Ritva minns Laila Kinnunen: "Min älskade syster blev suput"

Tiden har läkt vissa sår, men hjärtat knyter sig fortfarande när hon talar om schlagerprinsessan Laila Kinnunen. – Jag minns henne som två människor, som min kära lillasyster och som suputen Laila, säger Ritva Sammalkorpi, 80 år i dag.

Det är en pigg och ståtlig kvinna som öppnar när vi ringer på. Ritva Sammalkorpi (f. Kinnunen) bjuder på croissanter och en uppsjö av minnen.

– Tänk att jag faktiskt fyller åttio. Jag högaktar mig själv för att jag har nått den här åldern, säger hon.

Ritva minns bomberna över Malms flygplats, tiden som krigsbarn i Sverige och förstås sin egen och systern Laila Kinnunens mer berömda karriär inom schlagermusiken. Ja, och så Lailas utförsbacke, då.

När grannhuset i Mellungsby hade bombats sönder 1944 skickade föräldrarna Ritva och Laila till Sverige, men det blev aldrig traumatiskt, tvärtom.

– Mamma och pappa sade inte att vi ska skiljas åt, utan att ett äventyr väntar. Jag vara bara lycklig att få komma bort, för kriget var hemskt.

Det var kring sin sjuårsdag som Ritva blev tillsagd att se efter fyraåriga Laila under äventyret i Skåne. På grund av ett missförstånd hamnade systrarna i var sin värdfamilj, men de kunde ändå hålla kontakt.

Ritvas svenska föräldrar Lars och Anna-Lisa Joneberg var oroliga då Ritva var så tyst. Flickan kunde nästan ingen svenska.

– Min nya bror Bo-Erland visade bilder av frukter och sade att de heter banan och apelsin på svenska. Jag tänkte att det är enkelt om jag bara behöver lämna bort i:et från de finska orden, säger Ritva.

Behövde aldrig säga adjö

Språket kom snabbt, och systrarna fortsatte tala skånska sinsemellan i vuxenlivet. Också Laila klarade sig fint hos sin familj, fast hon lär ha sett malplacerad ut när hon anlände till bondgården i lackskor och prinsessklänning.

– Lailas svenska mor utbrast "herregud, vad ska vi sätta på tösen?", säger Ritva på skorrande skånska.

Efter fem och ett halvt år återvände systrarna. Ritva besökte under åren sina svenska föräldrar flera gånger, och hon ska hälsa på hos Bo-Erlands familj i sommar. Som vuxen har Ritva läst brevväxlingen mellan Kerttu Kinnunen och Anna-Lisa Joneberg. Hon beundrar båda sina mammor.

– Våra svenska familjer ville adoptera oss, men våra finska föräldrar saknade oss. Kerttu skrev till Anna-Lisa att vi först ska få komma tillbaka och sedan får vi själva bestämma var vi vill bo. Till oss sade hon att vi aldrig behöver säga adjö till Sverige, att tågen och färjorna fortsätter att gå. Båda föräldraparen tänkte bara på oss barn och vårt bästa.

Efter skolan började Ritva och Laila jobba som springflickor. Laila älskade musik och ville sjunga.

– När Laila en kväll smet i väg till en sångtävling sade jag att hon ska se till att vinna, för mamma och pappa blir förbannade för att hon stuckit utan lov. Och hon vann förstås.

Familjen före musiken

Det var Lailas första steg på en sångkarriär som inrymde flera musikgenrer på mer än tio språk. Uppmuntrad av brodern Raimo började Laila uppträda som 17-åring. Hennes första skivinspelning Lazzarella (1957) gjorde succé. Skivproducenten Jaakko Salo övertalade Ritva, och snart sjöng också hon i dansorkestrar. Ritva skivdebuterade med en finsk version av Edith Piafs Milord (1960) innan systrarna började uppträda tillsammans.

– Vi hade så skojigt. Vi var bästa vänner och grälade aldrig, säger Ritva.

Inför en duettinspelning frågade Jaakko Salo om systrarna alls hade övat på låten.

– Jo, såklart, en gång i går kväll, svarade vi. Men det gick bra ändå, vi hade lätt för att sjunga ihop, bara en blick räckte för att vi skulle förstå varandra.

Ritva gillade inspelningar för radio och teve (av vilka Pojat från 1962 är kändast), men hon tyckte inte att turnerandet på dansbanorna var mödan värt. Hon slutade sjunga i orkester 1963 och uppträdde bara sporadiskt med Laila efter det.

– Jag ville bilda familj och så träffade jag Jorma Sammalkorpi. Han skulle inte heller ha gillat om jag ränt runt på helgerna.

Ritva och Jorma gifte sig 1966, och inom fyra år hade de fått barnen Markus och Pauliina.

Skulder, skilsmässor, sprit

Därförinnan hade Laila gift sig med den italienske musikern Armando Fugazza, men äktenskapet blev kort, och hennes liv instabilt. Lailas andra äktenskap med skådespelaren Ville-Veikko Salminen var tragiskt och våldsamt. Hon konfronterades med hans skulder, och var chockad när utmätningsmannen ringde på hemma i Munksnäs. Ritva såg sin syster förändras.

– I familjen Kinnunen visste vi inte vad en utmätningsman var. Laila hade aldrig mer än smuttat på alkohol, men när skulderna föll på henne började hon dricka för att våga säga ifrån. Hon var en snäll människa. Hennes största fel var att hon var för snäll, hon kunde aldrig säga nej.

Lailas andra äktenskap kraschade 1970 när hon födde dottern Milana som hon fick med Milan Misic, en musiker från Jugoslavien. De gifte sig året därpå. Spriten hade ändå fått grepp om Laila för gott.

– Hon tog flera flaskor med sig när vi skulle uppträda tillsammans en kväll hösten 1971. Jag sade att hon inte kan ta någonting före konserten. Jag förstod inte då att hon var ute på en farlig väg.

Hennes största fel var att hon var för snäll, hon kunde aldrig säga nej.Ritva Sammalkorpiom sin syster, schlagerprinsessan Laila Kinnunen

När Ritva insåg allvaret försökte hon dölja systerns dekadens för föräldrarna, men snart skrev tidningarna att Laila uppträtt berusad.

– Hela familjen försökte göra allt för henne. Jag talade, jag grät och jag skrek att jag inte vill mista henne, men hon hade tappat kontrollen.

Lever för barnbarnen

Ritva tar ett djupt andetag.

– Det har gått så länge nu att jag kan tala om det, men jag får en klump i halsen när jag tänker på att min kära syster blev en hemsk suput.

Maken lämnade Laila, och Milana blev omhändertagen av sin mormor. Laila fortsatte att dricka och umgås med våldsbenägna män.

– Jag slutade aldrig att älska henne, men jag träffade henne inte heller. Jag stod inte ut att se henne så nergången och jag var rädd för hennes karlar. Jag tänkte att jag måste klippa banden, gå vidare och satsa på mina barn, säger Ritva.

Bild: Leif Weckström

Under sina bättre stunder, ända fram till sin död, ringde Laila sporadiskt Ritva, och förnekade sitt alkoholproblem. Laila Kinnunen dog 60 år gammal år 2000.

– Vår yngsta bror Martti hade alltid sett upp till Laila. Hon var som en idol för honom, men när spriten tog henne så tog den honom också, säger Ritva.

Själv gjorde hon en lång karriär på WSOY.

– Jag har varit pensionär i sexton år nu, men inte en dag har jag behövt fundera på vad jag ska göra.

Ritva återupptog sjungandet som 77-åring, övertalad av sin dotter. Nu sjunger de i samma kör. Mycket av vardagen går till att vara farmor och mormor.

– Ibland känns det som att jag borde dela på mig för att hinna vara tillräckligt mycket med dem alla.

PROFIL

Ritva Sammalkorpi (f. Kinnunen)

Född: 4 mars 1937 som näst äldst av fem barn.

Uppvuxen: I Helsingfors, Simrishamn och Kyrkslätt.

Bor: I servicebostad i Träskända.

Familj: Två barn och fem barnbarn.

Jobbat: På Lundia och WSOY.

Berömd för: Schlagerduetterna Pojat, Lauantai och Rinnakkain med lillasystern Laila Kinnunen på 1960-talet.

På fritiden: Sjunger altstämma i kören Buffo tillsammans med dottern. Skriver brev och kort och talar i telefon med väninnor. "Jag har varken e-post eller nätuppkoppling, jag skulle aldrig hinna med sådant".

Sommarplaner: Ska tillsammans med familjen besöka sin "svenska bror" i Skåne.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00