Rosa Liksom älskar 1970-talet

Stilen fascinerar. Ett av Rosa Liksoms outsinliga intressen är 1970-talets estetik, både vad gäller arkitektur och mode.Bild: Cata Portin

Rosa Liksom älskar Hanaholmen, Urho Kekkonen och 1970-talet. I sin nya film kombinerar hon de tre helheterna.

1970-talet är konstnären, författaren och filmregissören Rosa Liksoms decennium. Det är då hon växer upp och får uppleva ett decennium med puls och det är då hon utforskar Europa, som en av tiotusentals tågluffare.

Dessutom är Rosa Liksom förtjust i den estetik som förknippas med decenniet och som syns på Hanaholmens kulturcentrum.

– Hanaholmen är ett av Finlands bästa bevarade exempel på 1970-talsarkitektur. I 25 år drömde jag om att få spela in en film på Hanaholmen men jag var alldeles för blyg för att våga be om tillstånd för det, berättar Rosa Liksom.

Solen gassar på Hanaholmens terrass där Rosa Liksom och jag sitter och diskuterar hennes senaste landvinning, en film som utspelar sig på Hanaholmen innan den nyligen avslutade totalrenoveringen.

Filmen handlar om en av Rosa Liksoms favoriter – president Urho Kaleva Kekkonen.

– För mig är president Kekkonen en av 1970-talets ikoner. Han var så stilig, utbrister Rosa Liksom.

– Hanaholmen och Kekkonen hör ihop.

Filmen Päämies beskriver ett möte mellan en åldrig Kekkonen (Kalle Holmberg) och en trettio år yngre dam (Irina Pulkka). De två träffas på Hanaholmen men vad som egentligen händer under det här mötet och vilken relation de två har får tittarna själva spekulera kring.

– Damen är kanske en älskarinna, kanske en agent eller kanske rent av en kompis, förklarar Rosa Liksom.

– Det blir ett hemligt möte omgärdat av mystik men inte för mystiskt.

Rollen som Kekkonen blev Kalle Holmbergs sista. Att just Holmberg fick gestalta den mytiske presidenten beror på att Rosa Liksom råkade bevista en litterär matiné på Ekudden där Holmberg uppträdde som Kekkonen, i en imponerande monolog.

Men att fråga om Kalle Holmberg ville medverka i en film var nästan lika svårt som att be om tillstånd för att få filma på Hanaholmen.

– Holmberg var en stor personlighet och jag visste att han var gammal och sjuk. I tre dagar funderade jag om jag skulle våga ringa, sedan tog jag mod till mig.

Kalle Holmberg sade ja och deltog i filminspelningen till 110 procent.

– Kalle glömde döden och sorgen efter sin nyligen bortgångne hustru, Ritva Holmberg. Tre månader efter vår filminspelning dog han, konstaterar Rosa Liksom.

Urho Kekkonen avled 1986 och Rosa Liksom fick aldrig träffa honom i levande livet. Hon har läst hans dagböcker och alla biografier men säger att själva personen Kekkonen inte fascinerar henne – det är stilen hon har fastnat för.

– Som tonåring var jag väldigt intresserad av mode och stil. Jag brukade kolla hurudana skor Kekkonen hade och minns väl hans Karhu-skor. Och så studerade jag noga hans friluftskläder.

– Kekkonen var alltid ett steg före alla andra när det gällde trender.

Norden en del av livet

Rosa Liksom föddes i Övertorneå som Anni Ylävaara och upptäckte Sverige redan som liten.

– Vi bodde i Tornedalen och talade meänkieli men en del av släkten bodde i Sverige vilket var helt normalt. Fastän min släkt i Sverige också talade meänkieli, ett språk jag trodde pratades överallt i världen, ville jag tidigt lära mig svenska.

Tack vare olika jobb i Haparanda och Stockholm lärde sig Rosa Liksom språket. I tonåren jobbade hon i fiskfabrik i Norge och lärde sig lite norska och som vuxen bodde hon flera år i Danmark.

Den första utlandsresan utanför Norden gick till Murmansk.

– Jag är så lyckligt lottad att alla våra grannländer har en plats i mitt liv, konstaterar Rosa Liksom.

– För mig är 1970-talet decenniet då dörrarna öppnades till resten av världen. Att hitta världen utanför Lappland var fint.

Kärleken till Sverige består. Varje år seglar Rosa Liksom med make och barn till Sverige på en seglats som varar i fyra veckor. Snart är det dags igen.

Vilka är de största skillnaderna mellan Sverige och Finland tycker du?

– Mellan norra Sverige och norra Finland är skillnaderna små och livsstilen ungefär densamma. Men när man kommer till Stockholm blir skillnaderna större.

Roat berättar Rosa Liksom historien om hur hennes då trettonåriga dotter oroade sig för hur hon skulle klara sig på svenska i Sverige. Rädslan visade sig vara obefogad.

– Min dotter upptäckte att alla de hon mötte, på kaféer, restauranger och i hotellbranschen, var nyinflyttade invandrare som talade en sämre svenska än hon. "Jag förstår allt!" jublade hon.

På tal om Norden och nordiskt samarbete tycker Rosa Liksom att vi kunde slopa alla gränser och ha ett enda nordiskt land.

– Danmark är visserligen lite speciellt för de är så intresserade av USA. Men Finland, Sverige, Norge och Island kunde bilda en egen stat.

– Själv älskar jag alla länder och alla kulturer.

Överstinnan har ordet

För sex år sedan belönades Rosa Liksom med Finlandiapriset för sin roman Kupé nr 6. I höst är hon aktuell med en ny roman, Everstinna. Romanen beskriver det självständiga Finlands historia ur ett kvinnoperspektiv.

I centrum står en kärleksrelation – den mellan romanens kvinnliga huvudperson och en överste.

– Det kom att bli en trettio år lång relation som var förskräcklig, avslöjar Rosa Liksom.

Sedan debuten med novellsamlingen Yhden yön pysäkki i mitten av 1980-talet är Rosa Liksom känd som en multikonstnär som skriver, målar och gör film. Hur prioriterar hon?

– Allt är nödvändigt. Att skriva romaner är jobbigt och ensamt och kompenseras av att göra film som är ett teamarbete. Och när jag målar slappnar jag av.

Profil

Rosa Liksom

Ålder: 59 år.

Familj: Man, dotter och katt.

Karriär: Författare, konstnär och filmare. Har haft flera utställningar och skrivit flera uppmärksammade böcker, bland dem Kupé nr 6 (Hytti no 6) som belönades med Finlandiapriset 2011 och som kandiderade till Nordiska rådets litteraturpris. Styrelsemedlem i Kulturfonden för Finland och Danmark.

Aktuell: Med kortfilmen Päämies som har premiär på Hanaholmens Nordiska nætter 10.6. och som visas på filmfestivalen Kärlek och Anarki i höst. Filmen är gjord tillsammans med klipparen Heikki Kotsalo och musikern Roni Martin. Nya romanen Everstinna ...erään ajan anatomia (Like) utkommer i september. Romanen kommer på svenska 2018.

Bäst med 1970-talet: Energin och känslan av frihet, öppenhet och jämställdhet.

Sämst med 1970-talet: Skinheadsen, alltså de finska nazisterna, som jagade punkrockare och homosexuella i Helsingfors.

Gillar: Att leva livet med alla dess kryddor, också de dåliga.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33