Richard McElvains tredje akt

Skådespelaren, regissören, dramatikern och läraren Richard McElvain tillbringar vårterminen vid Åbo universitet. Han berättar att han sett många väldigt bra teaterföreställningar i Åbo och Helsingfors.Bild: Cata Portin

Den amerikanska skådespelaren, regissören, dramatikern och teaterläraren Richard McElvain gästar Nationalteatern med ett psykologiskt drama om en människa som klyver sin personlighet för att överleva.

Richard McElvain är inne i sitt livs tredje akt. Den första akten var ungefär "hjälp är det möjligt att göra karriär som skådespelare", sedan kom akt två med sitt tema om "hjälp är det möjligt att bilda familj och ändå jobba inom teater". Bägge visade sig fungera. Nu är barnen utflugna och akt tre handlar om att göra något nytt. Denna akt har bland annat fört honom som Fulbright-stipendiat till Åbo universitet där han under denna vårtermin undervisar i american acting och teaterhistoria.

– Ja, det är en femaktare, alltså, förtydligar McElvain med ett flin.

En annan viktig del i den aktuella aktens dramaturgi är hans soloföreställning The Chess Player, som gjorde succé på den stora teaterfestivalen Edinburgh Fringe förra sommaren och som nu gästar Finlands Nationalteater under två kvällar.

McElvain har skrivit pjäsen baserad på den österrikiska författaren Stefan Zweigs novell Schachnovelle, publicerad 1942 efter Zweigs självmord i Buenos Aires, och han spelar själv alla sex karaktärer. Att han nu sätter upp pjäsen på Nationalteatern är tack vare Daniel McMullen på den engelskspråkiga Helsingforsbaserade teatern The Really Small Theatre Company.

– Det är en pjäs som känns att den passar en europeisk publik. Efter Edinburgh mejlade jag en rad teatrar och Daniel var en av dem som svarade, och han lyckades få Nationalteatern intresserad, berättar McElvain och uttrycker sin tacksamhet för McMullens hjälp.

Innan föreställningarna i Helsingfors (den 20 och 26 april) spelar han två gånger i Åbo.

Kluven personlighet

Schacknovellen handlar om en Doktor B som blir fånge hos nazisterna och utsätts för grymma förhör. Han kommer över en bok, som råkar vara en bok där schackpartier beskrivs, och han lyckas hålla sig från galenskap i fångenskapen genom att upprätthålla sig med spelen. När han lärt sig dem alla utantill måste han ta till drastiska metoder: han klyver sin personlighet itu, en svart och en vit sida, och spelar så mot sig själv.

McElvains pjäs utspelar sig på ett ångfartyg på Atlanten år 1942, där den frisläppte Doktor B berättar sin historia för en pjäsförfattare – Richard McElvain. Doktor B hamnar sedan mot sin vilja in i ett parti schack mot den regerande världsmästaren, som råkar vara ombord på fartyget.

– Och vad som händer sedan är riktigt galet, men det berättar jag inte, skrattar McElvain.

Det psykologiska dramat har också en viktig metanivå, där McElvain stiger ut ur skådespelet och kommenterar det som pågår. Dessutom drar han paralleller mellan berättelsen och teaterpubliken.

– Doktorn överlever genom den illusion han skapar. Schack är inget verkligt, det är en illusion. Hur mycket skiljer sig detta från dig som går på teater? Du går på teater för att ha ett rikare liv, finna estetisk tillfredsställelse, för att skärpa din moralkompass, för att bekräfta vem du är. Men teater är illusion. Jag vill inte bara underhålla publiken utan utmana den, få den att ifrågasätta sin roll som publik. Jag tycker om de större frågorna och är nyfiken på att se hur publiken reagerar, säger McElvain.

– Att stiga ur karaktärerna är också att släppa ner bollen man haft i rullning, starta en ny motor utanför skeendena, och sedan stiga in och ta upp bollen igen. Det är krävande, men roligt.

Varför det blev just Schacknovellen som McElvain intresserade sig för berodde inte på honom själv.

– Jag frågade mina elever vid universitetet vad jag skulle se på Edinburgh Fringe år 2015 och de rekommenderade pjäsen 64 Squares, baserad på Zweigs novell. Den var utmärkt och väckte mitt intresse. Senare var jag i Paris, och där gick av en slump också en adaption av novellen. Den var inte så bra, och jag kände att jag kunde göra mer av den själv. Så började jag skriva.

Under en senare sabbatstermin i Frankrike skapade han föreställningen.

– Jag fann temat allt mer intressant ju mer jag arbetade med det. Projektet passade mig väldigt bra personligen, jag var glad att lära mig mera om Stefan Zweig och gå djupare in i karaktärerna. Jag har jobbat med det här i snart tre år, och pjäsen lever och utvecklas fortfarande.

McElvain kommer att ge föreställningar i åtminstone England och Tyskland, och många fler teatrar runtom i Europa är intresserade.

Vill grunda egen grupp

Väl hemma i Boston igen drömmer McElvain om att starta en readers theater, en grupp som gör pjäsläsningar.

– Jag känner så många bra skådespelare i Boston att jag tror att gruppen kunde bli populär och hitta sin publik. Vi skulle göra läsningar av pjäser, vilket eventuellt kunde leda till föreställningar också. Man kunde erbjuda läsningarna till vilken teater som helst som har en tom kväll.

Vad den tredje – och fjärde och femte – akten i övrigt innehåller återstår att se. Just nu trivs McElvain bra i Åbo.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00