Så här fungerar de olika vaccinerna

RNA är ett slags instruktionsmolekyler som bär information om spikproteinets uppbyggnad till människans celler, som med hjälp av informationen kan börja bygga sitt immunförsvar. Bild: Thomas Lohnes/Lehtikuva/AFP

Över 1,5 miljoner finländare har fått sin första dos mot covid-19 och snart är det dags för den "stora allmänheten". Men vad är det vi förväntas spruta in i armen – egentligen?

Få saker inom medicinen, om några, har räddat så många människors liv som vacciner. Smittkoppor, polio, difteri, stelkramp, mässling, kikhosta, påssjuka och röda hund. Alla dessa sjukdomar är i princip ett minne blott. Åtminstone för dem som haft fördelen av att växa upp i ett välfärdsland.

Visserligen är det ingen som tror att sars-cov-2, det virus som orsakar covid-19, går att utrota med hjälp av vacciner, men för individen – och därmed också för samhället – innebär de ett skydd. Det tydligaste beviset för det är den kraftiga minskning av antalet som varje dag dör av covid-19, trots att smittspridningen på flera håll har gått upp och ligger på en av de högsta nivåerna sedan pandemin startade för drygt ett år sedan.

Men vad innehåller och hur fungerar de olika vaccinerna?

Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA har hittills godkänt fyra olika vacciner, även om Finland hittills valt att inte börja använda det från läkemedelsföretaget Janssen. Därutöver finns också en rekommendation att Astra Zenecas vaccin endast bör ges till personer 65 år eller äldre.

Två olika principer

Oavsett fungerar dessa vacciner enligt två olika principer. Det finns dels så kallade mRNA-vacciner, dels så kallade vektorbaserade vacciner.

Moderna och Pfizer-Biontechs vacciner mot covid-19 är så kallade mRNA-vacciner. mRNA står för "messenger ribonucleic acid", eller budbärar-RNA på svenska.

RNA är den molekyl som bildas när cellmaskineriet läser av generna i arvsmassan och ska bilda ett protein. Innan RNA-molekylen blir till ett protein snyggas den dock till och blir till mRNA, som sedan tar sig ut ur cellkärnan där den används som en mall för det protein som ska bildas. Den fungerar alltså som en budbärare av den information som finns inuti arvsmassan (DNA), därav namnet. Varje dag och varje sekund bildas det miljarder små mRNA-bitar utifrån alla de gener som läses av inuti våra celler, som i mångt och mycket fungerar som små proteinfabriker.

Lurar kroppen

Varje dos av Modernas och Pfizer-Biontechs vacciner innehåller mängder av sådana små mRNA-bitar. Men koden i dessa bitar utgörs inte av instruktionen för att tillverka ett kroppseget protein, utan av en kod för virusets spikeprotein, som viruset använder sig av för att ta sig in i värdcellen. På så sätt luras alltså kroppen att tillverka en liten bit av viruset, som kroppens immunförsvar sedan reagerar på och bildar antikroppar mot.

Andra nya vacciner bygger på så kallade virusvektorer. Då har man fört in geninformation om spikproteinet i ett ofarligt virus, som sedan transporterar det till cellerna. Bild: Thomas Lohnes/Lehtikuva/AFP

Janssens och Astra Zenecas är så kallade vektorbaserade vacciner. I dessa vacciner utgår man från DNA, i stället för RNA. Det innebär i sin tur att den genetiska koden som dessa vacciner innehåller måste ta sig ända in i cellkärnan för att kunna läsas av. För att göra detta tar man hjälp av ett annat virus, ett adenovirus som har modifierats så att de bär på instruktionen för spikeproteinet. Viruset går in i cellerna och fäster sig vid cellkärnan och sprutar in sitt innehåll, det vill säga den genetiska koden för spikeproteinet, som cellen sedan läser av och bildar ett protein av, som kroppen sedan reagerar på. Adenoviruset fungerar alltså bara som en "transportör", eller en vektor.

Risk och nytta

Det finns både för- och nackdelar med båda tillvägagångssätten. Exempelvis kan mRNA-vacciner tillverkas i stora mängder på kort tid. Å andra sidan är dessa vacciner känsliga. RNA faller lätt sönder, varför det mRNA som dessa vacciner innehåller måste "förpackas" i små lipidnanopartiklar. Trots det är vaccinerna känsliga för stötar. Dessutom måste de förvaras riktigt kallt, något som inte är nödvändigt för Janssens och Astra Zenecas vacciner, eftersom DNA är mer stabilt.

Den diskussion om biverkningar och skepsis som har funnits på sistone har dock rört de vektorbaserade vaccinerna, eftersom man har upptäckt ett samband mellan dessa vacciner och en mycket ovanlig typ av koagulationsrubbningar som innebär att ett fåtal patienter som har tagit dessa vacciner har drabbats av en ovanlig typ av blodproppar i hjärnan, i kombination med ett lågt antal blodplättar, något som kan orsaka blödningar. Tillståndet är allvarligt, men mycket sällsynt. Varför dessa vacciner i sällsynta fall kan ge upphov till denna biverkan vet inte forskarna ännu. Den samlade bedömningen är dock att nyttan med Astra Zenecas vaccin vida överstiger risken.

Läs mera: Ny teknik och trimmad byråkrati har jämnat vägen för coronavaccin

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning