Rodin, föregångare till Picasso och Giacometti

I tankar. Rodins sittande mansperson, försjunken i tankar, har fått en lång rad efterföljare genom tiderna, i mer eller mindre förbluffande versioner. Auguste Rodin: Tänkaren (Le Penseur), stor modell, patinerad gips. © Musée Rodin. Foto: Christian Baraja. Bild: Pressbild

Auguste Rodin är inte bara bildhuggargeniet bakom verk som Le Penseur (Tänkaren) eller Kyssen (Le Baiser). En aktuell utställning i Paris lyfter fram förnyaren Rodin, och hans stora inflytande på senare skulptörer.

Rodin, L'exposition du centenaire.

Grand Palais, Paris

Till 31.7.2017.

Hundraårsminnet av Auguste Rodin (1840–1917) firas i år världen runt, från Frankrike till USA och Australien. I Grand Palais i Paris har man valt att presentera en Rodin som kanske är mindre känd: Rodin expressionisten och den radikala förnyaren. Den bildhuggare som yngre kolleger, från Bourdelle, Brancusi och Picasso till Giacometti och Baselitz har tagit intryck av. Här visas 200 av Rodins verk, men också en rad skulpturer av konstnärer som låtit sig inspireras av den äldre mästaren. Utställningen följer Rodins utveckling med etapper av experimenterande och hans betydelse för samtid och nutid.

Kropparna ska tala, kroppen är en avgjutning där passionerna avspeglas, säger han.

Kroppens uttrycksfullhet

I den första salen möter vi en nyskapande gruppstaty, ett beställningsarbete, Borgarna i Calais (1889). Det är sex män som på 1300-talet gick med på att överlämna sig till engelska kungen för att rädda de övriga stadsborna. Männen går barfota och med rep runt halsen, deras gester och ansiktsuttryck visar offervilja och förödmjukelse. Men Rodin vill inte hänvisa till historien, han säger sig bara sträva efter kroppens uttrycksfullhet.

I samma sal sitter Tänkaren och mediterar (1904), ursprungligen avsedd för det väldiga verket Helvetets port, men av Rodin använd i otaliga versioner och format, utan anknytning till ursprungstemat. Här får besökaren den första aha-upplevelsen. Bredvid Tänkaren ser man bronsskulpturen Sittande yngling av Wilhelm Lehmbruck (1916–17), en renslipad men uppenbar pendang till Tänkaren, och dessutom Georg Baselitz väldiga, blåa, skulptur Populär sak nolla (Volk Ding Zero). Också den en grubblare.

Helvetets port

Rodins första officiella beställningsarbete, kallat Helvetets port, med hänvisning till Dantes Divina Commedia, påbörjat 1880, var ursprungligen avsett för ett konstindustrimuseum som aldrig byggdes, men arbetet kom att ge material för det mesta av Rodins verksamhet.

Temat är i linje med medeltidens och renässansens kyrkportar, men Rodin gör sig helt fri från den litterära och formella bakgrunden. Hans figurer, män, kvinnor och barn, svämmar över hela porten, de visar sitt lidande och sin ångest, som i Michelangelos målning Yttersta domen i Sixtinska kapellet. En lång rad av Rodins skulpturer (Tänkaren och Kyssen) har ursprungligen kommit till för Helvetets port. Den ställdes första gången ut år 1900, men i sin helhet blev den gjuten i brons först efter Rodins död.

Redan år 1900 visar Rodin upp en lång rad experimentella metoder, upprepningar, sammanställningar av lösa element, fragment av skulpturer. Rodin och hans metoder blev nyupptäckta efter andra världskriget, hans collage av många fragment, hans skulpturer som kunde bestå av bara en torso, en hand, kanske i kombination med ett ensamt huvud, en gående mansperson utan huvud. Just det, här ser vi en föregångare till Giacomettis Mannen som går.

Spännande, och skenbart mycket moderna, teckningar och akvareller kompletterar utställningen.

Gunn Gestrin Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning