Ryssland diaboliserar "det fascistiska Finland" genom utgrävningar

I de ljungbeväxta moarna i Sandarmoch utanför Medvezjegorsk ligger 6 431 dokumenterade personer begravda. De sköts under Stalins utrensningar på 1930-talet. Arkivbild.Bild: Oksana Yushko

I snart två veckor har det ryska Militärhistoriska sällskapet grävt efter soldatlik i ryska Karelen. Soldaterna ska ha arkebuserats av finska armén och grävts ner invid Stalins massgravar. Resultaten, som presenterades i dag, är ytterst knappa.

MOSKVA

Fyra skelett, patronhylsor och bitar av grönt tyg. Det är allt.

Enligt ryska Militärhistoriska sällskapet är tygbitarna rester från brittiska mantlar som finska armén skulle ha gett sovjetfångarna. De säger att mantlarna var gröna. Men enligt finländska arkivkällor var de här mantlarna bruna.

– Expertundersökningar pågår. Det är viktigt att vi går till botten med det här, säger historieprofessorn Michail Mjagkov.

Dagens presskonferens, som skulle presentera resultaten av utgrävningarna, gav ingen ny information. I stället föreläste man i över en timme. Först om hur ryska Militärhistoriska sällskapet jobbar (inklusive en reklamfilm), därefter om hur grymt finska armén behandlade sovjetsoldater under kriget.

Hur betydande fynden i Sandarmoch är och varför just detta ställe måste prioriteras i jakten på sovjetiska soldatlik framgick däremot inte.

I de ljungbeväxta moarna i Sandarmoch utanför Medvezjegorsk ligger 6 431 dokumenterade personer begravda. De sköts under Stalins utrensningar på 1930-talet och deras öden är väl dokumenterade av den lokala historikern och Memorialordföranden Jurij Dmitrijev.

Dmitrijev själv sitter just nu för andra gången häktad på fabricerade anklagelser. Ryska myndigheter har upprepade gånger försökt diskreditera hans trettio år långa arbete med att kartlägga Stalins massgravar i ryska Karelen. Först anklagades han för innehav av barnpornografi, satt över ett år i fängelse – och friades. Nu anklagas han för pedofilibrott.

Att Dmitrijev ska röjas ur vägen står klart. Samtidigt vill Sergej Verigin, historieprofessor vid universitetet i Petrozavodsk, resa ett nytt monument invid det minnesmärke som redan i tjugo år har hedrat Stalins offer i Sandarmoch.

Budskapet är klart. Stalin var hemsk, men finska armén var också grymma. Alla är lika goda kålsupare.

Den som bör skämmas extra mycket är dock Finland, enligt Mjagkov.

– Finland drömde om ett Stor-Finland och den befästningslinje som byggdes nära Sandarmoch var tänkt som den nya gränsen mot Sovjetunionen efter kriget. I området utkämpades hårda strider och många soldater dog. Tusentals togs till fånga och dödligheten var hög. Men var blev de begravda? Den här saken har vi aldrig studerat, sade Mjagkov.

Mjagkov är vetenskapsdirektör för Militärhistoriska sällskapet. Han har tidigare försvarat ockupationen av de baltiska länderna, anklagat västvärlden för att en ny, fascistisk historieskrivning och stött den ryska kulturministern Vladimir Medinskij när denne åkte fast för plagiat i sin doktorsavhandling.

– Finland var en del av det fascistiska blocket, där även Tyskland och Rumänien ingick. Och Finland deltog i den tyska politiken att förinta ryssar, fortsatte Mjagkov.

Han upprepade flera gånger anklagelserna om det "fascistiska Finland" – en av den sovjetiska historieskrivningens favoritnarrativ.

Att dödligheten bland ryska krigsfångar var stor stämmer, säger Antti Kujala, docent vid Helsingfors universitet och ledande expert på sovjetiska krigsfångar. Ungefär en tredjedel dog. Däremot stämmer det enligt honom inte att Finland skulle ha haft något intresse av att begrava alla lik just i Sandarmoch, som låg nära fronten.

Men Sergej Verigin är övertygad om att Finland kände till Stalins massgravar och beslöt att begrava de sovjetiska soldaterna på exakt samma ställe. Påståendet saknar grund, säger Antti Kujala – det finns inget som tyder på att finländska armén hade någon kunskap om massgravarna. I så fall hade man omedelbart utnyttjat dem i propagandakriget mot Sovjetunionen.

– Det är Kujalas åsikt. Vår åsikt är en annan. Varför finnarna inte utnyttjade den här kunskapen i propagandakriget vet vi inte, svarar Verigin på HBL:s fråga.

Enligt Antti Kujala är det märkligt att expeditionen inte lyckades hitta några knappar – om det verkligen är ryska soldater man har grävt upp.

– Inga knappar. Dem brukar man alltid hitta när man gräver upp kvarlevor efter soldater, säger Antti Kujala.

Han tillägger på sitt torra sätt:

– Kanske fanns det inga brittiska knappar i de ryska förråden.

Fakta

Ryska krigsfångar i Karelen

Mellan 1941 och 1944 ockuperade Finland den sovjetiska staden Petrozavodsk. De humanitära förhållandena i fånglägren som byggdes i området var ofta katastrofala, framför allt vad matransonerna beträffar. Man beräknar att en tredjedel av fångarna dog, de flesta av svält och umbäranden.

Finska armén dokumenterade sina krigsfångar grundligt. Enligt arkivkällor baserade på Röda korsets fångkort sköts totalt 1 019 sovjetiska krigsfångar.

Den ledande finländska experten på området, docent Antti Kujala, lägger till 200, eftersom man hann skjuta ett antal fångar innan de registrerades.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33