Riktning Apostolos Nikolaidis

Hann med en promenad, modell längre, under torsdagen. Mitt hotell ligger precis vid Omoniatorget, inte precis känt som de mest fashionabla områdena i den grekiska huvudstaden.

Här finns många tiggare, uteliggare och folk som kanske inte alltid valt den smala vägen utan tytt sig till den bredare. Vissa säkert av tvång. Att både människohandeln och rent slaveri är ett stort problem i Grekland är ingen nyhet. Misären många hamnar i gör dem till lätta offer för skrupellösa människor.

Då vädret var skönt struntade jag i både metro och taxi och vandrade i väg. Det enda definitiva målet var ett hotell på några kilometers avstånd där jag, tack vare en hygglig kollega, kunde plocka upp min ackreditering för matchen.

Vägen dit bjöd på en brokig samling människor, bilar och byggnader. Att de socialekonomiska skillnaderna är stora i Grekland märks på allt. Lyxiga varuhus och exklusiva klockaffärer varvas av ruggiga byggnader och hus vars bäst före datum passerat för länge sedan.

De väldiga monumenten, fina parkerna och museerna vittnar om en storhetstid många alltjämt drömmer om. Sprickorna i gatorna och rucklen som inte sett ny målfärg på 40 år vittnar om något annat.

Vandrade vidare mot Panathinaikos gamla stadion Apostolos Nikolaidis Stadium, ett stadion som numera används av fotbollsjuniorer och av utövare av andra sporter men inte av representationslaget. En titt på stadion säger snabbt varför. Ordet nedgånget är en rejäl underdrift för ett stadion som stod klart redan på 1920-talet. Romantikerna och Ultrasfansen vill fortfarande att klubben ska spela sina hemmamatcher här men just nu håller laget till på Olympiastadion där också Grekland och Finland möttes på torsdag kväll. Det är ett väldigt stadium med löpbanor och en kapacitet på över 60 000. Inget särskilt populärt alternativ bland supportrarna.

Votanikos Arena, med ett stort fotbollsstadion, baskethall med plats för 8000 åskådare, volleybollhall och simhall skulle egentligen ha stått klart redan 2008. Tio år senare är det enda som står klart att ingen vet om det nya komplexet någonsin kommer att stå klart. Ingenting har i princip hänt efter 2013 då både staden och klubben på grund av ekonomiskt trångmål tvingades lägga projektet på is.

Problem finns men samtidigt är det lätt att förstå varför många spelare gillar att spela i Aten. Fanatiska fans och hjälpsamma människor gör det lättare att ha lite överseende med försenade löner och läckande vattenrör. Väldigt många andas fotboll här. Basket är den andra stora sporten, volleyboll inte heller att förglömma. Sport är viktigt för grekerna. Och något som ger många chansen att ibland glömma de eventuella problemen i det vardagliga livet.

Att rivaliteten mellan Atenklubbarna och då i synnerhet Panathinaikos och Olympiakos, är oerhörd och ibland tar sig väldigt otrevliga former känner alla till. Vid mitt besök på Apostolos Nikolaidis Stadium passade jag på att smita in i en officiell supporterbutik. Det fanns en för fotboll och en för basket. Valde den förstnämnda och konstaterade att svenska landslagsanfallaren Marcus Berg tydligen var rätt stor här nere. Finns både muggar och t-skjortor med hans nuna på att välja mellan. Berg flyttade till Arabemiraten 2017 men antingen är han väldigt populär bland Panathinaikosfansen eller så vill ingen köpa prylarna med honom som ledmotiv. Gissar på det förstnämnda då Berg gjorde 95 mål på 151 matcher för klubben.

Köpte en mössa till sjuåringen och expediten stoppade ner den i klubbens officiella plastpåse. Det går inte att undgå att märka vilket lags plastpåse det handlar om. De grönvita färgerna och det kännspaka emblemet avslöjar det direkt.

På väg tillbaka till hotellet efter mer än duglig lunch med tzatziki, souvlaki och fetasallad på menyn i Monastiraki såg jag några killar, modell kylskåp, komma emot mig på avstånd. Urskiljde på långt håll att de hade på sig Olympiakoshalsdukar. Färgerna är lätta att känna igen. De kanske var hur hyggliga som helst men någonting med deras yttre fick mig att för säkerhets skulle stoppa ner Panathinaikospåsen i rockfickan. Kändes bättre så.

Jonas von Wendt Reporter