Remake av relationskomedi väcker blandade känslor

Niklas Häggblom, Sara Soulié, Max Bremer, Robert Enckell och Sam Huber i Joakim Groths återupplivade fars.Bild: Stefan Bremer

Joakim Groth återkommer efter tjugo år till pjäsen Fylla Sex, delvis med samma skådespelare som då det begav sig.

Fylla Sex 2.0. Manus och regi: Joakim Groth. Scenografi: Markus R. Packalén. Rekvisita: Anu Sallinen. Ljus: Anttoni Halonen. Teknik: Anttoni Halonen, Aleksi Karjalainen. På scen: Max Bremer, Robert Enckell, Sam Huber, Niklas Häggblom, Dick Idman, Åsa Nybo, Marika Parkkomäki, Sara Soulié, Åsa Wallenius.

Premiär på Teater Universum 3.2.

Fylla Sex 2.0 är Teater Mars nyuppsättning av regissören och manusförfattaren Joakim Groths pjäs från 90-talet: Fylla Sex. Det är en uppskruvad relationskomedi där en grupp gamla vänner samlas för att fira en födelsedag, men allting urartar redan i köket då nya och gamla hemligheter obönhörligt börjar bubbla upp till ytan. Det blir en kavalkad av missbruk, bedrägerier och existentiell ångest, men också de tunga ämnena behandlas med ett lättsamt grepp som lockar gott om skratt ur publiken.

Groth, som fortfarande fungerar som regissör för nyuppsättningen, berättar i programbladet att idén till nyuppsättningen kommer från en önskan att då det begav sig sätta upp originalet med en skådespelarensemble i äldre i stället för yngre medelåldern. Då detta inte lät sig göras förblev inspirationen ändå hängande i bakhuvudet, vilket i dag tjugo år senare har resulterat i en ny uppsättning med samma skådespelare, nu i den "rätta" ålder som regissören tänkt sig.

Trots att det gått så länge sedan originalet, har Groth ändå placerat sina äldre karaktärer i ett tidsvakuum: den nya pjäsen utspelar sig precis som den gamla på 90-talet och inte i dagens avsevärt förändrade värld. Förkärleken för att leka med äldre tider, lustiga anakronismer och speciella kronologiska infallsvinklar är bekant från en annan pjäs jag uppskattat av samma regissör, den av tidningen Allers inspirerade komiska 70-talsskildringen Detta har hänt. Precis som i den förhöjs intrycket här av en subtil men välgenomtänkt scendekor och rekvisita som skapar en lustig, tidsenlig stämning utan att överdriva. Särskilt Sam Hubers och Sara Souliés dräkter är briljant nostalgiska. Bland skådespelarprestationerna utmärker sig särskilt Niklas Häggblom som den komiskt slemmige figuren Bobi.

Uppsättningen följer inte sin förlaga exakt: Groth skriver själv i programbladet att han ändrat lite i manus och skrivit om pjäsen för att tangera allvarligare filosofiska tankespår, och försöka skärskåda en hyperindividualistisk tidsanda som kunnat anas redan då originalet skrevs men som blivit extremt mycket tydligare i dagens samhälle.

Men i denna ändring ligger kanske pjäsens svaghet. Utan att ha sett originalet blir det ändå onödigt tydligt för mig vilka repliker som kan ha skrivits in i efterhand eftersom de gör ett så ojämnt intryck gentemot resten av helheten. Att blanda in djupare och allvarligare funderingar i en pjäs där karaktärerna utsätts för laxermedelsförgiftningar och bedrar varandra under köksbordet kan fungera bra, men för att blanda ihop så pass åtskilda element utan att de skär sig krävs en stadig rytm som Fylla Sex 2.0 inte lyckas upprätthålla hela pjäsen igenom.

Otto Ekman Reporter

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18