Regnbågspersoner ska inte kopplas ihop med singlars ensamhet

Bild: Wilfred Hildonen

"Hbtiqa-personer, regnbågspersoner, har inte något att göra med en diskussion om när ensamhet leder till terrordåd."

Med anledning av såväl Jan-Erik Andelins krönika (HBL 9.8) som den diskussion som fortgår i diskussionsforumet på Facebook, finns det en del begrepp att klara upp.

Andelin inleder med att påstå att "bokstavskedjan över sexuella minoriteter är uppe i 14 bokstäver". Förutom att det här inte är sant, så är det problematiskt och helt omotiverat att lyfta upp det i krönikans kontext. Genast i ingressen ställs sexuella minoriteter och könsminoriteter, samt den positiva synlighet som de har fått under senare år, mot det faktum att singlar i högre grad upplever ensamhet än andra. Vad är det skribenten vill åstadkomma med den här högst iscensatta motsättningen? Hbtiqa-personer, regnbågspersoner, har inte något att göra med en diskussion om när ensamhet leder till terrordåd.

Andelin skriver om det terrorbrott i Toronto, Kanada, där en person tog livet av 10 personer med motivation som kopplades till incel-rörelsen. Incel, en extrem kombination av att inte få ha sex med andra, tro sig ha "rätt" till sex, och i något skede bli så sjuk av sin situation att man tar till terror, är ett samhällsproblem och ett individuellt problem som inte kan eller ska kopplas till en diskussion om de mänskliga rättigheter och den ställning sexuella minoriteter och könsminoriteter har.

Personer som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter är inte samhällsproblem. Incel är inte en sexuell läggning som avviker från normen utan snarare ett uttryck för en destruktiv mansnorm tagen till ytterlighet. Att dra paralleller mellan att vara singel, vara ensam och vara incel eller ha risk för att bli det, är också helt ogrundat, samt avnormaliserar det faktum att de allra flesta människor i dagens västvärld är singlar åtminstone i något skede av livet, ofta fler gånger. Att vara singel är inte heller ett samhällsproblem, och att vara ensam gör dig inte till ett sådant.

Andelin påstår också att "vi har ett samhälle som ser allas rätt till accepterat och tillfredsställande sex som självklarhet". Det har vi inte. Men förhoppningsvis närmar vi oss ett samhälle där sex med samtycke mellan vuxna är okej, oberoende av sexuell läggning eller kön. Ledordet är rätten till att samtycka till sex, inte rätten att ha tillfredsställande sex. Det är ingen mänsklig rättighet, och inget samhället kan gå i god för. I sådana fall hade TE-tjänsterna nog ordnat kurser för att hitta g-punkten eller gå på dejt, och det gör de inte.

Om Andelin faktiskt hade velat diskutera ensamhet och hur det i kombination med andra faktorer kan leda till att individer begår våldsbrott, så hade han kunnat göra det utan att ens nämna bokstavskombinationer, sexuella minoriteter och könsminoriteter. Att dra paralleller till hbtiqa+-personer är utöver direkt fel, även att plocka poäng genom att såra redan utsatta personer.

Svaret är att nämligen att, nej, varken ensamma, singlar, eller incels behöver en egen bokstav i bokstavskombinationen som betecknar identitet och rättighetskamp för regnbågspersoner. Däremot behöver vi en faktabaserad samhällsdiskussion om hur vi kan bekämpa olika slag av ensamhet, destruktiva normer och förebygga skadlig extremism.

Bicca Olin ordförande för föreningen Regnbågsankan

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00