Religiösa auktoriteter behövs

Bild: Wilfred Hildonen

Att säga att det genom enbart psykologisk och terapeutisk rehabilitering går att vägleda individerna till insikt om sina fel är i min mening en farlig förenkling, även om det utan tvekan är en del av processen.

Jag är enig med Kristina Paetau-Saraneva (HBL Debatt 10.7) i hennes observationer kring bakgrunder till radikalisering. Självklart så finns det i bakgrunden en serie av sociala och psykologiska orsaker, såsom utanförskap, utsatthet eller kognitiv dissonans. Det är allmänt känt i forskningen kring området och det har jag även tagit upp annorstädes. Det är också någonting som företrädare för våldsbejakande budskap utnyttjar flitigt, som hon nämnt, både inom den religiösa sfären men även av grupper på de politiska höger- och vänsterkanterna. Våldet blir utloppet för den individuella problematiken.

Våldsbejakande rörelser inom islam uppstod också initialt som ett resultat av identitetskris och förtryck under särskilt 1900-talet. Auktoritära ledare som kom till makten förtryckte ofta religiösa genom att använda olika nationalistiska ideologier eller genom hårdhänta försök att "modernisera" sina länder efter västerländskt mönster, detta genom att förbjuda muslimsk religiös etik eller praktik. Radikaliseringen och våldet blev då en extrem reaktion mot omständigheterna. Särskilt tänkaren Sayyid Qutb gick längst och utvecklade en extrem tolkning där terror var tillåtet, alla muslimer utom hans grupp ansågs som kättare och legitima mål för våld, och västerländska samhällen skulle bekämpas. Hans idéer kom att anammas av politiska våldsbejakande grupper som Takfir wa Hijra, al-Qaida och nu IS.

Det är de djupare teologiska aspekterna som man i det sekulära Skandinavien ofta har svårt att greppa. Att säga att det genom enbart psykologisk och terapeutisk rehabilitering går att vägleda individerna till insikt om sina fel är i min mening en farlig förenkling, även om det utan tvekan är en del av processen. För en troende handlar det oftast i slutänden om Guds välbehag, den yttersta domen, om himmel eller helvete. Om man lyssnar till många av fångarna i al-Hols egna utsagor så står de på sig i att de aldrig tänker överge sin våldsbejakande tolkning eftersom de säger att den är den sanna islam. Oavsett de bakomliggande sociala eller psykologiska orsakerna, om man har övertygelsen att exempelvis våld mot civila är ett religiöst bud och att terrorism är prisvärt (under den misshandlade termen jihad), så kan absolut inte psykologisk behandling allena lösa problemet. Det råder i princip internationell konsensus bland experter om att en religiös komponent är viktig. Se exempelvis dr. A.H. Bakers bok "Extremists in Our Midst", den brittiska tankesmedjan Demos rapport "The Edge of Violence", ICSVE:s och EU:s organ RAN:s forskning, och den svenska Säkerhetspolisens årsrapport. Som skribenten själv säger så är tron en del av identiteten, och förändras synen på tron så förändras även identiteten.

Det viktigaste är att individer inte utgör ett hot. Det är här kunniga religiösa auktoriteter har sin roll. De agerar både själasörjare och har trovärdighet att förklara teologi på ett sätt som vägleder bort från extremism i ibland ganska snabba processer. Jag känner själv till fall där enbart ett par veckor var tillräckligt för individerna att ändra sitt synsätt från en extrem till en moderat tolkning efter att ha fått bevisat för sig att texter de agerat utefter förvrängts. Med starkt känslomässigt påverkade personer kan det ta längre, men det tenderar att fungera likväl. Se gärna de brittiska erfarenheterna här. Det är även till hjälp för myndigheterna, som annars måste lägga medel och tid på att experimentera med dyra, osäkra åtgärder med osäkra resultat för tusentals euro eller mer i månaden av skattebetalarnas pengar. Därav min rekommendation av ett åtgärdsprogram som utöver utredningar och traumabehandling lägger vikt vid samtal med religiösa auktoriteter. Man tycks ha undvikit att ta tag i frågan, trots att lösningen är ganska enkel och praktiskt genomförbar. Finland skulle kunna bli ett föregångsland på det området, då antalet berörda individer är lite mindre än i andra nordiska länder, översikten bättre och resultat skulle kunna utvärderas fortare.

Gibril Fodor frilansjournalist med fokus på extremism, Stockholm

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning