Ryssland tiger ihjäl ryska revolutionen

Mellan mars och november 1917 var Ryssland ett av världens friaste länder. Därefter tog bolsjevikerna över makten i en statskupp. Deras skapelse, Sovjetunionen, blev världens mäktigaste totalitära samhälle. Antalet offer kan räknas i tiotals miljoner.Nu när det har gått hundra år sedan ryska revolutionen firar inte Ryssland. Man kritiserar inte heller.Man tiger.

MOSKVA Först känner jag inte igen honom. Jag har aldrig sett en staty där Lenin fortfarande har kvar sitt hår.

Fotografen Oksana Jusjko vet däremot direkt vem det är.

– Den där versionen av Lenin har jag sett hundra gånger. På det sättet framställdes han alltid för oss när vi var barn, säger hon.

I hennes sovjetiska barndom fick alla barn en oktoberstjärna med en bild av ung Lenin, försedd med en rejäl kalufs. Lenin är en del av Oksanas uppväxt, likaså symboliken kring en revolution som i november fyller hundra år.

Och som ingen talar om. I Ryssland brukar man älska att fira olika jubileer – men hundraårsjubileet av den revolution som störtade det gamla tsarryssland och banade väg för Sovjetunionen förbigås med en närmast kompakt tystnad, framför på officiellt håll. Den enda offentliga debatt som har förts var när konservativa krafter försökte förbjuda filmen "Matilda" om den sista tsaren Nikolaj II:s älskarinna.

"Gymnasisten Lenin" står i en liten skvär i centrala Moskva, omgiven av schweiziska ambassaden på ena sidan och ett pampigt herrgårdshus på den andra. Bild: Oksana Jusjko

Ingen behöver en revolution. Det blir bara elände, säger pensionerade Valentina Tjernikova. Bild: Oksana Jusjko

Att sovjetsystemet tog livet av sammanlagt minst femton miljoner människor – enligt Robert Conquests försiktiga uppskattningar – diskuteras däremot inte alls.

– Ingen behöver en revolution. Det blir bara elände, säger pensionerade Valentina Tjernikova.

Vi står och tittar på statyn "Gymnasisten Lenin" i en liten skvär i centrala Moskva. Den ligger i närheten av Tjistye prudy och är omgiven av schweiziska ambassaden på ena sidan och ett pampigt herrgårdshus på den andra.

– Det där huset ägdes av en adelssläkt, Vysotskij hette de. De blev av med all sin egendom under revolutionen och lämnade Ryssland för alltid. Huset övertogs av pionjärerna. Där ordnas fortfarande en massa hobbyverksamhet för barn, säger Valentina Tjernikova.

Leninstatyn är omgiven av byggställningar och vita presenningar, den håller på att restaureras. Det är inte första gången.

– Det sitter så mycket duvor på Lenins huvud att de har tagit bort huvudet och putsat det några gånger, konstaterar Valentina.

Hon tiger finkänsligt om att duvorna i själva verket bajsar ner Lenin. Vanvördigt vill hon inte uttrycka sig, trots att hennes morfar fick sitt liv förstört på grund av honom.

– Min morfar deporterades eftersom han hade en gård och betraktades som rik. Han dog i ett arbetsläger utanför Tjeljabinsk. Släktingarna fick inget veta, han hade inte rätt att skriva brev hem, säger Valentin och blir plötsligt lite orolig.

– Hoppas jag inte har pratat bredvid mun... vi är fortfarande lite rädda förstår ni.

Precis som de flesta ryssar i sin generation säger hon inte rent ut vad hon är rädd för. Hon räknar med att omgivningen ska förstå.

Leninstatyerna i Moskva vandaliseras ofta. Om detta vittnar restauratorn Stanislav Pronitjev, som håller på att slipa den unge Lenins kritvita ansikte.

– Det är alltid folk som vandaliserar honom, han får hjärnskakning och brutna armar och ben... det här är den tredje Leninstatyn jag restaurerar i Moskva på ett år. Tidigare hade jag ett eget företag och slipade juveler, men jag fick lägga ned när det började gå sämre ekonomiskt. Men Lenin ger jobb. Så jag har lite svårt att tycka illa om honom.

Ideala sovjetmedborgare

Man påminns ständigt om revolutionen i Moskva. Mitt emot Bolsjoj-teatern står Marx kvar. Några stenkast därifrån ligger metrostationen Revolutionstorget som är känd för sina statyer i brons – soldater, fabriksarbetare, skolbarn och idrottare, en uppsättning ideala sovjetmedborgare. Soldaternas hundar har blanksliten nos eftersom de blir klappade av tiotusentals passagerare varje dag. Det anses betyda tur att smeka hunden.

På metrostationen Revolutionstorget passar många på att röra nosen på bronssoldaternas hundar. Bild: Oksana Jusjko

Det här är ett vanligt sätt att förhålla sig till det förflutna i Ryssland. Man förtingligar det, placerar det på en nivå av oförarglighet.

Vi är på väg till en annan t-banestation med ett revolutionsklingande namn, Komsomolskaja. Därifrån går en underjordisk gång till en järnvägsstation som också har fått behålla sitt sovjetiska namn, Leningradskij. Precis som Moskvaförorten dit vi är på väg, Zavety Ilitja eller "Ilitjs testamente". Ilitj är Lenins fadersnamn och står ofta helt ensamt. Alla i Ryssland vet vem man menar.

Pendeltåget är proppfullt. Vi armbågar oss fram genom gången och lyckas lägga beslag på några platser tillsammans med Jekaterina Stepanenko, som har bjudit oss till familjens datja. Den byggdes av hennes mammas morfar på 1930-talet.

– Morfar Jasja råkade passera en stor brädhög på marken från en gammal affär som hade rivits. Man förstörde ju så många gamla byggnader i Moskva under den här tiden. Han kom över virket gratis och lät transportera ut den till sin nya tomt. Huset byggdes 1934, men virket är troligen mycket äldre för det kom från en gammal förrevolutionär izba (rysk stuga), säger Jekaterina Stepanenko.

Hennes mammas morfar, Jakov Bokstein, var den första akademiskt utbildade i en fattig judisk familj. Jakovs pappa hade flyttat till Moskva, troligen från Ukraina, och börjat handla med tyger i slutet av 1800-talet. Alla fyra söner utbildade sig till läkare. Det var som respekterad läkare morfar Jasja erbjöds tomten i Zavety Ilitja.

På väg till Lenins testamente. Jekaterina Stepanenko och Aleksandra Litvina åker pendeltåg ut till Jekaterinas datja utanför Moskva. Den heter Zavety Ilitja eller "Ilitjs testamente". Ilitj är Lenins fadersnamn. Bild: Oksana Jusjko

– Många fick det bättre efter revolutionen, speciellt judar som hade blivit diskriminerade under tsartiden. Åtminstone för en tid fick de större möjligheter att förverkliga sig. (Senare införde sovjetsystemet begränsningar för judar, bland annat kvoter inom utbildningen.) Men morfar Jasja tyckte inte alls om sovjetsystemet. Hans pappa blev av med sitt levebröd och familjen tvingades ge upp halva sin lägenhet vid Park Kultury i centrala Moskva, säger Jekaterina.

"Farfar" Lenin

Framme i Zavety Ilitja duggregnar det. Vi passerar en lummig, övervuxen park och en staty på Lenin – en av de tusentals statyer man fortfarande ser överallt i Ryssland, där Lenin klädd i slängkappa pekar ut riktningen för Ryssland med hela armen. Vid sockeln ligger en stor bukett röda nejlikor.

– Det är så idiotiskt att den där statyn fortfarande finns kvar. Dessutom är den ganska ny, den restes under slutet av sovjettiden och har inget historiskt värde. Jag anser inte att själva orten behöver byta namn därför att Zavety Ilitja är dess ursprungliga namn. Men den där statyn skulle de faktiskt kunna ta bort, säger Jekaterina Stepanenko.

I köket till den brunmålade datjan dricker vi te och äter den syrliga ryska soppan soljanka. Jekaterina och hennes väninna Aleksandra Litvina visar en ny barnbok om revolutionen. De jobbar på ett litet barnboksförlag, "Pesjkom v istoriju" som ger ut historieböcker för barn.

Jekaterina Stepanenkos son tittar på bilden där familjens patriark, morfar Jasja eller Jakov Bokstein, är avbildad som ung tillsammans med resten av släkten. Bild: Oksana Jusjko

Datjan byggdes på 1930-talet av material efter en riven affär som Jekaterinas mammas morfar lyckades komma över gratis. Bild: Oksana Jusjko

– I det längsta drog vi oss för att göra något alls på 1900-talet. Den perioden ligger så nära och det blir alltid reaktioner hur man än gör. Ryska föräldrar talar gärna med sina barn om de gamla egyptierna och grekerna men många undviker 1900-talet. I våras gav vi i alla fall efter mycket tvekan ut en bok om år 1917 för barn. Vi vill att föräldrarna ska få en plattform för diskussioner, säger Aleksandra Litvina.

Boken gavs ut i 3000 exemplar. Trots att det i ett land med 144 miljoner invånare är "en droppe i havet" enligt Aleksandra är hon glad över att den har sålt bra.

– Problemet i Ryssland när vi ska tala om revolutionen är att vi alla är präglade av ett 1900-tal då det bara fanns en sanning. Vi har alla matats med samma schabloner, om någon säger "Ilitj" tänker vi genast "dedusjka Lenin" fast han verkligen inte vara någon farfar för oss! Vi är fortfarande omgivna av namn som "Krasnyj oktjabr" (Röd oktober), Leningatan och så vidare. Alla som är äldre än trettiofem var pionjärer i skolan, vilket var en del av ett propagandamaskineri – och samtidigt är det ju en del av oss! Det blir en förskräcklig paradox som man inte vet hur man ska hantera. De flesta undviker helst att krossa sina egna schabloner för de vet inte hur de ska ersättas, säger Jekaterina Stepanenko.

Dedusjka Lenin betyder farfar Lenin och var en del av sovjetsamhällets fostran för barn. Att göra Lenin till en snäll barnaälskande farbror trots att han lät arkebusera motståndare utan misskund och för ändamålet grundade Tjekan, föregångarna till KGB och senare FSB, var Stalins verk. Han ville framstå som den verklige ledaren.

Ett annorlunda Ryssland

En person som systematiskt försöker luckra upp den schablonartade synen på ryska revolutionen är journalisten Michail Zygar. Han har nyligen kommit ut med boken "Imperiet måste dö", som handlar om år 1917 och människorna som deltog i samhällsomvälvningarna. Samtidigt driver han projektet "Svobodnaja istorija" eller "Fri historia", som har en egen nätsida där man dag för dag lägger ut citat ur brev, dagböcker och tidningsartiklar av politiker, författare och affärsmän från år 1917. Sidan (www.project1917.ru) har även en engelsk version.

– Alla historiska skeenden blir alltid omtolkade, de skiftar i betydelse därför att samhällena väljer att ändra på dem i efterhand. Det som inte ändras är människan. Människorna för hundra år sedan var exakt likadana som i dag – men Ryssland såg annorlunda ut, säger Zygar när han i början av hösten håller ett föredrag om sin bok för en fullsatt sal på Maria Tsvetajeva-museet i Moskva.

Mellan mars 1917, då tsaren störtades och november 1917 då bolsjevikerna genomförde sin statskupp var Ryssland det kanske friaste landet i världen. Det första landet som avskaffade dödsstraffet och ett av de första som gav kvinnor och män lika rösträtt.

Yttrandefriheten drogs hastigt in när bolsjevikerna kom till makten genom en statskupp i november 1917. Då infördes det terrorvälde som skulle ta livet av minst femton miljoner människor totalt och som för alltid satte sin prägel på den svartvita, maximalistiska logik som var det sovjetiska samhällets utgångspunkt.

– Ryssland för hundra år sedan var inte det Ryssland vi känner i dag. Synen på våld var helt annorlunda – polisen torterade inte folk och det betraktades inte som normalt att bli misshandlad av ordningsmakten. Korruption förekom men det var inte normalt att stjäla. Det var ett brott, säger Michail Zygar.

Han tillägger:

– När Ryssland förlorade kriget mot Japan år 1905 avgick befälhavaren för flottan – storfursten Aleksej som var tsarens nära släkting. Ja, det stämmer! Människor avgick! säger Zygar och möts av spontana skratt i publiken.

Revolutionen bra för de fattiga

Tillbaka i datjan i Zavety Ilitja tar Aleksandra Litvina fram gamla svartvita fotografier på sina släktingar. Hennes mammas morfar från Tobolsk var den första i sin släkt som arbetade på ett kontor. Han gifte sig med en fabriksarbeterska och paret fick fyra döttrar. Efter revolutionen kunde alla barn utbilda sig.

– För dem var revolutionen antagligen bra. Det berodde delvis på att de inte ägde något. Det var helt annorlunda för dem som hade egendom och i ett slag förlorade allt, konstaterar Aleksandra Litvina.

Överlevde revolutionen. Aleksandra Litvinas mammas morfar (första raden, andra fr.v.) jobbade på ett hamnkontor i Tobolsk före revolutionen. Det är ovanligt att man har så här gamla fotografier kvar i Ryssland, säger Aleksandra - många vet ingenting om sin släkt några led tillbaka eftersom banden bakåt klipptes av efter revolutionen. Bild: Oksana Jusjko

Hon konstaterar att det inte är speciellt vanligt i Ryssland att man har kvar bilder på sina släktingar så långt som tre generationer tillbaka.

– År 1917 var över 70 procent av den ryska befolkningen bönder. Bara femtio år tidigare hade de varit livegna. De tog sällan några bilder av familjen och efter revolutionen flyttade många in till de stora städerna. Familjer och gemenskaper splittrades. All kunskap om tidigare generationer försvann, alla band bakåt klipptes av, säger Aleksandra.

Jekaterina konstaterar att hon vet allt om sin mammas judiska släkt, men nästan ingenting om sin pappas.

– Min pappa hade ingen kontakt med sin far, han försvann på samma sätt som många gjorde under sovjettiden. Jag bär min hans ukrainska efternamn, Stepanenko. Det är det enda jag har kvar av honom.

Fakta

Ryska revolutionen

Ryska revolutionen 1917 brukar indelas i två faser: Februarirevolutionen och oktoberrevolutionen. Ryssland följde då den julianska kalendern. Enligt den nuvarande, gregorianska kalendern inföll februarirevolutionen i mars och oktoberrevolutionen i november.

Den 22 februari (8 mars enligt vår tideräkning) gick tusentals fabriksarbetare i Petrograd i strejk. Första världskriget pågick och missnöjet mot tsaren Nikolaj II och den katastrofala situationen på fronten hade pyrt en längre tid. Demonstrationerna växte sig allt större och till sist abdikerade tsaren. En provisorisk regering utsågs. I juli gjorde bolsjevikerna ett första kuppförsök som misslyckades och Lenin tvingades fly. Ny regeringschef blev Aleksandr Kerenskij.

Den 25 oktober (7 november enligt vår tideräkning) gjorde bolsjevikerna sitt andra, framgångsrika kuppförsök. Den provisoriska regeringen störtades och bolsjevikerna slöt fred med Tyskland under förödmjukande villkor för att komma ur kriget. Därefter följde ett blodigt inbördeskrig som rasade ända fram till 1922. År 1918 arkebuserades tsaren, hans hustru och fem barn i en källare i Jekaterinburg.

Sovjetunionen grundades i december 1922. Landet upplöstes formellt den sista december 1991.

Fakta

Vladimir Lenin (1870-1924)

Vladimir Lenin föddes som Vladimir Uljanov i ett välbärgat hem år 1870 i Simbirsk. Lenin blev hans revolutionära täcknamn, troligen från floden Lena. Hans bror avrättades efter att ha deltagit i mordet på Alexander II år 1881.

Lenin blev en tongivande revolutionär som gick i exil i början av 1900-talet. Han återvände till Ryssland efter februarirevolutionen 1917, som han alltså inte hade deltagit i. För att kunna återvända fick han hjälp av tyskarna, som både ordnade med tågtransport och gav bolsjevikerna, Lenins parti, stora summor pengar.

Lenin ledde bolsjevikernas framgångsrika statskupp samma höst, den så kallade oktoberrevolutionen. Han grundade säkerhetstjänsten Tjekan för att rensa ut klassfiender i samhället, inte minst "ohyran" på landsbygden som Lenin kallade lärare, självägande bönder, präster, munkar och nunnor.

Lenin dog i Gorkij år 1924.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00