Rationell tüürsk transcendens

Bild: Skivkonvolut

I Erkki-Sven Tüürs Noësis för klarinett, violin och orkester får Christoffer Sundqvist, Pekka Kuusisto och Hannu Lintu samverka på bästa sätt.

SAMTIDA KONSTMUSIK

Erkki-Sven Tüür

Peregrinus Ecstaticus, Le poids des vies non vécues, Noësis. Radions symfoniorkester under Hannu Lintu. Christoffer Sundqvist, klarinett, Pekka Kuusisto, violin. (Ondine)

Erkki-Sven Tüür (f. 1959) organiserar, liksom så många av musikhistoriens centrala förmågor, sitt material på ett nog så rationellt och genomarbetat sätt utan att det i desto högre grad skulle prägla den auditiva upplevelsen, som i allmänhet ter sig övervägande omedelbar och spontan.

Man kan därtill säga att Tüürs musik överlag, tvärtemot många av hans kollegers, gått från det enklare och mer överskådliga mot ett mer intrikat avfattat uttryck, samtidigt som den estetiska och genremässiga pluralism Tüur inte sällan hängav sig åt på 90-talet, och senare, numera mestadels lyser med sin frånvaro.

Ovanstående framgår tydligt av den senaste av Ondines Tüürinspelningar, där två av verken är från de senaste fem åren och det äldsta är skrivet för tolv år sedan. Det nyaste verket, Le poids des vies non vécues (2014, texthäftet ger ingen översättning av titeln), är till skillnad från skivans övriga stycken övervägande likriktat visavi materialets beskaffenhet och antar med sina nedåtgående skalrörelser skepnaden av en komprimerad, stundtals nog så dramatiskt formulerad, elegi.

En gemensam melodi

I konserten för klarinett, violin och orkester, Noësis (2005), står klarinetten för de uppåtgående rörelserna medan violinen har den nedåtgående riktningen på sin lott. De "deduktiva" och "induktiva" elementen närmar sig under styckets gång varandra och mot slutet finner solisterna, i enlighet med verkets titel, en gemensam melodi i sina strävanden.

I klarinettkonserten Peregrinus Ecstaticus (2012) är den tematiska utgångspunkten transcendens och materialtyperna representerar dels en yttre aktiv approach, dels en inre mer meditativt färgad dito, vilka efterhand i allt högre grad syntetiseras. Man kan, liksom i dubbelkonserten, höra ekon av såväl lindbergska som tiensuuska rörelsemönster och Tüur är heller inte främmande för ett spektralt klangfärgstänkande, även om han mestadels klingar som sig själv och ingen annan.

Tüur låter inte sina musiker ligga på latsidan, men för en rutinerad nutida musik-ensemble som RSO är den trots allt genomgående tacksamt skrivna satsen ingen match. Christoffer Sundqvist rör sig som fisken i vattnet i bägge konserterna, Pekka Kuusistos violinstämma svävar lätt i rummet och Hannu Lintu håller alla tänkbara trådar i ett lika handfast som flexibelt grepp.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning