Rödgröna och sannfinländare profiterade på samma frågor – Rinne sumpade chansen till större seger

Jussi Halla-aho säger nej till all klimatpolitik och ger flyktingar och invandrare kalla handen. Han blev solklar röstkung i valet. Bild: Lehtikuva / Markku Ulander

När flykting- eller klimatpolitik engagerar väljarna vinner de partier som har en tydlig profil. Politikens lättversioner ger dålig utdelning, säger statsvetarprofessorn Lauri Karvonen.

När det största partiet inte ens når 18 procent, men de tre största landar inom 0,7 procentenheter är resultatet i riksdagsvalet unikt. Ändå är det ingen chock: det är tvärtom oundvikligt att de större partierna krymper om de mindre växer. Fältet blir jämnare. Valresultatet illustrerar polariseringen i samhället och den fragmentering den skapar.

Traditionellt har partierna ganska nära den politiska mittlinjen varit starkast, men polariseringen stärker flankerna och försvagar mittsektorn, sammanfattar statsvetarprofessorn emeritus Lauri Karvonen vid Åbo Akademi.

Så blir det för att Sannfinländarna framstår som den ena ytterligheten i frågor om flyktingar, invandring och klimat, som engagerar många väljare, medan De gröna och Vänsterförbundet som profilerar sig tydligast som motpol hör till valsegrarna. Man kan anta att de här frågorna har aktiverat väljare som annars hade stannat hemma och man kan illustrera detta med att få politiker står så långt ifrån varandra som valets röstkung Jussi Halla-aho (Sannf) och röstdrottningen Li Andersson (VF).

Li Andersson (VF) driver en klimatpolitik lika ambitiös som De grönas och profilerar sig som tolerant i människorättfrågor. Hon blev solklar röstdrottning i valet. Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Mönstret är bekant från Europa. Nya frågor och krafter engagerar väljare och försvårar för de traditionella partierna. Det har vi sett, inte minst i Frankrike. I USA är polariseringen ännu starkare och retoriken hårdare, men det är snarlika krafter som driver förändringen, säger Karvonen.

I viss mån blev riksdagsvalet 2019 ett klimatval, och på den fronten gick det bäst för dem som hade en tydlig profil. De gröna och Vänsterförbundet framstod redan i HBL:s analys i vintras som de två klart mest ambitiösa partierna medan Sannfinländarna var ensamma om att lämna sig utanför överenskommelsen om att Finland ska driva en tuff klimatpolitik. Resten är med på överenskommelsen men kluvna inför de åtgärder den förutsätter.

Det, säger Karvonen, visar att "lättversioner" inte vinner gehör i klimatpolitik. Detsamma gäller flyktingpolitik. De som tydligt tar ställning klarar sig bättre än de som tvekar och kompromissar. Blå framtid framstod sedan tudelningen av Sannfinländarna som en lättversion av desamma – både i flykting- och klimatpolitik – och det vägde som bekant alldeles för lätt.

Läs mer: Därför ligger blårött närmast till hands – även om det blir ideologiska krockar

Svagt val av Rinne

SDP stannade på anspråkslösa 17,7 procent trots att partiet hållit en klar ledning i opinionsmätningarna och haft fördelen av att stå i opposition. När regeringens högerpolitik och konkurrenskraftsavtalet drabbade många löntagare uppstod rena drömläget för den före detta fackbossen på partiledarposten, men Antti Rinne missade chansen.

Antti Rinne och SDP tog en knapp valseger fastän han hade läge att vinna stort. Bild: Lehtikuva / Antti Aimo-Koivisto

– Givet förutsättningarna att alla tunga element talade för en klar seger måste resultatet ses som en klen tröst för SDP. Resultatet är allt annat än ett styrkeprov för partiet och för partiledaren. Det är en seger med en mycket bitter bismak, säger Karvonen.

Socialdemokraten Camilla Gunell, vice lantråd i Ålands landskapsregering, bedömer att SDP skulle ha klarat sig bättre om partiets vice ordförande Sanna Marin, röstmagnet i sin valkrets, hade ackompanjerat Rinne under slutet av valkampanjen. Hon vikarierade för honom under hans sjukledighet i vintras, men tvingades stiga åt sidan när han var tillbaka.

Samlingspartiet fick under valkvällen se sig passerat av Sannfinländarna och slutar trea på 17,0 procent, men får ett mandat till trots att väljarstödet minskade. Karvonen bedömer att Samlingspartiet har dragit nytta av att regeringens ekonomipolitik har varit mycket lik det partiets väljare och sympatisörer önskar.

Finlands positiva utveckling inom offentliga finanser och sysselsättning har förstås haft ett pris, men det gick inte primärt ut över Samlingspartiets sympatisörer. Det var främst andra väljargrupper som drabbades, påpekar Karvonen.

Av samma skäl får Centern ta hela smällen: Statsminister Juha Sipiläs högerprofil i ekonomipolitiken är jobbig för många traditionella Centerväljare. Dessutom begick partiledningen några fatala misstag, säger Karvonen och nämner minister Anne Berners taxireform som exempel.

Peter Buchert Reporter

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning