Rinne kandiderar inte ensam

Bild: Wilfred Hildonen

Antti Rinne ska räkna med motkandidater i ordförandevalet. Det kan göra SDP gott. Fortfarande behöver socialdemokraterna fram för allt en modernisering.

Efter Antti Rinnes väntade meddelande att han vill fortsätta leda SDP blev det ganska tyst.

Under lördagen verkade alla andra tänkbara kandidater hålla inne med sina besked. Lördagen ansågs vara Antti Rinnes dag.

Men det blev ändå klart att det nog blir motkandidater. Antti Lindtman, riksdagsgruppens ordförande, har nämnts flera gånger som ett tänkbart alternativ till Rinne. Lindtmans kommentarer på lördag försökte vara intetsägande men lyckades ändå ge en klar signal om att han tänker ställa upp.

I så fall får han antagligen, ironiskt nog, stöd av en hel del av dem som senast organiserade bytet av Jutta Urpilainen mot Antti Rinne.

Lindtmans problem är att han existerar i skuggan av SDP:s starke man, Eero Heinäluoma. Så länge den skuggan vilar över Lindtman framstår han inte som en självständig politisk aktör.

Eero Heinäluoma lämnade uppdraget som SDP:s ordförande 2008, ett år efter riksdagsvalet 2007, som gick dåligt för SDP med den tidens måttstock.

Heinäluomas avgång var en stor överraskning för alla. Han har kvarstått som en stark person i SDP och det finns skäl för uppfattningen att Heinäluoma utövar ett stort inflytande i sitt parti. Han är en politiker med tyngd och trovärdighet. Men det är problematiskt med ett inflytande som utövas i kulisserna. Egentligen borde alltså Eero Heinäluoma ställa upp i ordförandevalet. Det kommer han knappast att göra.

Om Antti Lindtman kandiderar borde han alltså göra ett slags fadersmord i förhållande till Heinäluoma.

Men SDP-scenen är ingalunda bara Rinnes och Lindtmans med Heinäluoma i kulisserna.

Tytti Tuppurainen, riksdagsledamot från Uleåborg, och Tuula Haatainen, riksdagsledamot från Helsingfors meddelade efter Rinnes tal att de båda allvarligt överväger att kandidera i ordförandevalet.

Tuppurainen var SDP:s valchef i det senaste riksdagsvalet och har en ställning i partiledningen. Hon hör till de socialdemokrater som kraftigt har fördömt regeringens flyktingpolitik och gjorde klart att om hon ställer upp i ordförandevalet så är hon en starkt antirasistisk kandidat.

Haatainen har ministererfarenhet, vilket definitivt är en fördel. SDP siktar på att bli störst i riksdagsvalet 2019 och bli statsministerparti.

Också Susanna Huovinen, tidigare minister även hon, nämns som en tänkbar kandidat. Hon hörde till dem som var mest förtörnade över Antti Lindtmans favoritlistor i riksdagen. Huovinen fanns inte på listorna.

Timo Harakka, som sitter sin första period i riksdagen och är invald från Nyland, har tidigare sagt att han kan överväga att kandidera om också andra utmanar Rinne. I Iltalehtis mätning över populära socialdemokrater samlade Harakka ett större stöd än Antti Rinne.

Men i skrivande stund finns det alltså bara en kandidat – Antti Rinne. Iltalehti har också mätt stödet för tänkbara statsministrar. Rinne landar på plats fyra – efter Petteri Orpo (Saml) och Juha Sipilä (C) som får delad första plats, men också efter De grönas Ville Niinistö.

På partifullmäktiges möte fick Antti Rinne en hel del stöd. Men mothugget handlar om huruvida Rinne är tillräckligt lyskraftig och hjälper SDP att vinna val.

Antti Rinne har inte klarat sig så bra alla gånger i de snabba debatterna i riksdagen och på tv. Hans tal inför partifullmäktige följde det här mönstret. Det var först när han började tala fritt om sina egna erfarenheter som det blev liv och känsla i talet.

I partifullmäktige var det flera som efterlyste en medlemsomröstning om partiordföranden och det kom konkreta förslag om att en sådan i framtiden ska vara obligatorisk. Med tanke på februarikongressen är det för sent och många ironiserade över att det ingalunda är första gången det är för sent att höra vad medlemmarna tycker.

En stor del av kongressombuden är också valda, vilket är intressant med tanke på att kandidatkonstellationerna först nu håller på att klarna. Ett av Jutta Urpilainens misstag för tre år sedan var att hon aktivt tog upp kampen i ett skede då ombuden redan hade utsetts.

SDP skulle antagligen må bra av ett ordförandeval. Om Antti Rinne utgår med segern har han ett starkare mandat än nu. Det förutsätter i alla fall att kandidaterna är fler än två, eftersom det riskerar att dela partiet. Det allra viktigaste för SDP vore att modernisera partiet. Varför existerar SDP – och finns partiet till för andra än den lilla kärntruppen redan övertygade?

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33