Brutala arkebuseringar i rapport om finländska SS-soldater

Tidigare historieskrivning som har låtit förstå att finländska SS-soldater inte hade något med judeutrensningen att göra, har reviderats. Av professor Lars Westerlunds (på bilden) färska rapport står det klart att finländska SS-frivilliga inte kan ha varit omedvetna om avrättningarna av judar och andra civila. Ytterst sannolikt är också att finländare ska ha medverkat i avrättningar. Bild: Lehtikuva/Heikki Saukkomaa

Naziregimens brutala mord på judar, andra civila och krigsfångar under Tysklands invasion av Sovjetunionen kan inte ha undgått finländska SS-soldater som medverkade i operationen. Som en del av SS-trupperna deltog också finländare med största sannolikhet i mördandet, slår en färsk officiell rapport fast.

Senast nu förändras den finska historieskrivningen som tidigare har valt att tona ner eller oskyldigförklara finländska SS-frivilligas delaktighet i våldsdåd mot judar och civila.

– Man kan nog säga att vi står inför en ny situation. Tidigare har det varit apologeter som skrivit om det här, till exempel Mauno Jokipii (historiker och professor), men han levde närmast i symbios med de finska SS-soldaternas brödraförening och var i viss mån selektiv och betonade det positiva arvet efter de finländska SS-frivilliga och undvek att kritisera dem.

Det säger professor Lars Westerlund om sin färska rapport om de finländska SS-frivilliga och våldsdåden mot judar, civila och krigsfångar i Ukraina och Kaukasus 1941-1943.

Utredningen är gjord som ett beställningsarbete på uppdrag av Statsrådets kansli. Granskningen startade efter att det internationella Simon Wiesenthal-centret för ett år sedan vädjade till president Sauli Niinistö. Centret arbetar bland annat med att spåra nazistiska krigsförbrytare.

Systematisk genomgång

Westerlunds rapport på drygt 200 sidor är en systematisk genomgång av de finländska SS-frivilligas insatser och den militärpolitiska utvecklingen i Europa efter Moskvafreden mellan Finland och Sovjetunionen. Eftersom man i Finland befarade att nästa sovjetiska anfall bara var en tidsfråga inledde Finland samarbete med Tyskland. Som ett led i den här utvecklingen värvades finländska frivilliga som reste till Tyskland för att utbildas militärt.

Finländarna placerades i truppenheten SS-Division-Wiking tillsammans med frivilliga danskar, norrmän, holländare och belgare.

Personer vid finska Statspolisen hade en central roll i värvningen och projektet backades upp av Finlands små nationalsocialistiska organisationer, men också av riksdagspartiet Fosterländska folkrörelsen och av Akademiska Karelen-Sällskapet som förespråkade ett Stor-Finland och samarbete med stamfränder.

Tyskarnas mål hade varit att två tredjedelar av truppen skulle bestå av nationalsocialister, men man kom inte i närheten av det målet, slår utredningen fast.

Nazitysklands anfall österut hade inte bara ett militärt syfte utan handlade också om den tyska Lebensraum-politiken som skulle erövra mer livsrum för germaner och andra som ansågs tillhöra en överlägsen ras. Det här förutsatte att de erövrade områdena skulle tömmas på sina tidigare invånare för att ge rum åt de nya kolonisatörerna. Framför allt judarna skulle utrotas helt.

Sommaren 1941 beordrades insatsgrupperna inleda utrotningen genom att avrätta alla judar, även kvinnor och barn, kommunister, politiska kommissarier och representanter för den sovjetiska förvaltningen, psykiskt sjuka samt personer som tillhörde intelligentian och näringslivsledare.

Över en miljon judar avrättades redan i början av kriget, under 1941-42, och en mycket stor del av dem dog i SS-Division-Wikings insatsområde i Ukraina.

1408 finländska SS-soldater

I truppenheten tjänstgjorde sammanlagt 1 408 finländska frivilliga. Westerlund har i utredningen haft tillgång till 76 av deras dagböcker.

De finländska dagböckerna visar obestridligen att de frivilliga har känt till att judar, civila och krigsfångar avrättades, men det går inte att slå fast hur god finländarnas helhetsbild var av det som pågick. Dagboksanteckningarna är vanligen mycket korta och innehåller inte exakta uppgifter om vem som utförde dåden eller vem som beordrade dem.

Horribla vittnesmål

Vissa berättar om avrättningar i förtäckta ordalag, andra är mer detaljerade som till exempel SS-frivilliga Sakari Lappi-Seppäläs förfärliga skildring av en avrättning av en judisk familj i en park i Lemberg (Lviv) den 3 juli 1941.

En gammal fader gick med sin dotter, modern var så gammal och chockerad att släktingarna måste stödja henne under marschen till parken där skott ekade. En ung moder anlände med vädjan i blicken och sitt enda barn vid sin barm. Hysteriska tårögda kvinnor skrek desperat och andra kvinnor revs ner i håret, darrande åldringar och unga skolgossar.

Eller som när samma frivilliga bevittnade en arkebusering i en annan by där de finska soldaterna ska ha beordrats utföra avrättningen men enligt skribenten vägrade:

Hjärn- och skallfragment slungades från de två första offren då de föll i graven... Följande fem judar steg på de nakna och blodiga kropparna och miste livet på samma sätt. Scenen upprepades fem gånger då en ny grupp offer steg på de tidigare kropparna.

Westerlund säger att hans utforskningar pekar på att finländare i ett fåtal fall ska ha befunnit sig bland exekutorerna.

Nulevande SS-veteraner utpekas inte

När utredningen färdigställdes levde åtta av de finländska frivilliga som tjänstgjorde i SS-Division-Wiking. Men det finns inga omnämnanden om att någon av de här personerna skulle ha deltagit i våldsdåd. Därmed finns det ingen anledning att inleda straffrättsliga åtgärder mot de SS-veteraner som ännu är i livet, deklarerade Riksarkivets generaldirektör Jussi Nuorteva vid publiceringen.

Statssekreterare Paula Lehtomäki tog emot rapporten.

– Utredningen bidrar till kunskapen om händelserna under den här perioden också för finländarnas del. Vi bär ett ansvar för att dessa fruktansvärda brott inte får upprepas, sade Lehtomäki.

Simon Wiesenthal-centret fick upp ögonen för de finländska SS-männens sannolika delaktighet i mordet på judar som en följd av docent André Swanströms forskningar.

I höstas gav Swanström ut boken Hakaristin ritarit – Suomalaiset SS-miehet, politiikka, uskonto ja sotarikokset, (De finländska SS-männen, politik, religion och krigsförbrytelser) och hans slutsats var också att det är högst sannolikt att finländska soldater gjorde sig skyldiga till krigsbrott.

Läs också:

Lars bror stred för Waffen-SS – "Han fördes bakom ljuset"

De finländska judarna som stred vid Nazitysklands sida