Ryssland satsar stort på dokumentär om Finland och Norden

Snart bänkar sig delar av ryska befolkningen framför tv:n för att se en stor dokumentärsatsning om Norden.– De nordiska länderna bevisar att social jämlikhet är möjligt. Och det var något jag ville visa mina ryska tittare, säger Vladimir Pozner, den ryska journalistikens grand old man på tv-kanalen Pervyj Kanal.

Han kommer några minuter i förtid till intervjun. Ovanligt för ryska män i hans ställning. De brukar låta folk vänta.

Men jag är inte förvånad. Han har ju själv svarat på min e-post och har själv koll på sin kalender i stället för att överlämna det åt någon assistent.

Oklanderligt klädd i mörkblå sammetskavaj, ljusa byxor, välstruken skjorta och mockaskor slår han sig ner vid bordet och beställer in en slät kopp kaffe. Han är exakt lika vänlig, taktfull och charmerande som i tv-rutan.

Det går aldrig att säga: Ryssland är entydigt. Och en av orsakerna är personer som Vladimir Pozner.

84 år gammal leder Vladimir Pozner ett eget intervjuprogram på Kanal 1, en av Kremls viktigaste propagandamegafoner med miljonpublik över hela landet. Pozner själv vet allt om propaganda. Han var nämligen en av Sovjetunionens mest framstående propagandister.

I dag är han en av Rysslands mest respekterade journalister. Detta trots att hans intervjuprogram visas på en statlig kanal, något som innebär begränsningar. Pozner utför en balansakt av högre skolan då han i sina intervjuer med beslutsfattare alltid ställer kritiska frågor, men aldrig går över gränsen.

Norden – en ögonöppnare

Nu har han gjort en dokumentärserie om de nordiska länderna. Den ska visas på Pervyj Kanal i slutet av hösten.

Sitt besök i Finland kallar han "en ögonöppnare". De tre delarna om Finland skildrar den finländska skolan, högteknologin och fokuset på utbildning.

– Länge har det funnits en nedlåtande inställning till Finland i Ryssland. Finländare har uppfattats som långsamma och inte särskilt kvicktänkta. Men den här inställningen blir allt ovanligare. Ryssarna har blivit tvungna att inse att de så kallade tjuchna har uppnått fantastiska resultat.

Enligt Pozner är det framför allt till Finland och Sverige som Ryssland har en historisk relation.

– Finland var en del av Ryssland, visserligen inte särskilt länge, men i alla fall. Och Sverige var ju en stormakt, en realitet för oss. Det är vår historia, det är krig och sammandrabbningar. Till Norge och Danmark har Ryssland inte alls samma relation.

Jag träffar Pozner på hans franska restaurang i Moskva. Den heter Geraldine – döpt efter Pozners franska mor – och ligger på Ostozjenka, en av Moskvas förnämaste gator. Själv är Pozner rysk, fransk och amerikansk medborgare, och han betraktar alla tre språken som sina modersmål.

Det nordiska välfärdssamhället imponerar på Pozner och är något som syns i den dokumentär om Norden han har gjort. Bild: Pervyj kanal

Välfärdssamhället fascinerar

Pozners dokumentärserie om de nordiska länderna är fylld av beundran för allt de svenska, finländska, norska och danska samhällena har uppnått. (Att Island inte kom med var enbart av ekonomiska skäl.)

Han fascineras av välfärdssamhället, skolorna, högteknologin, ekonomin. Men framför allt av den sociala jämlikheten.

– Det finns verklig jämställdhet i Norden. Du är inte bättre än jag och jag är inte bättre än du. Det är inte jämlikhet i teorin, den är verklig. Och man litar på varandra. Det är viktigt att berätta för hela världen, men framför allt i Ryssland. Det var ju det här vi ville år 1917, men vi misslyckades. I stället blev det en katastrof. Och då måste man ställa sig frågan: Varför misslyckades vi? Fyra nordiska länder har ju bevisat att social jämlikhet är möjligt.

Pozner har fått sin kaffekopp. I den ljusa, vackra restaurangen med mjuka stoppade stolar spelas nu charlestonmusik.

– I nordiska länder står den sociala omsorgen om människor i centrum. Samhället tar hand om alla, oavsett om man har pengar eller inte. Det måste man beundra.

I Ryssland säger folk ofta att korruption finns överallt. När jag svarar att den praktiskt taget saknas i de nordiska länderna tror de mig inte.

– Det påminner om ett gäng karlar som diskuterar kvinnor i bastun. Någon säger: Kärleken finns inte. Men det beror bara på att han själv inte har upplevt kärlek.

I er serie säger ni att finländare under svenska tiden behandlades som servicepersonal av svenskarna. Det var inte riktigt så. Världens äldsta tryckfrihetslag från 1766 skrevs av två finländare, Anders Chydenius och Peter Forsskål. Finländarna var representerade i Sveriges riksdag.

– Men ganska många finländare ändrade ju sina namn till svenska. Det säger ju något om det var mer prestigefyllt att ha ett svenskt namn, svarar Pozner.

Pozners beundran och fascination för Sverige är påfallande – men det är också hans irritation. Inget nordiskt land gör honom lika irriterad som Sverige.

– Det är väldigt svårt att få ett direkt svar av en svensk. Kan de inte säga ja eller nej? Ordet nej existerar inte för dem, de går i ringar kring ordet. Samtidigt är svenskarna de mest sofistikerade av de nordiska folken. Sveriges historia är mer komplicerad än de övriga ländernas, säger Pozner.

Ett liv med gränser

Dubbelhet är något som Vladimir Pozner förstår. Hela hans liv har gått ut på att röra sig på och över gränser. Han är född i Paris av fransk mor och en rysk-judisk far, vars föräldrar hade lämnat Tsarryssland. År 1940 flydde familjen Pozner undan Hitler och lyckades ta sig till New York.

– Vi lyckades muta oss förbi nazistmyndigheterna. Om de hade varit lika okorrumperade som de nordiska länderna skulle jag inte sitta här, konstaterar Pozner.

Efter kriget blev de tvungna att lämna USA, då pappan, en övertygad kommunist, visade sig vara en sovjetisk agent. Frankrike vägrade släppa in fadern på nytt och Pozners flyttade till Sovjetunionen.

KGB försökte i flera år värva den unge Pozner. När han vägrade låta sig övertalas fick han utreseförbud ända fram till Gorbatjovs tillträde.

Trots detta trodde Pozner uppriktigt på kommunismen. Han gjorde karriär som journalist inom den engelskspråkiga sovjetpropagandan och uppträdde ofta i amerikanska medier. Alltid via satellit. Till USA fick han ju inte resa.

– Handen på hjärtat: Jag var propagandist, och jag var bra på mitt jobb. Det berodde för det första på att jag själv trodde på vad jag sade. Annars går det inte. För det andra eftersom jag talade engelska som en amerikan, inte bara som en person som har lärt sig språket. Och för det tredje för att jag har en begåvning för det. Så länge jag själv trodde på det gick allt bra.

Men efter den sovjetiska Praginvasionen 1968 började Vladimir Pozner tvivla.

– Först ansträngde jag mig för att inte tänka på det. Men en spricka hade i alla fall uppstått i mitt ideologiska bygge. Och den växte sakta. Till sist lämnade jag allt och blev min egen.

Pozner har dock gått in för en medveten kompromiss då han gör ett program åt just Pervyj Kanal. Vissa personer kan inte bjudas in. Putin får inte kritiseras direkt.

– Jag kan till exempel inte bjuda oppositionsledaren Aleksej Navalnyj till studion. Jag kan inte kritisera Putin rent ut. Det vill säga – jag kan kritisera honom, men bara indirekt. Tak-to vot tak vot, säger Pozner i ett ryskt uttryck som kombineras med en gest där handen beskriver serpentinaktiga rörelser.

Men vad som helst går han inte med på, säger han.

– De får inte lägga sig i vad jag säger eller klippa i mitt program.

Varför vill ni ändå vara kvar på Pervyj Kanal?

– Där når jag en väldigt stor publik. Och jag vet att det ger resultat. Jag reser ganska mycket runt i Ryssland och ni kan inte föreställa er hur mycket folk som kommer till mina möten med tittarna. I synnerhet unga människor.

Dagens informationskrig har enligt Pozner inte mycket gemensamt med den propaganda han själv sysslade med.

– Då var det öppen och väldigt tydlig propaganda, huruvida den var lyckad var en annan fråga. I dag har vi en rysk Al-Jazeera, RT (Russia Today), som är mer sofistikerad. Propagandan har blivit smartare, den jobbar mycket smidigare och snyggare.

Men RT:s metoder har blivit grövre.

– Jasså? Jag tittar inte på det. Jag vet att det är propaganda och jag står inte ut med det. Varför bli på dåligt humör? undrar Pozner.

Han är helt ointresserad av sociala medier och konsumerar inte nyheter på nätet.

– Det är inte intressant. Jag läser hellre en bra bok. Just nu håller jag på med Dashiell Hammetts kriminalromaner. Jag lyssnar på Bach och Mozart, jag träffar vänner och spelar tennis tre gånger i veckan. Jag har inte tid att hänga på nätet.

På promenad med Woland

Pozners vänliga ögon bäddas in i skrattrynkor. Sedan avslöjar han en hemlighet.

– När folk frågar hur jag kan vara i så bra form vid 84 års ålder brukar jag säga att jag nyligen var ute och promenerade vid Patriarkdammarna där jag bor.

– Jaha.

– Och där träffade jag Woland.

Woland i Bulgakovs Mästaren och Margarita är en motsägelsefull figur. Han anses vara den förklädda Satan – men han gör inte enbart ont utan är främst en absurd och undanglidande karaktär.

Det är svårt att föreställa sig Pozner som Woland. Men en sak står klart: Pozner vet hur man umgås med fan.

Det har han gjort i hela sitt liv.

Vladimir Pozner är van vid att balansera. 84 år gammal leder han ett eget intervjuprogram på Kanal 1, en av Kremls viktigaste propagandamegafoner med miljonpublik över hela landet. Bild: Pervyj kanal

PROFIL

Vladimir Pozner

Född: 1934 i Paris

Bakgrund: Pozners far Vladimir Pozner var rysk jude och hans mor, Geraldine Lutten katolsk fransyska. Han flyttade till New York med sin mor vid tre månaders ålder. De återvände till Paris 1939. Följande år invaderade Hitler Frankrike och familjen Pozner lyckades fly tillbaka till USA.

År 1948 flyttade familjen till den sovjetiska sektorn av Berlin, efter att Pozners far blev utkastad ur USA på grund av sitt samarbete med KGB. År 1952 flyttade Pozners till Moskva.

Vladimir Pozner studerade biologi och psykologi på Moskva statliga universitet. Han började sedan jobba för olika sovjetiska medier på engelska, bland annat Radio Moskva, och han uppträdde ofta på amerikanska tv-kanaler där han försvarade Sovjetunionens politik. Hans nuvarande intervjuprogram "Pozner" på statliga Pervyj Kanal har sänts sedan 2010 och har bland annat haft Hillary Clinton, Ksenija Sobtjak, Richard Branson och Amos Oz som gäster.