Rejäla spadtag i skatteparadiset

De läckta Panamadokumenten avslöjade hur den politiska och ekonomiska eliten gömt enorma summor i skatteparadisen. Boken ”Projekt Panama” är berättelsen om vad som hände när hundratals journalister grävde efter sanningen bland miljontals dokument.

Minna Knus-Galán: Projekt Panama – ett år med världens största läcka

Schildts & Söderströms 2017, 337 sidor.

När Yle-journalisten Minna Knus-Galán för ett par år sedan fick höra om en ny läcka som omfattade dokument från ett skatteparadis, hade hon ingen aning om hur omfattande projektet skulle bli. Sakta men säkert växte antalet inblandade journalister till nästan fyrahundra och de läckta dokumenten till över elva miljoner.

Om Panamaläckan är den största genom tiderna så är arbetet med dokumenten den största journalistiska "operationen" någonsin. Samarbetet inom det internationella nätverket International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, skulle inte ha fungerat utan internet och den digitala teknik som står till buds i dag. Men inte ens dagens avancerade teknik kan förklara det största mysteriet: Hur är det möjligt att hundratals journalister i över 70 länder i ett års tid arbetade med ett topphemligt projekt utan att någon läckte ut informationen i förtid? För ligger det inte i journalistikens natur att man vill gå ut med sanningen så snabbt som möjligt och att man vill vara först?

Minna Knus-Galáns "Projekt Panama" visar hur tålamodsprövande det är att administrera ett massivt grävprojekt. Framför allt visar boken att den grävande journalistiken ingalunda är död trots mediernas ekonomiska trångmål. Men naturligtvis förutsätter den här sortens projekt exceptionella resurser av både journalister och medier. Att få ägna nästan ett år åt ett grävjobb förblir de flesta journalisters ouppnåeliga dröm.

Pulitzerpris

Bokens författare är medlem i grävarnätverket ICIJ som nyligen belönades med Pulitzerpriset för arbetet med "the Panama Papers". Efter prisnyheten beskrev Knus-Galán utmaningen: Det är inte så att de dumpar en bunt dokument som handlar om Finland framför en och så gör man program om det. Det är som ett svart hål som man ska gräva i.

Boken "Projekt Panama" beskriver hur journalisterna närmade sig detta svarta hål. Boken påminner om en spänningsroman där slutresultatet är känt från början, men där jakten på sanningen är fylld av motgångar och överraskningar. I flera etapper förmedlar den okända visselblåsaren nya dokument, och projektets omfattning bara växer. Och i takt med att projektet drar ut på tiden växer också risken för att någon ska trotsa det överenskomna embargot och gå ut med nyheten i förtid.

"Projekt Panama" är spännande, men boken är trots allt en fackbok. Emellanåt strör författaren in fakta om skatteparadisen, varvat med etiska resonemang. Här beskrivs det mänskliga lidande som följer när korrumperade ledare skyfflar över nationens pengar till privata konton. Och här skildras den växande klyfta som uppstår när bara de rikaste kan minimera sina skatter:

"Ungefär som under Sovjettiden, då nomenklaturan, de kommunistiska högdjuren, susade fram i egna halvtomma filer, medan den stora massan fick lov att snigla sig fram längs stockade gator."

Författaren berättar också om det hon själv ser. Hon hör till den lilla grupp journalister som ska konfrontera advokatbyrån Mossack Fonsecas jurister. Hon besöker Panama där en elit drar nytta av pengar som en annan, avlägsen elit slussar in med hjälp av offshore-bolagen:

"Innan vi kör in i finanscentret kastar jag en sista blick på slummen. Med tanke på de miljarder som flyter genom de panamanska offshore-bolagen känns det obscent att titta på de kaotiskt byggda rucklen i plåt, med barn som springer barfota i leriga gränder."

Så vältrimmat är systemet att det inte ens faller smulor på golvet från de rikas bord.

Intressanta namn

När arbetet med dokumenten framskrider kommunicerar medlemmarna i journalistnätverket med varandra, och behovet av teknisk kompetens blir uppenbart. Sällan möts de öga mot öga; i stället träffas de på möten över nätet, använder ett gemensamt digitalt arkiv och kommunicerar med krypterade meddelanden. Här är det journalistiska arbetet inget för ensamma vargar. Det gäller att specialisera sig, utbyta information – att ge och att ta. Samarbetskravet sätter press på journalisterna. De är vana vid att samarbeta inom en redaktion men att konkurrera utåt. Här går samarbetet före allt annat.

Enligt dokumenten har Mossack Fonseca hjälpt alla möjliga ljusskygga individer att grunda 240 000 brevlådeföretag i skatteparadis: diktatorer, knarksmugglare, idrottsstjärnor, företagare, maffiabossar, ministrar. När journalisterna lyckas tränga bakom mellanhänder och bulvaner dyker de intressanta namnen upp: Vladimir Putins vänner och deras miljarder. Den isländska statsministern och hans hemliga företag. Kusinen till Syriens president Bashar al-Assad som kringgår sanktioner med hjälp av anonyma skalbolag. Och så de finländska namnen: Keke Rosberg, några ishockeyprofiler, en anställd vid Metso som idkar penningtvätt i den omfattningen att börsbolaget borde ha reagerat ...

Fokus på Nordea

Snabbt kommer man också Nordea på spåren. Nordea blir det viktigaste samarbetsprojektet för de nordiska journalisterna när de steg för steg kartlägger hur banken hjälpt kunder med ett akut sekretessbehov och ett tänjbart samvete.

Intressant är också journalisternas jakt på Leticia Montoya, den hemlighetsfulla kvinnan som arbetar vid Mossack Fonseca och som är direktör i 11 000 bolag. Hur ser hon ut och hur lever hon, denna övermänniska som har tid och resurser att leda och sköta tusentals bolag? Svaret på den frågan finns i Panama.

"Projekt Panama" är en välskriven bok, lättläst och medryckande. Som ekonom hade jag själv önskat konkreta exempel på de dokument som journalisterna arbetade med, kanske i form av bilder för att illustrera det journalistiska hantverket. Nu blir materialet ur läsarens synvinkel lite väl abstrakt. Men det här är en detalj som inte gör boken mindre läsvärd.

Minna Knus-Galán öppnar dörren till en ekonomisk värld som de inblandade helst skulle se sluten för evigt. Och hon öppnar dörren till en journalistisk värld med metoder som vi förhoppningsvis får höra mer om under kommande år. När kapitalet fritt korsar nationsgränserna är det viktigt att också journalistiken hänger med i globaliseringen.

Björn Sundell fri publicist, ekonom och tidigare ledarskribent vid HBL

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39