Rädslan som förlamar går att övervinna

Arbetsnamnet var ensamhet. I Milja Sarkolas nya pjäs möter vi en kvinna som kämpat med rädslan för sig själv och andra hela sitt liv. Känslan är inte obekant.

Hur övervinner man sin blyghet?

Regissören Milja Sarkola, som varit blyg en stor del av sitt liv, funderar på hur det gick till när hon blev mindre blyg och mera öppen.

– För mig handlade det om när rädslan för att misslyckas eller göra fel, inte bara i yrkeslivet utan på alla plan, släppte. Då fick jag en barmhärtigare inställning till mig själv.

– Men det här är inget som skedde över en natt, det var en lång process. Visst kan jag fortfarande känna mig blyg i nya situationer men jag har hittat verktyg för att bearbeta det. Jag försöker mig på att vara spontanare och uppriktigare.

I Milja Sarkolas nya pjäs Allt som sägs följer vi en kvinna från hennes liv som skolelev fram till 50-årsdagen. Under arbetet med att skapa denna ganska ensamma karaktär funderade Sarkola mycket på vad det är i vårt beteende som stöter bort andra.

– Dels tror jag att det handlar om skam och om oförmågan att känna skam i andras sällskap, dels om rädslan för känslor, för kontakt och för sin egen ondska.

– Jag har grubblat mycket på kontakt. För att få kontakt med andra krävs en viss mängd autenticitet och spontanitet men huvudpersonen i pjäsen upplever att hennes spontanitet lätt övergår i någonting förödande, ett beteende som sårar andra.

Allt som sägs är den första av Milja Sarkolas pjäser som hon har skrivit på sitt modersmål, svenska.

– Svenskan är mitt emotionella språk och jag har mer känsla för nyanser och undertexter på svenska än på finska, säger Sarkola.

– Å andra sidan har vi de kulturella aspekterna. Jag kan skriva grövre på finska.

Menar du att texten blir mysigare på svenska?

– Nej, men eftersom den här pjäsen handlar om en introvert personlighet är språket inte explosivt. Det finns mycket som aldrig sägs.

– Svårast med Allt som sägs är att de yttre händelserna inte är särskilt dramatiska. Hur subtil kan man vara och ändå få publiken med på noterna?

Igenkänning

Har hittat verktygen. Milja Sarkola bekämpar blygheten och tränar sig i att vara spontan och uppriktig. Bild: Cata Portin

De självbiografiska inslagen var tydliga i Milja Sarkolas uppmärksammade, och lovordade, pjäser Perheenjäsen och Jotain toista. Den här är till sin form mer fiktiv.

– Men visst känner jag igen mig i kvinnan i Allt som sägs, medger Sarkola.

När har du känt dig ensam?

– När jag har varit rädd för ondskan inom mig själv, det vill säga när jag oroat mig för att jag gjort något som är fel.

– Det kan handla om en handling som är bagatellartad men som ändå lämnar mig med en känsla av att hela min identitet är tvivelaktig eller ond.

Det dåliga samvetet styr också texten i pjäsen. Under skrivarbetet tänkte Milja Sarkola mycket på Mårran, välkänd karaktär från Tove Janssons Muminböcker.

– Mårran är rädd för sig själv, för sin egen skugga och för att andra ska vara rädda för henne.

Vi återkommer till blygheten, den som länge var så tydlig i Milja Sarkolas personlighet och som var en anledning till hennes yrkesval. Hon är uppvuxen i en teaterfamilj men kunde inte föreställa sig en karriär som skådespelare.

– Jag älskade ju teater redan som liten. I de sena tonåren kom jag på att jag ville göra teater men jag ville inte stå på scenen. Så då blev det regi.

Skådespelandet intresserar henne fortfarande inte men hon vet hur det är att vara skådespelare och ta regi eftersom det ingick i utbildningen.

– För en regissör är det jätteviktigt att själv utsätta sig för regi. Jag har ingen aning om hur man regisserar ifall man inte själv har blivit regisserad.

Vilken är din styrka som regissör?

– Att jag tycker om att regissera att trivs med det. Jag får energi, styrka och livsglädje av att följa med skådespelarnas arbete.

Efter 20 år i branschen upplever sig Milja Sarkola som privilegierad. Men teatervärlden kan också vara skoningslös. Tror hon att hon avråder eller uppmuntrar om hennes barn som vuxna vill till teatern?

– Jag är inte den som ger råd. De väljer själva men det är långt dit.

Profil

Milja Sarkola

Ålder: 41 år.

Familj: Ja.

Karriär: Regissör och manusförfattare. Bland uppmärksammade regiarbeten finns Perheenjäsen (Teatteri Takomo, 2011), I taket lyser stjärnorna (Lilla Teatern, 2012) och Jotain toista (Q-teatteri, 2015). Ledde Teatteri Takomo 2008-2012. Belönades med Thaliapriset 2012 och med huvudpriset vid festivalen Wien Impuls Tanz.

Aktuell: Med manus och regi till pjäsen Allt som sägs. Pjäsen har premiär på Viirus 4.11.2016.

Dramatiker jag inspireras av: För den här pjäsen Sara Stridsberg, Stig Sæterbacken, Brené Brown och David Foster Wallace. I övrigt Stridsberg, Lars Norén, Jon Fosse och Sarah Kane.

Uppskattar hos andra. Godhet och hjälpsamhet. Det är egenskaper jag själv strävar efter, med varierande framgång.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00