Rios kvinnor tar kontroll över rumpan

I dansskolan "Kaxighetens universitet" är det full fart. Taisa Machado leder dagens klass och försöker överrösta den tunga funk carioca-musiken: "vi måste ta kontroll över våra kroppar, vi måste njuta av vår rumpa, av vår pussy. Det är inget att skämmas över."

Sommar-OS i Rio de Janeiro har just inletts och tusentals idrottsintresserade turister och idrottare från över tvåhundra länder har trots Zika-larm och politisk instabilitet valt att komma hit för att delta i evenemanget som med en totalkostnad på kring fyra miljarder euro redan har spräckt alla ekonomiska ramar.

På flygplatsen patrullerar tungt beväpnad polis och överallt i staden syns militärer och säkerhetspersonal som ska avstyra och bekämpa eventuella terrorhot och andra säkerhetsrisker under OS.

Den brasilianska huvudstaden marknadsförs ofta med bilder på stränder där lättklädda unga kvinnor dricker kokosvatten i solnedgången eller dansar samba i minimala paljett-bikinis. Det är klichéer som bidrar till att brasilianska kvinnor sexualiseras och reduceras till snygga, stora rumpor. Men det finns de som gör motstånd mot den här bilden. Till dem hör kollektivet Afrofunk och dansskolan "Kaxighetens universitet" (Universidade da Ousadia).

Långt borta från golfbanor, roddtävlingar och träningar i OS-byn ligger kulturhuset Fundição Progresso i stadsdelen Lapa i centrala Rio de Janeiro. I en danssal med trägolv, rödmålade väggar och med fönster ut mot de karaktäristiska vita akvedukterna Arcos da Lapa står ett tiotal unga kvinnor och försöker komma åt rumpmusklerna genom att växelvis knipa med en skinka i taget.

Tänj, tänj, sträck, sträck, skaka, skaka. Bild: Olof Andersson

Eleverna skrattar och svettas under Taisa Machados ledning.

Taisa Machado och hennes kolleger Sabrina Ginga och Renata Batista Santos startade "Kaxighetens universitet" för ett och ett halvt år sedan och universitetet blev en omedelbar succé.

Här står twerk och dekoloniala teorier om den svarta kvinnokroppen på schemat. Universitetet lär sina elever att ta tillbaka makten över sin egen rumpa och använda den för egen njutning.

De förklarar framgången med att de fyller ett tomrum och att det finns ett behov av en dansklass som även innehåller en politisk diskurs.

– Våra dansklasser blandar rörelse, politik och historia. Vi pratar om sexism och rasism, förklarar hur olika dansstilar har uppstått och berättar om hur våra kvinnliga afrikanska anmödrar använde olika danstekniker med fokus på höfter, rumpa och bäcken som hjälpte dem att till exempel abortera ett oönskat foster eller öka fertiliteten. Jag tror dessutom att de allra flesta gillar att skaka rumpa, men kanske inte vågar. Därför vill vi peppa våra elever att släppa loss, att bli kaxigare och strunta i vad folk säger om deras kroppar, säger Sabrina Ginga.

Taisa Machado berättar att gruppens avsikt också har varit att lyfta fram dansstilar som blivit stigmatiserade på grund av de fördomar som finns mot dem som dansar, till exempel unga svarta tjejer som dansar funk. Funk carioca, som det egentligen heter, är både en musikstil och en danskultur som utövas i Rios favelor. Texterna som framförs i funk carioca handlar oftast om lokala händelser präglade av missbruk, våld, sex och fattigdom.

– Vi hade tidigare hållit på med olika slags afrobrasilianska dansstilar som samba, dança dos orixas och arrocha. Men vi kände att det saknades en dansklass där modernare afrodiasporiska dansstilar som funk carioca och passinho fick plats. Det är dansstilar som jag som svart kvinna från favelan har vuxit upp med och kan identifiera mig med, säger hon.

Majoriteten av eleverna på Kaxighetens universitet är vita, välutbildade kvinnor från medelklassen. Taisa och Sabrina säger att det inte är ett problem i sig, men att meningen är att klasserna ska vara tillgängliga för alla och att de därför ger stipendier till elever som bor långt borta och kanske måste betala dyrt för flera lokaltransporter för att kunna ta sig till stan.

– Jag har inget emot att undervisa vita medelklasskvinnor, tvärtom tänker jag att det är bra att de får höra en politisk, antirasistisk inställning som de inte kommer i kontakt med annars. De får en annan bild av vad en svart, ung tjej från favelan kan vara genom att lära känna oss och hittar nya sätt att använda sina kroppar på. Vi svarta kvinnor från förorterna som har dansat samba och funk sen vi var små har inga problem med våra rumpor, vi har fullständig koll och skakar den för vår egen skull, inte för att förföra någon annan. I den vita medel- och överklassen däremot ses det som något vulgärt, att skaka rumpa är motsatsen till att vara intelligent och sofistikerad, säger Sabina Ginga.

Taisa Machado peppar deltagarna i kursen. Bild: Olof Andersson

På gruppens hemsida står det att Afrofunk vill "dominera världen genom att dekolonisera kroppen utifrån en afrocentrerad tanke och skaka allt vi har till vår fördel i samhällets ansikte".

När jag frågar om de definierar sig själva som aktivister och som en del av den svarta feministiska rörelse som växer sig allt starkare i Brasilien i dag tvekar de lite innan de svarar:

Även om vi inte direkt marknadsför oss som en feministisk dansklass med betoning på "black power", så är det ju faktiskt det vi är. Vi är svarta kvinnor som jobbar feministiskt med att stärka kvinnors självkänsla genom att praktisera dansstilar ur den afrikanska diasporan och uppvärdera svart, brasiliansk, urban kultur, säger Taisa Machado och får medhåll av Sabrina Ginga.

Ytterligare en anledning till varför dansklasserna på Kaxighetens universitet har blivit så populära har att göra med den twerk-våg som bland annat artister som afroamerikanska Beyoncé och jamaicanska Rihanna har gett upphov till, säger Ginga. Den vita artisten Miley Curys har också bidragit till att göra rumpskakning mera accepterat även om hennes omdiskuterade twerk på MTV Video Music Award 2013 också kritiserats för att vara kulturell kopiering.

Funkkulturen som till stor del förbjudits av polisen här i Rio håller på att bli accepterad igen bara för att det är trendigt i USA. Men den som tror att det är något nytt och avantgarde att skaka på rumpan är helt fel ute! I själva verket har kvinnor i olika åldrar och olika kulturer alltid rört på höfter och rumpa i olika danser och ritualer. Det vi gör är bara en fortsättning på det historiska rumpskakandet, säger Taisa Machado.

Det är inte bara rumpan som är i fokus på dansklasserna, även "o poder da pepeka", som är det brasilianska uttrycket för "pussy power" är något som Sabrina och Taisa lyfter fram som viktigt:

Vi kvinnor mår bra av att dekonstruera alla tabun som finns kring vårt könsorgan, det är ju där som vår vitala energi finns! Trots det är det sällan vi själva undersöker och lär känna vår vagina på riktigt, det är i stället de vi har intima relationer med som har koll på den. Det vill vi ändra på! Ett sätt att aktivera vårt bäcken och släppa lös vår rumpa och vagina är genom att dansa, säger de innan de skyndar vidare till nästa lunchklass.

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39