Så bildas regeringen – eller så inte

Regeringsförhandlingarna involverar flera hundra personer. Om förhandlingarna misslyckas är det inte säkert att Antti Rinna för en ny chans. Bild: Linnea de la Chapelle/SPT

Regeringsförhandlingarna garanterar inte att det blir någon regering. 2011 blev det nästan pannkaka i Ständerhuset.

De regeringsförhandlingar som nu pågår i Ständerhuset i Helsingfors är ett ge-och-ta-tillfälle där företrädarna för de tilltänkta regeringspartierna ska enas om de stora linjerna i regeringsprogrammet, det vill säga det som den kommande regeringen ska göra och hur allt detta ska gå till.

För närvarande är uppemot 200 personer involverade i förhandlingarna.

I förhandlingarna kommer man också överens om antalet ministrar, fördelningen av ministerposterna och arbetsfördelningen mellan partierna.

Enligt Lännen Medias uppgifter skulle man redan ha kommit överens om att man kommer att utöka antalet ministrar med tre, jämfört med Sipilä-regeringen, till sjutton. I den här konstellationen skulle SDP ha sex ministrar, Centern fem, De gröna tre, Vänsterförbundet två och SFP en.

Olika "bord"

Regeringsförhandlingarna kan föras på olika sätt. Antti Rinne har valt att ha "fenomenbord" och "branschbord", det vill säga olika grupper som koncentrerar förhandlingarna på olika centrala kommande politiska teman.

Socialdemokraternas ordförande Antti Rinne (i mitten) förhandlar om regering med Pekka Haavisto (De gröna), Anna-Maja Henriksson (SFP), Li Andersson (VF) och Juha Sipilä (C). Regeringsförhandlingarna involverar flera hundra personer. Om förhandlingarna misslyckas är det inte säkert att Antti Rinna för en ny chans. Bild: Vesa Moilanen/Lehtikuva

De övergripande fenomenborden är enligt uppgift nu – och fritt översatt – "Ett kolneutralt Finland som säkrar naturens mångfald", "Finland – större än sin storlek i världen", "Den trygga rättsstaten Finland", "Det livskraftiga Finland", "Tillitens och de jämställda arbetsmarknadernas Finland", "Finland – den hållbara ekonomin", "Rättvisans, jämställdhetens och det inkluderande Finland" och "Kunnandets, utbildningens och innovationernas Finland".

Förhandlingarna kan misslyckas

Regeringsförhandlingarna behöver nödvändigtvis inte resultera i att en regering bildas.

Till exempel i juni 2011 meddelade den dåvarande regeringsbildaren Jyrki Katainen att man efter tretton dagars förhandlande inte kommit till samförstånd beträffande beskattningen. Det såg då ut som om regeringsförhandlingarna hade strandat, men efter ett andra försök kunde samlingspartisten Katainen ändå bilda sin sexpacksregering.

I besvärliga politiska situationer kan man också tänka sig att bilda en minoritetsregering. Vi hade den senaste minoritetsregeringen i slutet av 1970-talet. Numera verkar tanken på minoritetsregeringar främmande.

Enligt uppgift anser man nu i Samlingspartiet att om Antti Rinne inte kan sy ihop en regering i sitt första försök, måste man börja från början, det vill säga med en ny regeringssondering som leds av en ny sonderare.

Riksdagen väljer statsminister

Då regeringsförhandlingarna är avslutade, och de tilltänkta regeringspartierna har uppnått en tillräckligt stor enighet om regeringsprogrammet, väljs statsministern. Efter att ha hört riksdagens talman meddelar republikens president riksdagen vem som är statsministerkandidat. Efter detta väljer riksdagen statsminister.

Om statsministerkandidaten i den öppna omröstningen i riksdagen har fått mer än hälften av de avgivna rösterna, väljs han eller hon till statsminister.

Presidenten utnämner statsministern och regeringens övriga ministrar vid presidentföredragningen. Närvarande är då den avgående regeringens ministrar, som beviljas avsked vid samma föredragning.

Genast efter utnämningen av den nya regeringen samlas den till ett konstituerande sammanträde, som inleds med att ministrarna avlägger tjänsteed eller avger tjänsteförsäkran och domarförsäkran om de inte redan tidigare gjort det.

Utskott och ställföreträdare

Vid statsrådets första allmänna sammanträde beslutar regeringen också om arbetsfördelningen mellan ministrarna vid samma ministerium, ministerutskottens sammansättning och statsministerns och de övriga ministrarnas ställföreträdare.

Regeringsprogrammet överlämnas till riksdagen i form av ett meddelande. Efter att ha diskuterat meddelandet röstar riksdagen om förtroende för regeringen.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning