Rafael Donner är hellre människa än man

Rafael Donner var en lipsill som barn och utvecklade olika metoder för att dölja att tårarna flödade. I dag gråter han mindre, oroar sig över klimatförändringen och gläder sig över den frihet namnbytet ger honom.

På operationsbordet såg den kraftfulle Jörn Donner skör och sårbar ut. Hans son, Rafael Donner, iakttog sin far bakom en glasvägg i operationssalen, ditkommenderad av pappa regissören som ville att operationen skulle filmas. Scenen finns med i filmen Perkele 2 – Bilder från Finland.

När uppdraget, och operationen, var över och Rafael Donner hade förvissat sig om att fadern levde gick han hem och skrev ner sina intryck. Med de anteckningarna inleder han sin debutbok Människan är ett känsligt djur.

Rafael Donner är yngst av Jörn Donners barn och den som professionellt står sin pappa närmast. Far och son arbetar ihop, med film och nu med en gemensam bok.

– Min pappa och jag är ganska olika. Jag är inte alls lika övertygad som han om det jag gör. Han är starkare men vi är båda känsliga. Och jag är inte lika rastlös, säger Rafael Donner.

Har din pappa gett dig några värdefulla råd vad gäller karriären?

– Han har inte gett mig några råd alls, utom att jag aldrig ska tacka nej till en gratis resa. Men tack vare honom har jag insett att livet visserligen är kort men kan bli långt hur motstridigt det än låter.

– Man ska skynda sig att leva, men man kan vara hur aktiv som helst ännu vid 85 års ålder.

En kör röster

Gråt, ensamhet, utanförskap och manlighet är några av de teman Rafael Donner skriver om i debutboken. Under arbetet tänkte han inte nödvändigtvis på att skrivandet rent konkret skulle resultera i en bok.

Nu ger han intervjuer och inser att boken har börjat leva sitt eget liv och är ett verk tillgängligt för alla, i stället för en kör röster i hans huvud.

Impulsen till de självbiografiska essäerna föddes under förberedelserna till Perkele 2.

– Jag körde på måfå i trakterna kring Torneå och försökte hitta ödebygder som vi kunde filma. Medan jag körde funderade jag på vad jag skulle göra efter filminspelningen och började tänka på olika känslor.

– Och så slog det mig att känslor, och vikten av känslor, förenar oss människor, säger Rafael Donner

Trött på namnet

Rafael Donner döptes till Rudolf men växte upp och lärde sig avsky sitt namn. Så fort han presenterade sig började någon gnola på den förhatliga julsången, den som handlar om en ren med röd mule. Droppen kom när han som sextonåring tillbringade ett år som utbyteselev i Australien och där lärde sig att Donner kan betyda en ren i sången.

– Jag var frustrerad och trött på mitt namn och tyckte att det hade förstört mitt liv.

– När jag introducerade mig som Rafael, mitt andra namn, övermannades jag av frihet. Plötsligt var mitt namn ingen börda längre.

För två år sedan genomfördes det formella namnbytet. Rudolf blev Rafael på magistraten i Helsingfors.

– En del anser kanske att jag borde ha tagit mitt ursprungliga namn i besittning. Men jag är glad över namnbytet.

En riktig man

Rafael Donner var fyra år när Jörn Donner utnämndes till konsul i Los Angeles och familjen flyttade till Kalifornien. Två år senare återvände de och bosatte sig i Bromarv där sönerna Donner gick i skola.

Åren på den västnyländska landsbygden kom att prägla Rafael Donners syn på manlighet. Gränsdragningen var hård och det fanns en norm alla pojkar skulle följa för att vara riktiga män. Men vad innebar det?

– Eftersom jag grät mycket som barn ägnade jag en stor del av min barndom åt att fundera på varför andra inte grät lika mycket.

– Senare har jag funderat på varför det är omanligt att visa känslor.

I en annan intervju har Rafael Donner erkänt att han fortfarande, mer än tio år sedan flytten till Helsingfors, kan fundera på om det är omanligt att ha paraply.

I dag tackar han #metoo som öppnade för en diskussion om manlighet.

– Tack vare #metoo inser allt fler att det finns något toxiskt i den traditionella manligheten.

– Jag vill framför allt vara en människa och jag vill inte sälja min mänsklighet för att bli mera manlig.

Studentbladet och läsarna

Våren blir stressig. Rafael Donner planerar sitt första nummer som chefredaktör för Studentbladet och har i en programförklaring ställt den retoriska frågan och ledstjärnan Varför finns vi till? Under vår intervju utvecklar han resonemanget:

– Finns Studentbladet till för studenterna eller ämnesföreningarna?

– Diskussionen om studerande och deras vardag är ibland för snäv. Jag tycker att man kan ha ett bredare perspektiv och utvidga studerandeproblematiken till frågor som vilket ansvar studentrestaurangerna tar för matens ursprung, högskolornas ansvar för sina investeringar och rent praktiska frågor som gratis kollektivtrafik för studenter.

Generationsgap

Vad vill du skriva om härnäst? undrar jag när Rafael Donner berättar att han kommer att fortsätta att skriva.

– Klimatförändringen, bristen på perspektiv vad gäller läget och det faktum att vi själva har skapat de problem vi har i dag, svarar han.

– När man öppnar sina ögon för en orättvisa går det inte att stänga dem längre.

Sin egen generation har han stora förhoppningar på.

– När det gäller frågor om genus, teknologi och ekologi blir jag bedrövad över den äldre generationens inställning.

– Ibland önskar jag att tiden skulle gå snabbare så att min generation får sin röst hörd. Men det finns förstås stora problem också i min generation – bristen på engagemang och dragningen åt individualism till exempel.

Profil

Rafael Donner

Ålder: 27 år.

Familj: Sambo med Ninni Stenberg. Föräldrar och bror.

Karriär: Utbildad medianom från Arcada. Filmade Jörn Donners Perkele 2 – Bilder från Finland. Nyutnämnd chefredaktör för Studentbladet.

Kommande projekt: Gör tillsammans med Jörn Donner en tv-dokumentär om Ingmar Bergman. Skriver på en brevväxlingsbok med Jörn Donner.

Aktuell: Med den självbiografiska essäsamlingen Människan är ett känsligt djur (Förlaget M). Boken utkommer också på finska, Ihminen on herkkä eläin (Teos).

Filmregissörer jag beundrar: Känns inte så relevant just nu men Ruben Östlund gör fantastiska filmer.

Senast lästa böcker: Juha Hurmes Niemi och Naomi Kleins bok This changes everything, som handlar om klimatförändringen.

Gillar: Sådant som väcker min nyfikenhet.

Svenska Sigtunaskolan lockar med högklassiga studier i anrik och internationell miljö

Intresserad av en internationell gymnasieutbildning och av att testa dina vingar utomlands? På svenska Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket kan det förverkligas under trygga och inspirerande förhållanden som samtidigt öppnar många dörrar. 15.2.2019 - 09.22