, och primärvården och specialistvården också. Där finns nyckeln till bättre service och där finns också besparingarna.

Ja, besparingarna – för de hör till målet, säger hon.

– Jag vill inte alls dölja att det är ett väsentligt mål att spara pengar – för att befolkningen åldras, och för att medicinen utvecklas. Cancervård kan kosta 70 000 euro, och vi vill att människor ska få vård.

Finansieringen och prissättningen blir ett besvärligt gungbräde som avgör hur människor styrs och var företag kommer in.

Och det är inte alls klart vad det kostar:

– Beräkningarna av vad den här valfriheten kostar är inte klara. För mig är det en prioritet att vi också balanserar ekonomin, även om bra och jämlik service är det viktigaste.

För till exempel unga människor som mist sin arbetsförmåga har problemet inte varit att tjänsterna inte finns, utan bristen på handledning.

Tungt ansvar på landskapen

Inom socialvården vacklar experternas tro på löftet om att vårdreformen ska sammanföra all service. Professor Anneli Pohjola kritiserade reformen i HBL tidigare och sade att socialvården offrades för valfriheten, och hotar splittras då den inte ingår i privatbolagens repertoar.

Annika Saarikko säger att hon förstår oron för att de sociala tjänsterna inte kommer att ingå i vårdcentralernas "servicepaket". Handledning till sociala tjänster ska däremot ingå i vårdcentralernas uppgifter, vare sig de är privata eller offentliga.

– För till exempel unga människor som mist sin arbetsförmåga har problemet inte varit att tjänsterna inte finns, utan bristen på handledning. Så jag tror mycket på handledningen som ska integreras i primärvården, säger Saarikko.

Hon vill att landskapen tar ett ansvar för att koordinera också arbetsbyråernas tjänster med sociala tjänster. Men mycket jobb blir det – mer än vad de flesta begriper, säger Saarikko.

Hon tycker att för mycket uppmärksamhet lagts på vårdbolagen, och alltför lite på de makt- och ansvarscentra som ska hålla sordin på dem, följa lagen och använda miljarder euro: landskapen.

– Jag tror inte att folk förstått hur mycket det här kommer att kräva av landskapen, de som ska arrangera både vården och mycket annat. Det kräver Finlands bästa kunnande inom vårdförvaltning och förändringsledarskap, inom ekonomi och upphandling. Alla högskolor och universitet borde nu vara i full färd med att planera utbildning, fortbildning och program inför det.

Budgetramen: mer pengar för basinkomst

För budgetramen, som regeringen förhandlar om senare i vår, har Saarikko åtminstone ett klart önskemål.

– Experimentet med basinkomst måste få fortsätta och utvidgas, och om det ska göras måste det få finansiering. Det behövs fler personer med i försöket och skattebiten borde tas in, så att det inte finns någon punkt där vi "experimenterat fel".

Sysselsättande åtgärder är regeringens fokus, och Saarikko ser att särskilt unga, långtidsarbetslösa och matchningsproblemet – att jobb och arbetslösa inte möter varandra – ska komma i första rummet.

PROFIL

Annika Saarikko (C)

Född: 1983 i Oripää, Egentliga finland

Familj: Make och tvåårig son

Bor: Dels i Åbo, dels i Helsingfors

Aktuell: Blivande omsorgsminister efter Juha Rehula, datum för ministerbytet ännu öppet.

Utbildning och tidigare jobb: Fil.mag. från Turun yliopisto, studier i pedagogik och medievetenskap. Arbetserfarenhet av lärarvikariat och flera centerministrars specialmedarbetare.

Saarikko har gjort en politisk raketkarriär. Hon blev invald i riksdagen 2011, och satt de första fyra åren i opposition. Hon sitter också i Åbo stadsfullmäktige sedan 2012, samt i landskapsfullmäktige.

Familjeledigheterna kan också bli ett stridsäpple och Samlingspartiet väntas driva det eftersom sysselsättningen är låg bland finländska småbarnsmammor jämfört med övriga Norden. Centern vill utreda familjeledigheterna, men inte besluta om någon reform nu – däremot ser Saarikko att man kan genomföra mindre ändringar också med snabbare tidtabell.

– Till exempel behöver vi se på varför möjligheten att vara partiellt vårdledig är så underutnyttjad, och vad som i så fall skulle kunna förbättra möjligheterna att arbeta deltid. Barnfamiljernas beskattning vill jag också lätta på, säger Saarikko som föreslår ett högre inkomstavdrag för barnfamiljer.

Saarikko vill inte att det ska uppstå en uppfattning att Centern idkar igelkottsförsvar i föräldraledighetsfrågan, och har därför utarbetat Centerns reformförslag.

– Det är en mycket kär fråga. Men vi kan inte acceptera en modell som ger mindre familjeledigheter, säger Saarikko och syftar till exempel på FFC:s modell, som Samlingspartiet också sneglat på.

Den modellen skulle ge lite längre föräldraledighet och större flexibilitet, men antalet dagar för vårdledighet skulle minska och räcka fram tills att barnet är omkring två år gammalt.

– Vi föreslår att den inkomstrelaterade föräldrapengen blir längre i Centerns modell, och då kan också de månader som är öronmärkta för den andra föräldern bli fler. Alla ledigheter måste ge föräldrarna frihet att välja så att dagar kan användas fram tills barnet går i skola – och så att föräldrarna kan välja att vara hemma samtidigt, säger Saarikko, som själv utarbetat Centerns förslag.

Men en längre inkomstrelaterad föräldrapeng kostar, därför kan det inte göras direkt, anser hon.

– Finansieringen kräver dessutom arbetsmarknadsparterna, företagen och de anställda, som är parter i finansieringsmodellen.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33