Så länge någon bryr sig finns det hopp

Fria domstolar, fria val och ett fritt Polen krävde dessa demonstranter den 24 november utanför presidentpalatset utanför Warszawa.Bild: Lehtikuva/Janek Skarzynski

Den som reser på en weekend till Warszawa för en kulinarisk upplevelse får inte vara rädd för en besk eftersmak. Även om inget ont kan sägas om stad och människor så lämnar skövlade urskogar och en antidemokratisk regering ett hål i magen.

Det är ett par rejäla labbar som greppar tag om min axel på planet mot Warszawa. Stolsgrannen ska resa sig upp och de valkiga händerna skvallrar om tunga verktyg och slipdamm. Det är så här Europa har blivit vant att se Polen och dess invånare, som inflyttad arbetskraft. Den bilden stämmer bara delvis numera. Inte minst syns det på huvudstadens siluett där ständigt nya skyskrapor i glas och betong har konkurrerat ut den stalinistiska jätteblaffan Kulturpalatset. För den som gillar öppna avenyer och neonskyltar har inte Stockholm mycket att komma med i jämförelse.

Staden Warszawa slogs i smulor under andra världskriget och byggdes upp tegelsten för tegelsten för att minutiöst efterlikna originalet. Efter Berlinmurens fall har nationen Polen gjort samma resa och sakta rest sig efter att ha kastat av sig det kommunistiska arvet. Det har också varit ett återuppbyggande av vad som är polskt i ett land vars gränser hela tiden har flyttats och där de styrande inte sällan varit främmande härskare.

Med glänsande tillväxtsiffror och ett EU som har pumpat in pengar kan polackerna sträcka på sig med ett nytt självförtroende. Frågan är bara vad den nyvunna självkänslan ska landa i? De senaste åren har präglats politiskt av den skarpa högergir som många länder i det forna östblocket tagit. 2015 vann det socialkonservativa partiet Lag och rättvisa valet och började genomdriva en rad kontroversiella reformer. Bland annat har EU-kommissionen kritiserat Polen för inskränkningar inom public service och de förändringar inom rättssystemet som ger regeringen kontroll över domstolarna. EU och högerregeringen i Polen har också brottats om Europas sista urskog Bialowieza där EU krävt ett stopp på avverkningarna med vite om 100 000 euro om dagen om skövlingen fortsätter. Polen har också likt Ungern varit starkt emot EU:s planer på att fördela asylsökandena på alla medlemsländer.

När Sverige, Finland och många andra EU-länder lyft upp Metoo-uppropen och diskuterar övergrepp på kvinnor väljer Polen att göra polisrazzior mot organisationer som stöttar slagna kvinnor. Trakasserierna av kvinnohärbärgena kom efter att tusentals kvinnor i oktober marscherade i protest mot landets hårda lagar som nästan helt förbjuder aborter. Nu är många organisationer rädda att Polen ska följa i Ungerns fotspår och försvåra för frivilligorganisationer och utländska NGO.

De ständiga klinchtagen med EU och hoten om att dra in Polens rösträtt har ändå tagit ut sin rätt på regeringen och Lag och rättvisa. Nu i veckan lämnade premiärministern Beata Szydlo in sin avskedsansökan till fördel för finansministern Mateusz Morawiecki som stöps om till ledare. Många ser det som ett sätt att byta ut den folkliga Szydlo mot en mer kosmopolitisk och städad Morawiecki för att kunna beveka Bryssel.

Som weekendturist med smak på fiskaladåber, grillade grisnackar och bisonvodka ställer man sig frågan om det är rätt att åka till ett land som tagit flera stöveltramp snett mot populistisk nationalkonservatism. Går det att njuta av varma bad i Budapest samtidigt som det antisemitiska partiet Jobbik lockar en femtedel av alla ungrare? Eller luktar det bara svavel? Inte för att jag tror att mina naiva kaffepengar gör någon större skillnad politiskt.

Samtidigt kan jag inte glömma alla de minimala demonstrationstågen som passerade på bargatan Nowy Swiat. Vete tusan vad de protesterade mot men polisen tog dem på allvar. Jag kan heller inte glömma den överförfriskade mannen som försökte stoppa turister på gatan för att säga att Polen inte är nazistiskt. Så länge någon bryr sig så finns det hopp.

Peter Al Fakir Journalist bosatt i Stockholm.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33