Redan 419 km bakom, bara 419 kvar

På vågen. I Celorio hittar surfaren rätt våg var femte minut. Bild: Stefan Lundberg

Att närma sig en stad till fots är som att zooma in den med kameran. Först ser man kyrkspiran och de röda tegeltaken. Om en stund urskiljer man de största gatorna, sedan bilarna och till sist människorna.

Ofta går pilgrimsleden så att man sänker sig ner från de omgivande kullarna mot staden eller byn. Den första skymten kan man se redan på en och en halv timmes avstånd. När man väl är framme är man redan bekant med den nya orten.

– Buenos dias! Buon camino!

Hälsningen och lyckönskningen möter mig för hundrade gången i dag när jag sakta närmar mig Ribadesella och sommaräventyrets halvstation, om man så kan uttrycka det.

De första dagarna irriterade jag mig på de eviga artigheterna. Helsingforsjaget hade ännu inte svettats ut. Nu replikerar jag intuitivt och reptilsnabbt med mitt "Buenos dias, gracias" och känner mig glad över att ha fått en välgångshälsning av en okänd.

Jag tänker på professor Päivi Setälä som en gång höll ett miniatyrföredrag, över ett glas vin, om hälsandets betydelse för mig och mitt sällskap på Villa Lante i Rom.

Hälsningar och artigheter finns i den urbana människans ryggmärg ända från antikens tider, menade Setälä. Att visa handflatan och le var ett sätt att visa att man var obeväpnad och inte hade några onda avsikter. Människor i folkrika trakter hälsar på främlingar och det förvånar förstås oss som kan gå i trettio år förbi grannen i huset bredvid, utan att hälsa.

Sådant funderar man på när man traskar vägen fram. Så intensivt så jag ibland glömmer landskapet omkring mig.

Den senaste veckan har det blivit en hel del vandrande längs landsvägsrenen, men så bär det plötsligt in i skogens dunkel igen. Ofta är skogsvägarna så övervuxna av träd att man de facto går långa sträckor i gröna svala tunnlar.

I rättan stund

Ibland tunnas pilgrimsledet ut så man knappt ser någon annan vandrare på flera timmar. Strax efter Llanes, den gamla valfångststaden, hinner jag i alla fall upp en ung polack, vars namn jag inte lyckas uppfatta fast jag hört det flera gånger. Han är bara 24 år och en synnerligen hjärtlig person.

– Kan du öppna ryggsäcken, säger han och vänder ryggen till, där finns en kall öl åt dig.

Jag tror knappt mina öron. Jag hann gå genom hela Llanes, som är något av Nordspaniens Hollywood – en filmkuliss, med sina vackra broar, kanaler och byggnader. Men jag stannade aldrig för att läska mig med något utan fortsatte upp längs vallarna på klipporna mot Atlanten. Vyerna slukade mig så jag helt enkelt glömde att dricka.

Det ser min polska vän och räcker mig en immig San Miguel.

I dag återgäldar jag honom på första bästa bar när vi igen råkas och tillsammans kliver in i Ribadesella. Vi är vänner för livet och kallar oss för "birragrinos" en travesti på ordet för pilgrimer "peregrinos".

Går bra utan pengar

Skaran som vandrar mot Santiago de Compostela är brokig, som jag tidigare rapporterat. I dag träffade jag i alla fall den konstigaste typen. En ung fransman med oklanderlig utfärdsklädsel och utrustning. På en engelska, som saknar all beskrivning, berättar han hur en röst uppmanade honom att ge sig ut på "caminon". Men inte nog med det. Fransmannen berättar att rösten också ansåg att han ska göra det utan att ha pengar på sig.

– Hur fan klarar du dig utan pengar, frågar jag respektlöst, för här har vi en man som tydligen är stark i tron.

– Jag tigger aldrig, men jag litar på människors barmhärtighet. Om någon ger mig något så tar jag emot.

– Men hur vet de att du är utan pengar, du ser inte fattig ut?

Han tittar på mig med en blick som säger: "idiot, hur fick du själv reda på att jag är utan pengar?"

Jag drar benen efter mig en stund och är tacksam när han artigt meddelar att han måste gå lite snabbare.

Jag är halvvägs. Om det är något jag lärt mig på resan så är det den gamla historien om huruvida man ska betrakta flaskan som halvfull eller halvtom.

Därför säger jag: Jag är redan halvvägs och har bara lika mycket kvar.

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning