Regeringskrisen: Spännande, men inte så kul ändå

Bild: Lehtikuva/Jussi Nukari

På några dygn har vi sett en intern maktkupp och en tudelning av Sannfinländarna, och fått en regeringskris på köpet. Sällan blir den politiska verkligheten så fängslande. Ändå är alla vägar ut ur krisen problematiska.

När bollen landade hos statsministern efter att Jussi Halla-aho valts till Sannfinländarnas ordförande hade Juha Sipilä några dåliga alternativ att välja mellan. Han förkastade snabbt det första, att fortsätta regera med Halla-ahos själsfränder.

När den sannfinländska riksdagsgruppen splittrades i två läger på tisdagen öppnades plan B. Sipilä kan fortsätta regera med de 20 sannfinländare som avsäger sig Halla-ahos ideologi. Det vore problematiskt, för med splittrad grupp vore Sannfinländarna i regeringsställning och i opposition samtidigt. De skulle både behålla makten och fortsätta att kritisera besluten.

Alternativt kan Sipilä fälla regeringen. Plan C vore att försöka plocka ihop en ny regering, i praktiken låta SFP och KD ersätta Sannfinländarna. Lyckas det inte återstår plan D, nyval. Låt oss se varför även de här alternativen är knepiga.

Statsministern vill ändra på så lite som möjligt i regeringsprogrammet, men SFP och KD kommer inte gratis. Sipilä har förutspått att de nya regeringsförhandlingarna blir långa och svåra. Han får inte säga det högt, men det är inte otänkbart att de slutar resultatlösa.

Anna-Maja Henriksson har redan talat om ett helt nytt regeringsprogram utan att vifta med några knäckfrågor, för att markera en förhandlingsposition. Givetvis har SFP knäckfrågor på bordet fastän man inte skyltar med dem utåt. Vasasjukhusets öde inom jourreformen och försöket med lokalt frivillig svenska i grundskolan kan inte passera som sådana om SFP ska vara med.

KD skyltar heller inte med knäckfrågor, men precis som professor Lauri Karvonen sade i tisdagens HBL kan Sipilä glömma alkoholreformen. Den klyver hans eget parti, och vore en liten sak för statsministern, men att spola den får vissa krafter inom Samlingspartiet att gå i taket.

Här har vi pudelns kärna. Sipilä förhandlar ingalunda bara med SFP och KD. Han förhandlar också med Samlingspartiet som är störst i opinionsmätningarna och har minst att förlora på nyval. Petteri Orpo kan sätta hårt mot hårt, så varför inte göra det?

Samlingspartiet kommer att kräva mer för att hålla ihop regeringen, men även om Orpo har trumf på hand kan han inte spela hur högt som helst. Frivilligheten i vårdreformen är så viktig för partiet att det är frågan värt om Samlingspartiet vågar riskera den genom nyval.

För även om Samlingspartiet blev statsministerparti efter nyval – vilken regeringskoalition skulle hjälpa att driva igenom frivilligheten? Centern skulle Orpo inte kunna räkna med, och självfallet inte vänsterfalangen. Därför är hans spelrum inte gränslöst.

Av den anledningen lutar det kanske mot långa och svåra förhandlingar i alla fall, men med lite innovativ kohandel behöver de inte bli omöjliga. Värre vore då att den nya, borgerliga regeringen bara skulle ha 101 mandat i riksdagen. Det vore bräckligt och skulle inte utesluta att regeringen faller, kanske bara på ett olycksfall i arbetet.

Nyval vore en kolossal prestigeförlust för Sipilä, och en presumtiv början på slutet på hans politiska karriär. Centern skulle knappast bli största parti, och man skulle rentav löpa risk att råka i opposition. Landskapsreformen är väl ändå det sista man äventyrar.

Det skulle också skjuta fram många viktiga beslut som väntar på en lösning.

Att SDP, De gröna och VF vill ha nyval är bara logiskt. Alla icke-populistiska partier vill helst påverka samhället i regeringsposition, men inget av de här tre partierna kunde ersätta Sannfinländarna i en centerhögerregering, inte om den ska ha en gemensam värdegrund.

Tills sist ska vi inte glömma Jussi Halla-aho. Han försvinner ingenstans bara för att hans parti splittras eller lämnar regeringen.

En rapport som Näringslivets delegation EVA publicerade förra veckan visar att var fjärde finländare kunde tänka sig att rösta på ett extremnationalistiskt parti. Nu har vi ett sådant, lett av oppositionspolitikern och den självutnämnde martyren Jussi Halla-aho. Alternativet nyval vore Juha Sipiläs mardröm, men kanske inte bara hans.

Peter Buchert Reporter

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning