Runeberg och Topelius skulle göra svenskan till kufiskt fenomen

Många som hävdar att man nog klarar sig på engelska glömmer att de själv faktiskt förstår svenska och därmed i någon mån också danska och norska.

Jag förstår att Abba och andra svenska kändisar är framme i klassrummet för svenskundervisning för att "tävla" med engelskspråkiga stjärnor. Detta som en fortsättning på diskussionen om svenskundervisningen som Peter Al Fakir inledde i sin krönika (HBL 15.5). Runeberg och Topelius, vilka Eeva Maija Viljo rekommenderar (HBL Debatt 31.5), skulle troligtvis, i tonåringarnas ögon, göra svenskan till ett kufiskt fenomen, hur viktiga 1800-talets skalder än är för Finlands historia.

Det väsentligaste med svenskan är att den binder oss till vår referensgrupp i världen, det vill säga Norden. Javisst, numera måste man ofta tala engelska, eftersom man annars inte alltid förstår varandra, åtminstone med danskar och norrmän.

Men, många som hävdar att man nog klarar sig på engelska glömmer att de själv faktiskt förstår svenska och därmed i någon mån också danska och norska. De kan läsa morgontidningen på hotellet, de förstår löpsedlar, skyltar och slagord på gatan och i affären och kan läsa oöversatta bilagor till protokoll. De kan åtminstone låtsas förstå skämt på kaffepausen och därmed höra till gruppen. Utan svenskstudier vore besöket i Skandinavien likt ett besök i Litauen. Även där kan man klara sig på engelska, men bara som en utomstående turist. I arbetskontakter är gästen helt beroende av lokala värdar.

För en finne är situationen i Skandinavien inte jämställd. I den bästa möjliga världen kunde var och en bli förstådd på sitt modersmål. Men då världen inte är jämställd, kan vi "köpa" delaktigheten i Norden med att plugga svenska. Som skolelev vet man ännu inte var man hittar sig som vuxen.

Riitta Mäkinen, Lempäälä

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning