Rök och döva öron

Bild: Flickr – Joseph Choi

Brandsäkerheten i våra bostäder kan förbättras. När röken efter Nordsjöbranden 2016 har lagt sig visar det sig att få har lyssnat.

Fem våningar upp i trappan möttes brandmännen av rökmuren. Branden låg i någon av lägenheterna högre upp.

Räddningsverkets rökdykare hittade bostaden från vilken röken kom på sjätte våningen. De gick in genom dörren med motorsåg och fick i dunklet, röken och ångan från spruckna vattenrör famla sig fram för hand. Längst inne, intill sovrummet låg fyra livlösa kroppar – en mamma och tre barn.

Faran för en större brand var över, så de medvetslösa evakuerades hastigt ner med hissen. Ute på gården började ambulanspersonal och brandmän återuppliva, först den minsta, tvååringen, klockan 3.13. Inom sex minuter hade man kört i gång defibrillatorerna på sexåringen, sjuåringen och till sist på deras mamma; alla hade hjärtstillestånd.

Det var förgäves. Strax före fyra en morgonnatt i december, på en höghusgård i Nordsjö i Helsingfors konstaterade en akutvårdsläkare att en hel familj var död. Utom pappa i huset som ännu var på sitt jobb någonstans i staden.

Uppe i bostaden hade en bastuugn någon gång under kvällen eller natten gått i gång och vid ettiden på natten antänt kläder som lagts i bastun för att torka.

Olycksutredningscentralen (Otkes) grundades 1996. Den omisskännlige Kari Lehtola blev dess första chef – den plirande juristen och tjänstemannen som med både djupt allvar och, ibland när det passade sig, med torr juristhumor hade lett den finländska delen av Estoniautredningen sedan 1994.

När Otkes i tisdags publicerade sin slutrapport över Nordsjöbranden kunde dess nuvarande chef inte dölja sin frustration över att så mycket som centralen rekommenderat kring brandtrygghet i bostäder har tagits med en axelryckning.

Otkes, anknutet till Justitieministeriet, är i lag en oberoende institution som kan och får utfärda rekommendationer till vem som helst.

Nordsjöbranden är lärorik för alla och envar. Man kan inte ens säga att "fyra brann inne", för när räddningsverket från Mellungsby station nio minuter efter larmet kom fram hade två skeden av branden i praktiken redan självdött.

Bastubranden hade slocknat av syrebrist, likaså den andra vågen när de instängda rökgaserna explosivt hade flammat upp när någon hade öppnat dörren till badrum och bastu. Ingen av de döda hade större brännskador utan hade omkommit av rök.

Bostaden hade inga brandvarnare. Huset var byggt två år innan fast elanslutna brandvarnare 2009 blev obligatoriska i nya hus. Otkes har rekommenderat att plikten att ha brandvarnare skulle utvidgas betydligt från i dag, då vi närmast bara uppmanas ha åtminstone batteridrivna sådana – vars sensorer dessutom sägs bli värdelösa efter cirka tio år.

Otkes har vidare velat se myndigheterna ge riktlinjer för hur åtminstone sidoutrymmen till bostäder som bastu, förråd och garage kunde förses med sprinklers.

Också den moderna Harvia-ugnen i Nordsjö hade enligt Otkes för digiåldern primitiva och svårbegripliga mekaniska reglage för värmeeffekt och timer. De var i golvhöjd så att barn kommer åt dem, vilket kan ha skett i bostaden.

Utredningen hade bett fyra av landets elugnstillverkare kommentera olycksutredningen. Ingen svarade, vilket är skamligt.

Nu lämnar utredningen av olika skäl rekommendationer till fem ministerier, till landets kommuner och till det 100-åriga Finlands bastubusiness om brandsäkrare boende och snabbare räddningstjänst. Hoppas åtminstone någon av dem lyssnar den här gången.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning