HBL-serie, del 2: Eugen Schauman blev hjälte 16.6.1904

Bild: Cajsa Holgersson

Det måste ha varit den mest säregna middagen någonsin på Brunnshuset. Lennart Hohenthal berättade om sitt planerade attentat mot generalguvernör Nikolaj Bobrikoff och Eugen Schauman avslöjade sina mordplaner. Sedan grälade herrarna högljutt om vem som skulle få utföra mordet.

=====

Journalisten och författaren Staffan Bruun har dykt in i Finlands över 800-åriga historia och botaniserat fram 50 fenomen, händelser och personer som var viktiga när vårt land formades. Han har också rangordnat händelserna och skeendena.

Del 1: Tangon kom till Finland. (Rangordning 50)

===========

Politiska mord hör till sällsyntheterna i Finland. Förutom Nikolaj Bobrikoff som Eugen Schauman sköt 1904 mördades också prokuratorn Eliel Soisalon-Soininen året därpå. Motivet var detsamma i båda fallen och gärningsmannen denna gång Lennart Hohenthal som tog revansch för att Schauman gick och mördade Bobrikoff framför näsan på honom.

Till våra inhemska politiska mord hör ännu ett tredje fall då inrikesminister Heikki Ritavuori sköts ihjäl utanför sin hemtrappa på Nervandersgatan den 14 februari 1922. Motivet var att Ritavuori hade hållit på de röda krigsfångarnas rättsskydd efter inbördeskriget 1918 och genomdrivit benådningar.

Men nu till den mytomspunna dagen den 16 juni 1904 som för evigt finns inristad i Finlands historia som dagen då finländska nationalister visade att man är beredd att gå hur långt som helst i kampen för frihet och emot förryskningen.

Attentatsmannen Eugen Schauman var en enstöring. Han hade nedsatt hörsel och var därför socialt handikappad. Han hade vuxit upp i Polen där fadern Waldemar Schauman var generalstabsofficer i tsarens armé.

I ensamheten långt borta hemifrån fann syskonen Eugen och Sigrid Schauman tröst av modern som varje kväll läste högt ur Runebergs finska hjältesagor, Fänrik Ståls sägner. Eugen Schauman blev fixerad av krigshjältarna som offrade sitt eget liv för fosterlandet.

Modern dog när Eugen var bara nio år gammal och han skickades till släktingar i Helsingfors. Tomrummet efter modern fylldes nu av Sandels, von Döbeln, Dufva, Zidén och de andra hjältarna som med sin personliga insats kunde ändra krigets gång.

Olycklig kärlek

Två konkreta saker bidrog till att Eugen Schauman valde sin väg, förutom förstås februarimanifestet från 1899 som påbjöd en total förryskning av Finland. Familjen Schauman fick mycket konkret känna av Bobrikoffs program.

Fadern Waldemar Schauman var fram till juli 1900 senator med ansvar för militärexpeditionen.

Då presenterade Bobrikoff ett språkmanifest för senaten. Det innebar att man skulle byta språk och i framtiden enbart gå in för att behandla ärenden på ryska. Waldemar Schauman ansåg att tjänsteplikten förutsatte att han röstade för förslaget, han ansåg sig inte ha rätt att gå emot tsaren.

Men i likhet med många av sina kolleger ansökte han samma dag om avsked från sin tjänst och gick i pension.

Men det räckte inte för motståndsmännen mot förryskningen, i deras ögon framstod Schauman som en svikare. Nu började Runebergs dikt "Sveaborg" om förrädaren Carl Olof Cronstedt dyka upp i den schaumanska postlådan vilket bekom sonen Eugen väldigt illa.

Han hade också motgångar i privatlivet. Efter nyår 1904 ger hans livs förälskelse Elin Borgström honom korgen och berättar att hon ska gifta sig med en annan. Bara en månad senare börjar Eugen Schauman förbereda sitt attentat.

Han håller distans till alla sina släktingar och vänner och blir en enstöring som varje vecka tränar prickskytte på banan i Åggelby. Han distribuerar redan i februari privata brev till utvalda vänner med detaljerade anvisningar om vad som ska ske efter hans död. Breven får öppnas "bara i nödfall", skriver Schauman. Efteråt när de chockade vännerna öppnar breven visar det sig att Schaumans största oro gäller settern Lukas öde.

Före midsommar

Så kommer den där dagen i maj när Lennart Hohenthal bjuder ut Eugen Schauman på middag. Hohenthal har en märklig historia att berätta, tror han. Han avslöjar att ett sällskap motståndsmän redan i tre år planerat mordet på Bobrikoff.

Två gånger har Hohenthals vän, sjökapten J.W. Nylander, ställt sig uppe på Observatorieberget beväpnad med en bomb och väntat på att Bobrikoff skulle passera på gatan nedanför. Felet är att Bobrikoff aldrig de där dagarna hade ärende till ämbetsverket på Observatoriegatan 2.

I januari 1904 hyr aktivisterna ett rum på Fabiansgatan med fri sikt till Bobrikoffs residens Smolna. Nu är det Hohenthal själv som installerar sig i rummet med både bomb och pistol. Men han kommer aldrig till skott innan polisen hör talas om komplotten och griper två aktivister. Nu får Hohenthal och hans vänner bråttom att dumpa vapen och bomber i en vak utanför Norra kajen.

Nästa plan går ut på att sex män anfaller Bobrikoff under en av hans promenader i Brunnsparken. En startklar motorbåt står redo att föra attentatsmännen i trygghet. Felet är att Hohenthal bara fått ihop till fem man och behöver en sjätte. Därför bjuder han Eugen Schauman till Brunnshuset denna majkväll och ger honom anbudet att ansluta sig till attentatsmännen.

– Jag gjorde klart att jag ända sedan 1901 hade planerat mordet och att jag därför hade ensamrätt till det. Men Schauman protesterade och sade att han redan två gånger stått på pass utanför senaten och inväntat Bobrikoff, men förgäves. Han ansåg sin plan vara bättre och krävde att få fullfölja den. Vi kom överens om att han får tre veckor tid på sig. Lyckas inte hans plan före midsommar så blir det vår tur att försöka, berättar Hohenthal efteråt.

Tredje skottet träffar

Klockan är strax efter elva torsdagen den 16 juni när Nikolaj Bobrikoff kommer till senaten för det som han tror ska bli hans sista föredragning före semestern. Han vet inte att det ska bli hans sista föredragning någonsin, som han dessutom aldrig kommer fram till.

Eugen Schauman står på pass i trappuppgången. Men allt håller på att gå galet. Det första skottet träffar Bobrikoffs Vladimirkors på bröstet och studsar bort, det andra träffar en metallknapp och rikoschetterar mot halsen och river upp en liten rispa. Tredje skottet träffar spännet på Bobrikoffs bälte. Kulan splittras och tränger in i buken där den åstadkommer dödliga skador.

De två följande skotten sätter Schauman i sig själv. Han får aldrig veta att attentatet lyckats för Bobrikoff går till synes oskadd in till senaten där man oroligt märker hans blödande hals.

– Ers Excellens, är ni sårad, frågar hovstallmästare Constantin Linder.

– Nej, svarar Bobrikoff.

– Men er hals blöder.

– I så fall är jag skadad, säger Bobrikoff svagt.

Han förs till Kirurgen för att opereras, men avlider efter tio timmar.

Ute på stan börjar ryktesspridningen gå. Många har sett Bobrikoff bäras på bår från senaten till Kirurgen, men ingen vet hur allvarligt skadad han är.

På Helsingfors krogar skålar man först tyst och stilla i hemligt samförstånd. Men ju längre kvällen lider desto ljudligare blir festen. På Esplanadkapellet sjunger de mest upprymda nidvisan om Bobrikoff:

"Du åsnors åsna, skurkarnas skurk,

du alla ryska lurkars lurk!

Ifrån vårt land far genast bort,

Du ryska svin av sämsta sort.

Föraktat minne blir dock kvar

Ifrån tyrannens satans dar,

Och aldrig glömmer Finlands stam,

Hur ryska djävuln här for fram."

Gendarmerna griper alla som jublar olämpligt mycket. Den lovande komponisten Jean Sibelius hör till dem på Kapellet som firar så häftigt att han får tillbringa några timmar i häkte.

I sitt avskedsbrev till tsar Nikolaj II skriver Schauman: "Ensam har jag fattat mitt beslut och ensam skrider jag till handling". Det hindrar inte att Schaumans släktingar och vänner grips för förhör.

Bland Schaumans efterlämnade brev finns ett till vännen Eric von Rettig.

Brevet innehöll tjugo mark och direktiv att pengarna de tre följande åren ska användas för att köpa blommor som ska ges Elin Borgström på hennes födelsedag.

– Elin var Eugens stora kärlek. Beskedet att hon skulle gifta sig med en annan blev för mycket för honom, berättar en annan vän, Einar Florin.

Det är han som ska gifta sig med Elin Borgström.

Fakta

En hatad man

Nikolaj Bobrikoff var generalguvernör i Finland 1899–1904.

Han blev hatad för programmet för en förryskning av Finland.

Bobrikoff skjuts ihjäl av senatstjänstemannen Eugen Schauman den 16 juni 1904. Efteråt begår Schauman självmord.

Han begravs först i hemlighet på Malms begravningsplats, men senare flyttas stoftet till Borgå där ett stort monument reses till hans ära.

RANGORDNING: 49:e plats

Mordet på Nikolaj Bobrikoff ändrade inte historiens gång. Det rysk-japanska kriget stoppade tillfälligt förryskningsprogrammet men ganska snabbt återupptogs det med full styrka.

De fem skotten i senaten 16 juni 1904 skulle i stället få en stor symbolisk betydelse för motståndskampen mot Ryssland. Än i dag vallfärdar nationalister till Schaumans grav.

Del 1 i serien publicerades den 31.12. Då handlade det om tangons intåg i Finland, en händelse som renderade en 50:e plats i rangordningen.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning