Rösters tyngd

Skådisen Carey Mulligan har huvudrollen i bioaktuella Suffragette.Bild: Pressbild

I dag, då politisk aktivitet åter debatteras, är det viktigt att komma ihåg att arbetet för rösträtt i hög grad fördes över nationsgränser.

I den bioaktuella Suffragette-filmen skildras engelska arbetarkvinnor som kämpade för rösträtt. I den grupp som på 1910-talet tog till militanta metoder för att driva igenom demokratiska reformer ingick kvinnor från olika klasser. När kampen fördes i London, i centrum av det som då benämndes civilisation, hade kvinnor i andra delar av imperiet fått rösträtt: i Nya Zeeland såväl vita kvinnor som maorikvinnor och i Australien tillerkändes vita kvinnor förutom rösträtt även valbarhet, samtidigt som en del av männen i ursprungsbefolkningen förlorade rättigheter.

Medan vänsterns kvinnor krävde lika och allmän rösträtt, förespråkade merparten av de övriga rösträtt på samma villkor som för män, det vill säga rösträtt graderad utifrån egendom och inkomst. Om detta hade förverkligats skulle enbart en liten del av kvinnorna ha fått rösträtt.

Också i en utkant av Europa, i en del av det ryska imperiet, hade kvinnor fått rösträtt. I slutet av filmen ges exempel på årtal då kvinnlig rösträtt i parlamentariska val infördes på olika håll, men vår nationella självbild bekräftas inte. Finland listas inte – vilket öde för ett folk som ständigt speglar sig i rankningslistor. Hade den radikala reformen år 1906 ingen betydelse för omvärlden? Vilken roll spelade rösträttsaktivisterna i vårt land?

De engelska suffragetterna samverkade över klassgränser, även om detta samarbete kanske skildras på ett för positivt sätt i filmen. I Finland uppstod däremot en klassbaserad konflikt kring frågan. Inspirerade av en internationell konferens i Berlin arrangerade kvinnosakskvinnor ett stort rösträttsmöte hösten 1904. Medan vänsterns kvinnor krävde lika och allmän rösträtt, förespråkade merparten av de övriga rösträtt på samma villkor som för män, det vill säga rösträtt graderad utifrån egendom och inkomst. Om detta hade förverkligats skulle enbart en liten del av kvinnorna ha fått rösträtt. En sådan reform gjordes i Norge 1909.

Enligt historikern Irma Sulkunen kan det tidiga införandet av kvinnlig rösträtt ses mot bakgrund av förhållandevis outvecklade politiska strukturer i de berörda, perifera, länderna. För Finlands del pekar hon också på en tradition av samorganisering, det vill säga kvinnors samverkan med män. Det hela kan även ses som en tillfällighet, som bieffekt av det omvälvande året 1905. Det förslag som socialdemokrater som Miina Sillanpää arbetade för kom (delvis) att genomföras. Men också ett fåtal liberala kvinnosakskvinnor, anknutna till kvinnosaksförbundet Unionen, förespråkade allmän och lika rösträtt. Därtill hade det arbete som de, till exempel Lucina Hagman och Tekla Hultin, utförde när reformen bereddes tvivelsutan betydelse för utfallet.

Efter 1906 kallades finländska aktivister från olika partier till rösträttsdemonstrationer utomlands. Annie Furuhjelm, redaktör för tidskriften Nutid, valdes till vice ordförande i en stor internationell rösträttsorganisation (IWSA). I den rollen deltog hon i ett rösträttsmöte i London 1914. Då sades det att Furuhjelm, lantdagsledamot för SFP, var den första kvinnliga parlamentarikern som talade i det engelska parlamentet.

I dag, då politisk aktivitet åter debatteras, är det viktigt att komma ihåg att arbetet för rösträtt i hög grad fördes över nationsgränser.

Ann-Catrin Östman Lektor i historia vid Åbo Akademi

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42