Så mycket liv kvar – till vad?

Louis de Bernières nya roman handlar om "en sorts man som efter ett krig upplever freden som helt outhärdlig; han kan inte klara det beteende som krävs för obetydliga detaljer och procedurer".

Roman

Louis de Bernières

So Much Life Left Over

Penguin books 2018

Vi möter dem först i Ceylon, engelsmännen Daniel Pitt och Hugh Bassett som bägge hade varit flygare i första världskriget. Till och med i det natursköna landskapet saknade de krigsupplevelserna som gjort dem "så intensivt levande".

"Det finns en sorts man som efter ett krig upplever freden som helt outhärdlig; han kan inte klara det beteende som krävs för obetydliga detaljer och procedurer. Han avskyr avsaknaden av energi och disciplin och framför allt: han hatar att vad han gör nu inte är viktigt".

Det skriver Louis de Bernières i sin nya roman So Much Life Left Over. De två männens känslor är inte ovanliga. Redan de så kallade krigspoeterna i England, Edmund Blunden och Siegfried Sassoon, kände likadant, och Blunden erkände året före sin död 1974 att hans erfarenheter under första världskriget förföljde honom hela livet. Jag levde ofta i den världen, menade han, inte i denna.

Aktuellt tema

"The Great War" som första världskriget kallas har inte bara dominerat dokumentärer och böcker under året, också en stor utställning "Aftermath: Art in the Wake of World War One" på Tate Britain i London har visat konstverk som skapades i samband med första världskriget.

Många britter flyttade till Ceylon efter första världskriget. Britterna hade upptäckt att Ceylon som ju hörde till det brittiska imperiet hade regioner där kaffe, te och gummi kunde odlas. Redan i mitten av 1800-talet gjorde det de engelska teodlare förmögna. Vi får veta att Daniel och Hugh reser till Ceylon med sina familjer för att "göra kriget till ett minne". Det lyckas i alla fall inte. Så mycket liv kvar, heter boktiteln, men, ja, vilket liv?

Det har blivit en lång roman om britter under mellankrigsåren, först i Ceylon och sedan i England. De Bernières är mest känd för sin internationella storsäljare Captain Corelli's Mandolin (1994, svenska 1999) om livet på den grekiska ön Kefalonia och Italiens ockupation under andra världskriget. Han är född i London 1954, och har bott i Ceylon och Sydamerika. I dag är han bosatt i England.

Utled på paradiset

Efter tiden i Ceylon återvänder Daniel med sin fru Rosie och dotter till England. Rosie väntar ett barn som emellertid är dödfött och relationen paret emellan försämras. Rosie förklarar att hon älskar Ceylon men att så mycket där kändes förnedrande:

"Hästkapplöpningarna var roliga, men man gick inte för att se vem som vann utan vilka hattar damerna bar (…) Jag älskade tjänstefolket, men det var som att ha tre vuxna barn, alltid käbblande (…) och det var irriterande att försöka hjälpa infödingarna som tog emot det som om jag var en tröttsam gammal kvinna".

Beskrivningen är säkert ganska riktig för den tidens konventionella kvinnor ute i imperiet, och det är därför inte heller oväntat att Rosie bekänner att hon blivit "utled och trött på paradiset" – denna gång efterkrigstidens England. Rosie och Daniel separerar.

Här finns en uppsjö med sorgliga historier; människor som försöker anpassa sig till ett friare liv, andra som sitter fast i det förgångna. Daniel flyttar för att arbeta till Tyskland men återvänder 1937 till England, trött på nazismen. Kriget bryter ut och han drabbas av en stor personlig tragedi.

De Bernières har skrivit om mörka tider men en kritiker noterar att solen ändå ibland tränger igenom molntäcket. Det stämmer, åtminstone i fråga om människoskildringen. Rosie observerar att det inom varje människa finns många andra och de är ofta i konflikt med varandra. Ibland vinner en, ibland en annan.

Kerstin Lindman-Strafford

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00