Rysare om barn med tuberkulos får pris – "Den här bara kom till mig"

– Det enda jag utgick ifrån när jag skrev Hallonbacken var att skriva en bok som jag skulle ha tyckt om när jag var liten, säger författaren Eva Frantz. Bild: Marica Rosengård

Barnlitteraturpriset Runeberg Junior delas i år ut till boken Hallonbacken skriven av Eva Frantz. – Jag är ny som författare och jätteny som barnboksförfattare. Det här är en flygande start, säger Frantz.

Runeberg Junior-priset delas ut för tredje gången. Förvalsjuryn bestod av vuxna men den vinnande boken valdes av en grupp barn i åldern 6–9 år.

– Jag är jätteglad men framför allt otroligt förvånad. Jag trodde jag skulle skrämma livet av de här stackars barnen. Jag skulle inte själv ha vågat läsa den förrän jag var 10 år, säger Eva Frantz.

Profil

Eva Frantz

Ålder: 38 år.

Familj: Mannen Jonas, barnen Tyra 12, Selma 10 och Oskar 2 månader.

Bor: Från Helsingfors och bor i Esbo.

Karriär: Föräldraledig författare och journalist. Har gett ut Sommarön (2016), Blå villan (2017), Den åttonde tärnan (2018) och Hallonbacken (2018).

Läser just nu: Operasångaren Aino Acktés självbiografi och Signe Branders fotoböcker.

Författarförebilder: Bland annat Astrid Lindgren, Merri Vik och C.S. Lewis.

Framtidsplaner: Vara föräldraledig och bevaka Eurovisionen på våren. Fortsätta med Relationspodden Norrena & Frantz på Svenska Yle. Hoppas skriva lite på hösten igen.

Hallonbacken är ingen typisk barnbok. Den utspelar sig på 1920–talet och handlar om en liten flicka som insjuknar i tuberkulos. Flickan heter Stina och kommer från ganska fattiga förhållanden i Helsingfors. Hon får chansen att åka till sanatoriet Hallonbacken djupt inne i skogen för att bli frisk. På sanatoriet finns nästan inga andra barn och Stina märker snabbt att det är något märkligt med det kusliga stället.

Idén till boken fick Frantz under en sportlovsresa till London. Med familjen besökte hon ett gammalt slott. Besöket väckte hennes spökfantasi och plötsligt började Stinas röst höras i hennes huvud.

Berättelsen kom fort och Frantz ville skriva ner den direkt. Hon hade inte riktigt tid att ifrågasätta projektet på vägen. Det första utkastet var klart på bara några veckor.

– Det var en väldigt speciell känsla som jag inte tror att jag kommer få uppleva på nytt. De andra böckerna jag skrivit har verkligen inte kommit till på det här sättet, utan de har jag fått pressa fram. Den här bara kom till mig.

Inspiration från Pinterest

Då hon skrev berättelsen lämnade hon journalistrollen på hyllan. När berättelsen var klar kollade hon att alla historiska detaljer stämde.

– Konstigt nog hade jag fått det mesta rätt, till och med titlar och vad patienter åt i sanatorier på 1920-talet. Jag skriver i och för sig om spöken, men det är viktigt att alla fakta stämmer när man skriver för barn. Om de inte gör det ska man vara tydlig med att det handlar om fantasi.

Det var en väldigt speciell känsla som jag inte tror att jag kommer få uppleva på nytt. De andra böckerna jag skrivit har verkligen inte kommit till på det här sättet, utan de har jag fått pressa fram. Den här bara kom till mig.

Frantz njöt av att beskriva den kusliga miljön i sanatoriet. Då hennes idéer tog slut vände hon sig till internet, till exempel webbsajten Pinterest för inspiration.

– Det finns en hiss i sanatoriet som jag inte hade placerat där om jag inte hade sett bilder på stora skramlande patienthissar från 20-talet.

Att det skulle bli Frantz första barnbok visste hon inte då. Då hon skriver börjar hon alltid med berättelsen och först när manuskriptet landar hos förlaget börjar diskussionerna om målgruppen.

– Under arbetet funderade förlagets redaktörer, min äldsta dotter och jag på om den blev för mörk och hemsk. Vi övervägde att dämpa historien lite, men gjorde inte det och det är jag glad för. Det här priset är kanske den slutgiltiga bekräftelsen på att den blev bättre så här.

Bra med lite tuggmotstånd

Eva Frantz säger att man inte alltför mycket ska fokusera på att man skriver för barn. Samma regler gäller som när man skriver för vuxna.

– Men jag var betydligt nervösare för hur Hallonbacken skulle tas emot än med mina andra böcker som är för vuxna. Barn är så otroligt ärliga och säger precis vad de tycker.

Överlag har responsen varit väldigt positiv men en del recensenter har tagit fasta på det ålderdomliga språket och tyckt att orden är lite väl svåra, säger Frantz.

– Det tycker jag är strunt. När jag var liten och läste Astrid Lindgrens böcker var det många ord jag inte förstod. Då frågade man, tog reda på och tyckte det var intressant. Bara de svåra orden inte kommer alltför tätt, så tycker jag inte att man ska gallra bort dem. Det är att underskatta barn.

Fler barnböcker

Att det uttryckligen var barn som valde den vinnande boken tycker Frantz är det bästa med Runeberg Junior-priset. Hon har fått blodad tand och tänker skriva fler barnböcker. Men det blir inte en Hallonbacken 2.

– Den berättelsen är en helhet, med en början och ett slut, så den ska jag låta vara. Men ett annat barn i en annan historisk tid och i en lite annan miljö är på gång.

Frantz andra barnbok kommer ändå inte att ges ut inom den närmaste framtiden. Hon fick nämligen sitt tredje barn för två månader sedan och är nu föräldraledig.

– Jag tycker min karriär tagit sådan fart de senaste två åren, så det är riktigt bra med en lite lugnare period nu. Men på hösten hoppas jag skriva lite igen.

Fakta

Barnlitteraturpriset Runeberg Junior

Syftet med priset är att främja läslusten hos barn. Både finsk- och svenskspråkiga böcker deltog i tävlingen. Prissumman är 10 000 euro.

Borgå stad och Tidningen Östnyland/KSF Media instiftade barnlitteraturpriset Runeberg Junior för att fira jubileumsåret Finland 100. I år delas priset ut för tredje gången.

I år bestod förvalsjuryn av kulturredaktör Mia Grönstrand, lektor i modersmål och litteratur, FM Bodil Lund och chefen för bibliotekstjänster Malin Hollmén.

Årets barnjurygrupper bestod av sammanlagt 186 barn från förskolor och skolor i Borgå.

Boken Aavehevosen arvoitus av författaren Tapani Bagge och illustratören Carlos da Cruz premieras med ett hedersomnämnande.