Riska bad till högre makter inför rysaren – nu tackar han gud och familjen: "Det här guldet går till min fru"

HPK-spelarnas glädje var total efter avgörandet. Bild: Antti Aimo-Koivisto/Lehtikuva

Filip Riska bad en stilla bön inför den sjunde finalmatchen. Gud hörde honom. Nu summerar han en känslosam guldsäsong. "Det var väldigt nära att jag inte ens hade spelat ishockey."

HPK:s sensationella guldfest på isen har pågått en stund när Filip Riska dyker upp med sin yngsta dotter i famnen. Hon är blyg, men byter ändå för ett ögonblick famn från sin pappa till skrällgängets guldskytt Markus Nenonen.

Bilden ramar in Riskas säsong. I augusti flyttade han till Tavastehus. Nu är han finländsk ishockeymästare för tredje gången i karriären.

– Jag kan inte sätta ord på hur tacksam jag är. Jag åkte till Tavastehus och har levt som proffs. Min fru har skött om vårt hem och tre barn i Vasa. Jag hoppas att jag kan betala tillbaka på något sätt i framtiden.

– För min del går det här priset till min fru och familj. Det här är det finaste man kan vinna som ishockeyspelare i Finland.

Guldyran är total framför Riska. Mitt i det här betonar 34-åringen att det var väldigt långt ifrån givet att det skulle bli så här.

– Det var väldigt nära att jag inte ens hade spelat ishockey den här säsongen. Nu är jag mästare med HPK.

"Man blir mållös"

HPK:s guldkantade avslutning på slutspelssagan blev högdramatisk.

Finalserien mot Kärpät har varit en duell med små marginaler. Ett mål hit eller dit har fällt avgörandet i de flesta matcherna. Den sista, avgörande guldfajten var inget undantag.

Efter tre perioder stod det 1–1. I den första förlängningsperioden fick HPK spela i numerärt överläge. Då klev Nenonen fram.

– Jag tänkte bara "Gick den in?". Sedan kom en tom och härlig känsla. Det var karriärens viktigaste mål. Ibland fungerar mitt skott hyfsat, säger Nenonen.

– Det känns så bra att stå här. Man blir mållös. Det klarnar nog först om några dagar vad vi har ställt till med.

Samtidigt som resten i HPK började fira höll Riska på med något helt annat.

– Jag tackade högre makter, säger han och skrattar.

– Ärligt talat bad jag till gud i går. Jag bestämde mig för att tacka om vi vinner. Så det gjorde jag verkligen först av allt när jag såg att pucken låg i målet.

Har du gjort det tidigare?

– Haha, det var nog första gången i livet som jag bad till gud.

För andra gången genom tiderna tog HPK ligaguld i ishockey. Första gången var 2006. Bild: Antti Aimo-Koivisto/Lehtikuva

"Var värda det här"

HPK:s ligaguld sköljer över Finland som en stor ishockeyknall. Klubbens resa är ett bevis på att vad som helst är möjligt.

I fjol missade HPK en slutspelsplats. Nu slog man i tur och ordning ut TPS, Tappara och Kärpät i slutspelet.

– Under säsongen började det spridas en känsla att vi har chansen till vad som helst. I slutspelet märkte vi att det finns mycket kraft i laget, säger Nenonen.

Nenonen nämner HPK:s förmåga att aldrig ge sig som den största nyckeln till guldet. Riska håller med.

– Vi hade lite tur ibland, men det behöver man ha. Vi var värda det här. Så många av våra spelare har spelat över sin kapacitet och hållit drömmen vid liv.

Med sin tredje FM-guldmedalj i karriären runt halsen vill Riska inte säga om finalmatchen i Uleåborg var hans sista.

– Karriären fortsätter åtminstone ett par veckor till. Nu ska jag njuta av det här och fira med laget och familjen. Jag är jätteglad att alla mina barn kommer att minnas när pappa blev finländsk mästare.

– När jag var fjorton år och tränade med pappa hemma i Bennäs sade jag att min dröm var att bli ordinarie i Mestis. Nu har jag tre guld. Det ska jag väl också tacka högre makter för.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning