Rättsstatens paradoxer

Bild: Wilfred Hildonen

Rättsstaten är satt ur funktion, konstaterar Bo Holmberg (Hbl 7.6). Diskrepansen mellan internationella, bindande avtal, när det gäller lagstiftning och servicen i vardagen är enorm. Klassifikationssystemen gör funktionshinder till ett särintresse (de har andra behov än ”vi”).

Politikerna säger att vi "inte har råd" med dem. Den outtalade tanken är att funktionshindrade har för mycket rättigheter. Så får man inte säga högt, alltså rättfärdigar man nedskärningarna och aldrig i bruk tagna serviceformer genom "kostnadsproblemet" (utan kalkyler om alternativkostnader). Målgruppen misstänkliggörs. Alla kanske inte behöver servicen eller de kanske fuskar på något sätt? Om de får en serviceform som skall ge frihet, ses den som en "ynnest". Kontrollapparaten styr detaljerna och konsumerar därmed friheten. Detta konstaterar bland annat de svenska funktionshindersforskarna Altermark och Pettersson.

Främst gäller "kostnadsfrågan" den personliga assistansen och skjutsarna, men även det övriga inom ett normalt liv med stöd, det de mänskliga rättigheterna för funktionsnedsatta (CRPD) eftersträvar. Anstalttänket, inrättningarna och den låga ambitionsnivån för vuxenlivet hänger kvar trots att inrättningarna "avskaffats" och lagstiftningen harmoniserats inför ratificeringen av FN-konventionen.

Är eller vore assistansen för dyr eller är det en fråga om att (inte) vara värdig en service? I relation till vad är den för dyr? Ser vi på assistansen som en rättighet till ett normalt liv, är den billig. Dessutom är de mänskliga rättigheterna odelbara och inget man brukar kräva avkastning på.

Lagen om utvecklingsstörning och handikapplagen fusioneras. Lagförslaget motsvarar inte beredningen. En fortsatt beredning av en ny funktionshinderlag (VALAS-lagen) är därför av nöden. Personer med utvecklingsstörning och de med autism eller talhandikapp behöver personlig assistans, personlig budget, utbildning, jobb, ett riktigt hem, tillgänglig kommunikation och ett eget beslutsfattande med stöd.

Assistansen är viktig för ett normalt liv. Den är billig och rättvis. Den bör skrivas in i VALAS-lagen och gälla både i och utanför hemmet. Den gagnar samhällsekonomin och familjerna. Paradoxerna är många fler. Förr förpassades de funktionshindrade utom synhåll, till en inrättning, från BB. Nu lever de ett normalt liv till 20-40 års ålder och låses sedan in utan assistans. Det är nästan värre.

De funktionshindrade betalar också gängse pris för det mesta. De går på minus om de äter lunch på "jobbet" på "arbetscentralerna", vilka inte ens strävar efter ett lönejobb. Inkomsterna är minimala och beaktar inte behoven.

Stödet inom funktionshinderpolitiken är noll eller hundra. Antingen klarar du dig själv eller så buras du in. Klarar en enhet (inom boende, utbildning, daglig verksamhet) inte av vardagen, ringer den upp familjen och kräver att den tar hand om individen – utan någon som helst avlastning, också då illamåendet uppkommit på grund av de "professionella". Livet inom barndomshemmet är dock mer i CRPD:s anda – tills vi slitit slut ytterligare en årgång av närstående.

Servicen på finska är bredare. Svenskfinland är för litet för att stå sig i konkurrensen. Vi har tre lata monopol: Kårkulla, Optima och Folkhälsans habilitering i stort. Lunken är sävlig och ingen syns på barrikaderna för brukarnas räkning. Kommunerna och staten ställer inga krav på serviceproduktionen. Servicekatalogerna utgår från organisationens fortbestånd. Man blir direkt skrämd av kompetensgapen. Där det offentliga fallerar, tar (de ålderstigna) familjerna vid, med livet som insats.

Vi har inte råd med läget som det är i dag, med avtal som samlar damm, med lokal lagstiftning inom kommunerna, vindskydd, utarmning och en massiv byråkrati som förslavar också de anhöriga. Det är tomgången som är dyr, tung och förnedrande. Samhället måste sluta med floskler, börja följa avtal och skapa en rättsstat för alla.

Terry Grahn Puheoikeus.fi Grankulla

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning