Rationalismen och individualismen syns i svenska språkets utveckling

Fredrik Lindström fascineras av det svenska språkets utveckling. Bild: Kitty Lingmerth

Den svenska klassresan från ett fattigt till ett rikt land syns även i språkets utveckling. Dyrkandet av moderniteten och rationaliteten har skett på bekostnad av traditionen, hävdar språkvetaren Fredrik Lindström.

För några hundra år sedan var Sverige ett fattigt land som styrdes av adeln. Sedan kom industrialiseringen och en rad tekniska och ekonomiska innovationer som lyfte Sverige ur fattigdomsträsket till ett av världens rikaste länder. Rationalitet och modernitet var ledorden i den här tsunamin av förändringar, som kommit att prägla det svenska samhället på flera sätt.

–  Den rimligaste förklaringen till att svenskar framstår som rationalitetsextremister är att vi saknar negativ erfarenhet av förändring. Fram till 1970-talet var förändring bara positivt, därefter har det börjat knaka i fogarna, säger Fredrik Lindström, språkvetare och populär programledare för bland annat På spåret på SVT.

Han fascineras av hur den svenska rationaliteten syns i språkutvecklingen. I samband med samhällets modernisering skulle även språket moderniseras. Med den standardiserade folkskollärarsvenskans uppkomst började svenskar uttala orden som de stavas. Det traditionella uttalet glömdes bort.

–  Arbetarna och överklassen är de sista att upprätthålla traditionerna. Det handlar om två grupper som inte bryr sig om att markera för omgivningen. För den framåtsträvande medelklassen är språket en kommunikationsakt som markerar att man är modern, säger Lindström.

Ursprungligen syftade skriften till att härma talet, men nu är det alltså tvärtom – talet härmar skriften. I till exempel franskan lever traditionen kvar i högre grad. Franska kan inte uttalas såsom det stavas.

Reser du själv?

Enligt World Value Survey, en internationell mätning av rådande värderingar, är Sverige världens mest rationella och individualistiska land – i motsats till traditionella och kollektiva. Det rationella syns bland annat i folkskollärarsvenskans segertåg, men det individualistiska är mera svårfångat. Ett exempel på individualismens inverkan på språkutvecklingen är betydelseskiftningen hos ordet "ensam".

–  Det finns en doktorsavhandling som sett på användningen av ensam i kontaktannonser på 1940-talet och i dag. På 1940-talet var antalet ensamhushåll 5 procent, då var det vanligt att skriva att man är ensam och söker en livskamrat. I dag är det ingen som skriver ensam i en kontaktannons på Tinder, och i dag är 40 procent av hushållen ensamhushåll, säger Lindström.

I stället för ensam har svenskar börjat använda ordet "själv". Det har en positivare klang.

–  Själv har börjat få betydelsen frivilligt ensam. "Jag åker själv på semester" betyder "jag har valt att åka ensam". Det är den ofrivilliga ensamheten som är skambelagd.

Lindström påpekar att ensam i dag har övertagit betydelsen av ett ännu äldre ord, nämligen "allena", som betydde avsaknad av sällskap. Men i och med att allena hann bli föråldrat och lite poetiskt innan ensamheten började öka behövde svenskan ett nytt ord för neutral ensamhet.

Utrensning ingen lösning

Allena, ensam, själv – språket förändras hela tiden. Under största delen av språkets existens har språkutvecklingen varit organisk, i dag styrs den allt oftare av människan.

–  Jag är generellt emot att man rensar i språket, men det kan finnas specifika behov att göra det i vissa lägen. Men då måste man vara medveten om att man upprätthåller föreställningen att språket styr verkligheten, vilket inte är sant. Allt tyder på att det är det omvända förhållandet, att verkligheten styr språket till 95 procent, säger Lindström.

Han syftar på den så kallade lingvistiska vändningen inom filosofin. Enligt den konstruerar människan verkligheten genom språket. Språket styr alltså hur vi uppfattar vår verklighet och våra värderingar.

Han tar ett exempel: under den senare hälften av 1900-talet bestämde man sig för att ersätta det negativt klingande ordet "utlänning" med "invandrare". Nu har invandrare i sin tur blivit stigmatiserat och i stället ska man tala om "nysvenskar".

–  Det är som "städkäring", "lokalvårdare", "hygienassistent". När man rensar i språket har man inte åstadkommit något mer än att ge värkmedicin mot en allvarlig sjukdom. Man döljer symtomen för en stund, men har inte gjort något för att åtgärda de bakomliggande orsakerna.

Barnets attityd bäst

Lindström tycker att frågan om förhållandet mellan språk och verklighet är fascinerande. Det är något man kan reflektera över utifrån små barns språkinlärning.

– Ett treårigt barn har ingen uppfattning om att det är begränsat i sin språkanvändning jämfört med en vuxen. Så fort det möter på en semantisk lucka där det inte vet hur något böjs så är det berett att skapa en form utifrån de logiska mönster som det känner till. Barnets språkutveckling är extremt dynamisk och kommunikativ, säger Lindström.

Den traditionella språkundervisningen, det vill säga den som de flesta vuxna människor har upplevt under sin skolgång, är däremot inte ett dugg dynamisk. Den bygger på att plugga ord, böjningar och fraser.

–  När man rättar barn så bara stör man språkutvecklingen. Det spelar ingen roll om barnet säger "springde" eller "sprang". Barnet kommer själv att välja att säga sprang när det inser att det är den snabbaste och mest kommunikativa formen.

Det här är något som många vuxna kunde lära sig av. I Finland finns gott om vuxna som har lärt sig ett andra och tredje språk i skolan, men vägrar att använda dem på grund av att de inte behärskar dem perfekt. Här skulle det sitta fint med lite av barnets fördomsfrihet.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning