Så kan man möta kvinnor vid aborter

Att kvinnor fortfarande känner osäkerhet inför en abort när de kommer till kliniken för att genomföra ingreppet är inte ovanligt. Samtidigt finns osäkerhet även hos vårdpersonal kring hur de tvivlande kvinnorna ska bemötas, visar norsk forskning. En enkel fråga kan vara en hjälp på vägen.

– I diskussionerna om abort är det så väldigt svartvitt – för eller emot. Jag ville lyfta fram kvinnornas röster, de som står i det här i vardagen, säger norska sjuksköterskeläraren och forskaren Marianne Kjelsvik.

Hon har tidigare arbetat som vägledare vid Amathea, en norsk statligt finansierad organisation som erbjuder stöd till kvinnor som känner osäkerhet kring sin graviditet. Där märkte hon att många kvinnor kämpar med att bestämma sig – inte för att de är emot abort utan för att det är ett stort beslut som kommer plötsligt på.

Tidigare studier från olika länder har också visat att mellan 10 och 20 procent av alla kvinnor som kommer till en klinik för att göra abort fortfarande känner sig osäkra på beslutet.

"En katastrof"

Nu har Marianne Kjelsvik i flera studier, som bland annat publicerats i tidskriften Nursing ethics, undersökt osäkerheten och hur den på ett bättre sätt kan bemötas. Hon har intervjuat tretton kvinnor som kommit till en klinik för att göra abort, men på plats ändrat sig och gått hem för att tänka lite till. Osäkerheten kunde bero på många olika saker, visade dessa kvinnors vittnesmål.

– Det kunde röra sig om ett osäkert förhållande till partnern, de visste inte om det var rätt man att skaffa barn tillsammans med. Flera var unga och tänkte att det var för tidigt att skaffa barn. De kunde vara fascinerade över graviditeten, samtidigt som det kändes som en katastrof, säger Marianne Kjelsvik.

En del graviditeter var också planerade, men när kvinnan väl blivit med barn kände hon sig ändå inte redo. Gemensamt för alla intervjuade var att de hade tänkt prata med någon om aborten, och att det kändes viktigt att det var någon de kunde lita på. Någon som inte skulle skvallra om det.

– Kvinnorna tyckte det var helt okej att göra abort, men ville ändå inte att människor skulle prata om att de gjort en, säger Marianne Kjelsvik och fortsätter:

– Det fanns ingen skam kring det, men det var privat.

Kände sig avvisade

Kvinnorna berättade också om hur de upplevde bemötandet av deras osäkerhet på abortkliniken. Några hade fått möjlighet att prata om sina känslor, vilket upplevdes betydelsefullt. Andra kände sig avvisade, att personalen bara skickat hem dem när tvivlen kommit på tal.

– En del hade inte pratat med så många, men hade en bild av att på sjukhuset finns en vana av att hantera kvinnor som ska göra abort. Att där kunde man få prata med någon. Flera kvinnor kände i stället att man bara vände ryggen till, med budskapet att "det där är din sak, det får du bestämma", säger Marianne Kjelsvik.

En kvinna hade känt sig helt säker, men så frågade sjuksköterskan på kliniken "är du osäker?". Och då brast det.

– Hon beskrev hur hon nickade med huvudet till svar, samtidigt som tårarna bara sprutade, säger Kjelsvik.

Det är en av de saker Marianne Kjelsvik diskuterar i sin forskning – om man verkligen ska ställa den frågan. Hon föreslår ett annat sätt att kolla av läget på.

– Man kanske hellre ska fråga "hur har det varit för dig att ta beslutet om abort?". Det är en öppen fråga, inte ledande eller misstänkliggörande. Kvinnan kan säga "det gick jättebra, det var inga problem" eller så kan hon svara att "det var, eller är, en jättejobbig process".

Stressad personal

Utifrån sin forskning uppfattar hon att det finns tre grupper bland kvinnorna, som behöver hanteras på olika sätt av vårdpersonalen. En del är säkra och behöver bara information om själva ingreppet. En del är nästan eller egentligen säkra på beslutet, men tycker att det är jobbigt i stunden, just när de ska ta den tablett som inleder aborten. De behöver få sätta ord på sina tankar innan de tar ett slutgiltigt beslut. Sedan finns en tredje grupp som har svårare problem och behöver hänvisas till annan rådgivning.

Genom Kjelsviks föreslagna fråga skulle man lättare kunna identifiera kvinnornas behov. Samtidigt visar intervjuer hon gjort med vårdpersonal att de ofta upplever att tiden är knapp för att prata om de här sakerna. Det finns också en oro för att de kan påverka kvinnans val genom att fråga.

– Det hade hjälpt väldigt mycket om sjuksköterskor och läkare hade lite mer kunskap om det här. De säger själva att de inte fått lära sig att ta de svåra samtalen. De har fått utbildning i att förbereda aborterna, men inte för de svåra, existentiella samtalen, säger Kjelsvik.

I Norge är aborten fri till och med tolfte veckan, därefter måste kvinnan ha tillstånd från en särskild nämnd. Nämnden måste ta stark hänsyn till kvinnans vilja och i de flesta fall går man hennes önskan till mötes. Kraven för att tillåta abort ställs dock högre ju längre graviditeten fortskridit.

Fakta

Så gjordes studien

Marianne Kjelsvik har intervjuat tretton kvinnor i åldrarna 18–36 år, som rekryterades när de besökte sex olika kliniker inom den norska öppenvården, för att genomgå en abort.

Kvinnorna hade det gemensamt att de kände osäkerhet inför ingreppet när de kom till kliniken, och därför valde att vänta lite till med att fatta ett beslut. De första djupintervjuerna gjordes några dagar efter besöket. Tio av kvinnorna deltog senare i uppföljningsintervjuer efter det att de beslutat att antingen genomgå aborten eller fortsätta graviditeten.

Kjelsvik har därefter gjort en narrativanalys av intervjuerna, och på så sätt hittat återkommande teman som lett till studiens resultat.

Fem av de deltagande kvinnorna valde att göra abort, sex valde att fortsätta graviditeten, en fick missfall och i ett fall är utgången okänd.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46