Så gick det till på den omtalade operapremiären

Nationaloperans höstpremiär var omdiskuterad i förväg på grund av de strängare coronarestriktioner som regionförvaltningsverket beslutat om. Bild: Roni Rekomaa/Lehtikuva

En stängd garderob, enbart förhandsbeställd servering till borden och utdelning av munskydd. Men inga utplacerade toaletter – och en publik som får röra sig fritt. Så ser det ut på den omdiskuterade operapremiären, den första med strängare coronarestriktioner.

– Jag kom hit med fyrans spårvagn från centrum, och jag måste säga att jag känner mig mycket tryggare här än ombord på den.

Det säger Helena Kokko när hon väntar på att Nationaloperans höstpremiär Cavalleria rusticana & Pajatso ska börja.

I vanliga fall är det i det här skedet trängsel till garderob och servering. De är nu stängda, den som vill äta eller dricka något ska beställa det i förväg. Och eftersom publiken är ungefär en femtedel av det normala är det glest utanför.

Det förväntansfulla pirret inför en föreställning är ändå detsamma som alltid, och alla verkar väl medvetna om hur omdiskuterad just den här premiären har varit, och det inte framför allt på grund av det konstnärliga innehållet.

På fredagen trädde de strängare restriktioner för teatrar och konserthus i huvudstadsregionen i kraft. Enligt regionförvaltningsverkets direktiv betyder det en maxpublik på 25 personer, om inte publiken delas in i segment, med tillgång till toaletter och så att två meters avstånd garanteras.

Nationaloperan meddelade tidigt att man kommer att spela för 300 personer och blev något av en symbol för kulturbranschens uppror, även om operachefen tonat ner det och sagt att det här helt enkelt råkar vara den första premiären under hårdare regler.

Efter en inspektion på torsdagen fick operan godkänt för sina säkerhetsarrangemang, även om indelningen i segment inte kanske är den som många sett framför sig. Det handlar snarast om avstånd i publiken som är placerad på varannan rad och med tomma stolar emellan. Några portabla dass finns inte heller utplacerade, men personalen dirigerar publiken så att inte för många går på toa samtidigt.

I övrigt får publiken röra sig fritt. Tydligt är ändå att operan fäster stor vikt vid hygien. Ledstänger putsas ofta och munskydd delas ut om någon skulle behöva ett. Ur högtalarna påminns man om vikten av att hålla avstånd.

– Jag tycker att operan agerade klokt. De var hårda men diplomatiska i sin sak och fick säkert igenom det som är möjligt under dessa omständigheter, säger Kokko.

Helena Kokko är glad att operan stod på sig och fick till stånd en kompromiss om arrangemangen. Bild: Anna Svartström

Försökskaniner

Helena Kokko bokade biljett redan i våras eftersom hon sedan tidigare är förtjust i regissören. Någon tanke på att avboka när coronaläget försämrats har hon inte haft.

Hon är dubbelvaccinerad och hoppas nu på att Finland skulle ta i bruk ett coronaintyg så det skulle bli lättare att delta i kulturevenemang.

– Jag hoppas och tror att publiken här förstår att vi är en slags försökskaniner, säger Kokko.

För stora rubriker?

Till ovanligheterna hör att polis är på plats vid en operaföreställning, men så är det den här gången. Överkommissarie Heikki Porola vid Helsingforspolisen ser sig omkring och ger arrangemangen godkänt.

– Allt ser bra ut, som det är planerat, säger han.

Han säger att Helsingforspolisen fattade beslut om ett besök på grund av den stora medieuppmärksamheten inför – "kanske för stora rubriker också".

Överkommissarie Heikki Porola säger sig vara nöjd med hur Nationaloperan ordnat det med coronasäkerheten. Bild: Anna Svartström

Men enligt honom har polisen inga planer på att börja granska teatrars och andra evenemangs coronasäkerhet.

– Det ser inte ut att finnas behov för det.

Eija Tiilikka, på plats i sällskap med Anneli och Martti Tiilikka, beskriver diskussionen kring operan och restriktionerna som något frustrerande. Hon säger att hon tittat på bilder från till exempel festivaler där folk inte ens haft munskydd.

– Visst är det hela ganska förvirrande.

Anneli och Martti Tiilikka var på opera tidigare under pandemitiden då en större publik tilläts, och uppfattade redan då arrangemangen som trygga.

– Så småningom måste vi lätta lite på restriktionerna. Vi kan inte stänga samhället för evigt.

Eija, Anneli och Martti Tiilikka har besökt operan en gång tidigare under pandemin. Bild: Anna Svartström

"Vi bjuder på kaffe"

På fredagen gav också teater Viirus i Helsingfors en föreställning, Fyra dagar av närhet. Konstnärliga ledaren Jussi Sorjanen har tidigare sagt till HBL att teatern inte kan garantera att restriktionerna följs och det är beskedet strax innan föreställningen börjar.

– Det finns avstånd mellan publiken men inte två meter. Om vi hade det skulle vi inte kunna spela alls, säger han.

Viirus kommer inte heller att dela in publiken i sektioner och till toaletten kan man gå fritt.

Sorjanen betonar ändå att det inte betyder att teatern skulle vara likgiltig vad gäller coronasäkerhet. Till föreställningen i stora salen säljs 45 biljetter vilket är 30 procent av full kapacitet. Viirus kräver att publiken använder FFP2-munskydd, som ger ett bättre skydd än de lättare kirurgiska munskydden. Personalen testas ofta.

Det handlar inte om en protest, menar han, utan säger att teatern försöker använda sunt förnuft.

Regionförvaltningsverket bad Helsingfors stads miljöinspektörer göra en inspektion på Operan. På frågan om Jussi Sorjanen är rädd för ett myndighetsingripande på Viirus svarar han att teatern i så fall gärna bjuder på kaffe.

– Vi är redo att förevisa våra säkerhetsarrangemang och vi tror att de är helt okej för dem. Vi spelar med en så väldigt liten kapacitet.

Efter ett och ett halvt år av nedstängning – och en kulturminister som aviserat lättare restriktioner – menar Sorjanen att han bedömer det som moraliskt rätt att spela, och värt ta risken för sanktioner.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning