Så spelar EU sina ekonomiska kort

Det talas om att globala gemenskaper är på dekis, att USA är oförutsägbart, att kinesiska investeringar dominerar. Fungerar EU för trögt? – Vi ska inte vara alltför blygsamma, säger Christian Leffler, som är direktör i Federica Mogherinis team.

Att ekonomin är ett spelkort i utrikespolitiken har uppmärksammats bland annat i en färsk rapport om hybridhot från Utrikespolitiska institutet. I rapporten efterlyser man mer samlad underrättelse om de strategiska investeringar som görs i Europa.

Kinesiska direktinvesteringar har mångdubblats i Europa – från två miljarder till 65 miljarder på under tio år. Det handlar om teknologi och fina varumärken, men också flygfält, hamnar och elnät. Kinesiska Cosco har köpt hamnar i Holland och Spanien. I Frankrike har kineser också köpt upp odlingsjord, vilket fått president Emanuel Macron att reagera och utlova restriktioner.

Svensken Christian Leffler ingår i det högsta team som leder EU:s gemensamma utrikespolitik, under ledning av Federica Mogherini. Hans område är ekonomi och global politik, en koppling som minst sagt är brännande aktuell. Allt från handelskrig, migration och utvecklingsbistånd, investeringar med geopolitiska undertoner och sanktioner har blivit ett knippe som överskuggar de internationella organisationer vi varit vana vid sedan världskrigen.

Leffler säger att EU är världens mest öppna ekonomi just nu, "och det vill vi fortsätta med", men att det innebär också utmaningar.

– Samtidigt vet vi att i fallen Kina och Ryssland så sker också en del investeringar med väldigt tydligt strategiskt syfte som inte enbart är ekonomiskt. Just i de fallen får man överväga om det med hänsyn till interna intressen finns andra skäl att ifrågasätta eller villkora investeringen.

Läs också: Kinas investeringsiver ett tveeggat svärd

Läs också: Forskare om ekonomisk hybridpåverkan: "Vi följer inte med varifrån investeringar kommer"

– Det är ett skäl till att vi lagt fram ett förslag om en systematiserad kontroll av utländska investeringar inom EU. Det ska ske på landsnivå, men det finns de som är oroliga för att EU skulle börja bestämma vem som får eller inte får investera i Europa eller på annat håll. Det är helt fel. Det är fråga om nationella kontroller på frivillig bas.

Många EU-länder som Tyskland och Frankrike är positiva till kontrollmekanismen, medan Finland ställt sig skeptiskt och oroat sig för att det leder till protektionism eller försämrar chanserna för också små länder att locka investeringar.

Diskussionen om syften förekommer bland annat kring gasledningen Nordstream 2. Från EU:s sida ifrågasätter man inte investeringen som sådan, men det finns många frågor kring den, säger Leffler.

– Det finns analys som ifrågasätter om den kan försvaras ekonomiskt och om den behövs, med tanke på att Nordstream 1 inte utnyttjas till full kapacitet. Men det är inte upp till oss att bedöma. Finns det privata investerare som är beredda är det deras ensak. Det vi tittar på är om den har marknadssnedvridande effekter. Därför har kommissionen föreslagit åtgärder för att säkerställa att den större kapaciteten kommer alla länder till godo, alltså underställs kraven för den interna energimarknaden, säger Leffler.

"Mitt eget land Sverige hör till dem som talar för fria investeringar. Men om det skulle komma en kinesisk eller rysk köpare och säga " ja vad trevligt, i morgon skulle vi gärna köpa Saab med flygindustri och elektroniska försvarssystem", då skulle nog regeringen säga att nu väntar vi lite."

EU har kort på hand via pengar

Men att utrikespolitiken handlar mycket om handelskriser och ekonomi är inte bara något man reagerar på, utan en del av hur EU själv påverkar.

– En av EU:s attraktionskrafter är att vi kan erbjuda ekonomiska möjligheter. Dem kan vi koppla till rent politiska frågor.

Leffler representerar förstås själv EU:s höga representant och hennes team, och parerar därför den vanligaste kritiken mot EU:s utrikespolitik – att den är långsam, eller att det krävs mer majoritetsbeslut i stället för enhällighet i EU för att bli effektivare. Han förklarar varför:

Christian Leffler litar på att EU-länderna reagerar på investeringar som blir problematiska. – Mitt eget land Sverige hör till dem som talar för fria investeringar. Men om en rysk eller kinesisk köpare skulle säga "ja vad fint, då vill vi köpa Saab i morgon, med flygindustri och försvarsteknologi" – då skulle nog regeringen säga att nu väntar vi lite. Bild: Leif Weckström

– Majoritetsbeslut kan låta som en enkel lösning. Men risken är att minoriteten väljer att särskilja sig från en gemensam ståndpunkt. Det ligger nog ett värde i att ta sig tid för att nå konsensus.

Leffler säger att EU:s ståndpunkt blivit något som resten av världen väntar på att höra innan de positionerar sig.

– Det har blivit ännu viktigare det senaste året, med det mer oförutsägbara beteendet från USA:s sida. Då uppfattas EU som en av grundpelarna för det internationella systemet.

Det som är viktigare för effektiviteten är att mobilisera alla våra resurser i form av olika politikområden och ekonomiska instrument – handel, bistånd, ekonomiska och tekniska frågor, säger Leffler.

Medan handelskrig hotar i fronten har EU gått vidare och knutit bilaterala handelsavtal som innehållit också politiska målsättningar. Sådana finns inbakade i avtal med till exempel Mexiko och flera latinamerikanska länder.

– Vad vi gör med handelsavtal, där vi har klar koppling till utrikespolitik och bistånd, är att vi samtidigt lägger in ett hållbarhetskapitel där vi tittar på miljö, klimat, den sociala dimensionen, arbetsmarknadsvillkor, föreningsfrihet och fackfrihet – sådant som vi systematiskt lägger in i våra avtal.

Också bistånd och eliminerande av handelshinder kopplas ihop.

– Kan man skapa rätt omständigheter blir de privata kapitalflödena viktigare än offentligt utvecklingsbistånd som drivkraft för utvecklingen. Ett exempel finns kring Syrien och flyktingläget. Vi har skapat ett handelspolitiskt incitament för Jordanien, där det finns mycket flyktingar, för att underlätta export av produkter som sysselsätter flyktinggrupper. Att det får extra främjande underlättar för Jordanien att integrera och ge jobb, utan att det blir en börda. Det är en tydlig koppling mellan politiska och ekonomiska mål, säger Leffler.

Det är ofta sanktioner som får mest publicitet då det är tal om ekonomiska verktyg i utrikespolitiken. EU har riktat åtgärderna mot ett urval personer och företag, och Leffler motiverar det med den balansgång där man inte vill straffa befolkningen.

– Huruvida det är effektivt är en annan sak. Vår analys visar att det är det, men det finns andra som ifrågasätter det.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00