Rasist på fritiden?

Går det verkligen att vara rasist hemma i soffan för att sedan bli icke-rasist så fort man klär på sig uniformen?

I en sluten Facebookgrupp för poliser delas artiklar från extremhögerpartiet Britain First, extremnationalistiska Suomen Sisu och de finska rasisternas husorgan, webbtidningen MV-lehti. En del av diskussionerna i gruppen är öppet rasistiska, till exempel får en nyhet om att 51 flyktingar attackerats av ryssar i Murmansk kommentarer som "det finns fortfarande riktiga karlar någonstans" och en asylsökandes misslyckade självmordsförsök i Helsingfors kommenteras med "inte ens det kan de klara av".

För en vecka sedan, då webbpublikationen Long Play avslöjade detta, hade gruppen cirka 2 800 medlemmar – alla är dock inte aktiva poliser, där finns också pensionerade och sådana som har bytt bransch. Det finns cirka 7 000 poliser i Finland.

Att poliser i många länder har politiska ståndpunkter som står ganska långt ifrån mjuka, humanistiska ideal är väl ingen nyhet. I februari hävdade den svenska kriminologen Leif GW Persson att en majoritet av Sveriges poliser skulle rösta på Sverigedemokraterna ifall val hölls nu – han underbyggde dock inte sitt påstående med konkreta fakta, så utspelet ska tas med en nypa salt. I Grekland uppges mer än hälften av poliserna ha röstat på det rasistiska extremhögerpartiet Gyllene gryning, vilket kan förklara hur det kommer sig att de har kunnat genomföra våldsamma attacker mot invandrare utan att polisen har ingripit.

Men nu är det ju ändå en viss skillnad mellan att skymfa utlänningar verbalt i en Facebookgrupp och att gå till fysiskt angrepp mot dem. Och poliser har ju också åsiktsfrihet. Så är det ett problem om närmare en tredjedel av Finlands poliser hör till en grupp som kan betecknas som rasistisk? Ja, det är det.

Detta är inte bara en fråga om åsiktsfrihet, det handlar om stabiliteten i samhället. Om många poliser är beredda att understödja eller se mellan fingrarna på olagligheter som våld eller uppmaningar till våld från en viss grupp kommer den gruppen också att utnyttja sin frihet. Om rasistiska våldsverkare upplever att de har polisen på sin sida ökar deras handlingsutrymme och tröskeln sänks för att de ska ta till mera våld, som drabbar allt flera helt oskyldiga människor.

För jämförelsens skull: Ifall det visade sig att en tredjedel av poliserna sympatiserar med, eller åtminstone stillatigande accepterar, radikala islamistiska rörelser, miljöterrorister eller andra våldsbejakande grupperingar skulle förtroendet för poliskåren rasa och polisen skulle knappast få lika mycket förståelse i kommentarspalterna som nu.

En del har försökt ursäkta gruppens aktiviteter med att poliserna ju Facebookar på fritiden – men går det verkligen att vara rasist hemma i soffan för att sedan bli icke-rasist så fort man klär på sig uniformen? Kan den som hånar personer av utländsk börd på fritiden verkligen uppfylla löftet i poliseden om att "respektera allas rättigheter och människovärde" på tjänstetid? Det ska bli intressant att se vad riksåklagaren har att säga om saken.

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning